Det svåra när man är dålig är alla tankar som snurrar i huvudet. När man är så långt nere och står på avgrunden och gungar är det lätt att tänka själviska, negativa tankar.
Jag är där....
Jag är självisk! Jag vill bara ge upp. Jag har inget liv, jag är en börda, för familjen, för samhället och jag hatar att se mina nära må så dåligt.
Det går inte att laga mina lungor så vad är det för mening att ens försöka fortsätta, jag är inte ens 40 år. Varför bara vara och inte kunna leva? Jag hade såna drömmar en gång, dom är borta.
Jag kan bara inte förstå varför jag, genom mitt liv bara blir omkullslagen gång på gång. Jag har rest mig upp varje gång men krafterna tar slut, lusten att försöka ställa mig upp. Är det nån ide när jag ändå vet att jag snart ligger där igen.

Som sagt det snurrar runt av själviska idiotiska tankar men innerst inne vet jag att jag tar mig upp. Ett leende från mina barn, alla nära och kära som alltid finns runt om mig och stöttar upp, det är det enda jag behöver. Hur kan jag ens fundera....
Jag skulle aldrig någonsin svika mina underbara barn, dom ger mig kraften att fortsätta, deras små armar runt min hals och viskar; mamma! Du är bäst i världen, jag älskar dig till månen och tillbaka. Dom ger mig viljan att kämpa när det är som jobbigast.
Varje dag när dom kommer från skolan så kastar dom av sig kläderna och springer in och kastar sig över mig och berättar om sin dag i mun på varandra, det är så underbart. Det är det jag längtar efter en dag ensam i smärtor som inte kan förklaras.
Jag har hemska mediciner jag måste ta för att ens försöka klara smärtorna och inte ens med dom är jag smärtfri, inte i närheten. Idag hade jag kunnat riva ner tapeterna. Jag höll på att bli galen. Läkaren ringde idag och ökade det extra morfinet jag måste ta just nu, det är jobbigt men i kväll är jag skapligt smärtfri och jag hoppas att jag kan få sova lite i natt. Gabriel har vi fått flytta ut, varken jag el Anders kan sova med två svettiga propellrar i sängen så nu sover Clara inne hos Gabriel och jag hoppas att det kommer att funka i natt iaf.

Jag har gett mig sjutton på att jag ska bli bättre snart, jag måste.
Nästa vecka ska jag ha ljusparty, jag vill inte behöva ställa in det. Det ska bli så kul att få träffa folk och känna sig lite normal för en gångs skull. Jag behöver det! Jag är så mycket ensam även om jag väljer det själv. Jag vill inte att nån ska se mig när jag har så ont, deras blickar och rädslan jag ser vill jag inte ge någon.
Så nästa vecka måste jag vara på benen, jag ska! :-)

Ta hand om varandra! Kram

Jag skulle vilja skrika! eller iallafall gråta.
Om jag hade orkat.
Jag är så totalt slut att jag inte förstår hur jag ska kunna resa mig igen. Jag orkar ingenting, frossan blir bara värre och kommer med några minuters mellanrum så jag bara skakar och följs av att jag blir alldeles varm och kallsvettig.
Var ner och tog CRP men ingen fara än utan dom trodde jag var på väg att åka på en infektion så min ordination var 2 panodil var fjärde timme, skrattretande!
I natt blev det inte mycket sömn heller för både ungar och smärta. En mellan oss o h en i min fotända, hon hade huvudet utåt så jag var rädd att jag skulle sparka till henne i ansiktet så jag låg som korv. Jag vet inte hur sjutton jag ska lösa nätterna, jag kan inte förbjuda dom att komma när dom är rädda på nätterna.

Kram

Idag har jag gjort någonting som jag aldrig trodde jag skulle göra! Jag ringde och bad min son och Isabell om dom kunde komma en annan helg istället :-(
Det ser för hemskt ut här hemma och hela Johannes och Davids rum är överbelamrat med ren tvätt som ska vikas. Tvättkorgen är totalt översvämmad. Det är inte min prio nu, den lilla energi jag har får barnen.

I tisdags var jag till läkaren och har äntligen fått ett medicinbyte! Jippi!?
Började nya medicinen idag och har mått urkonstigt hela dagen. I flera dagar har jag haft frossa ena stunden och kokhet andra och det är inte ett dugg kul, av och på med kläder var femte minut.
Jag hoppas nu att jag mår bättre om några dagar och att den här medicinen kommer att fungera bättre :-)

Gabriel mår inte alls bra och har så svårt att prata om det. Jag hoppas att han får en kurators kontakt snart så han kan få ur sig lite tankar. Jag tror det snurrar i hans huvud
av en massa funderingar som han har svårt att sätta ord på. I kväll har jag försökt att prata med honom och så har vi gjort så att han får sova inne hos oss tills han mår bättre och kan sova hela nätterna.
Lillasyster är inte speciellt glad åt det! Hon kommer varje natt och grät sig till sömns för att hon nu skulle få ligga i fotändan ;-)
Hon förstår inte alls varför han får!

Jag har hunnit med att göra lite nya armband och nyckelringar och så har jag lyckats få iväg några beställningar :-) bästa terapin jag haft och är så himla skönt att hålla på med fast jag har värk i handlederna! Barnen har fått egna som lyser i mörkret och så är det reflex, lite häftiga. Deras gossisar fick också så nu syns dom i mörkret.
Jag gjorde ett häftigt till syrran, det är det översta och hon ville ha eldstål som knäppe. Det blev superbra och hon har testat det och det fungerade bra :-)

Ta hand om varandra! Kram

Att inte kunna få gå och sova, bara sitta här och önska, längta till min underbara säng. Det är jobbigt att inte kunna syresätta sig, att känna paniken i kroppen. Det går inte att beskriva så någon kan förstå som inte varit där. Att sitta och längta efter att kunna dra ett långt, djupt andetag. Fylla lungorna med luft utan att det gör så förbaskat ont.
En önskedröm just nu!

Smärtan har varit mindre idag, på em behövde jag inte ens ta någon extra medicin :-) sådär ja, nu så går det kanske åt rätt håll, kanske lyser solen bakom nästa backrön!

Klockan ringer 06.00 i morgon bitti, om ca 3 timmar för jag har lovat mina gofisar att vara med dom och mysa en stund tillsammans innan dom åker till skolan. Finns det något mysigare än trötta nyvakna barn ?

Anders åkte och jobbade en sväng idag, behövde jobba igen dagarna som jag var på sjukhuset. Han åkte så han började 05.00 och kom tillbaka vid elva så jag inte behövde vara ensam med barnen så länge. När han kom hem hade vi ordnat med en överraskning till honom :-) syrran kom förbi i går och hade köpt en bukett blommor som jag beställt och som jag gömde på Hannes rum och så hade barnen gjort kort. Han trodde nog inte det skulle bli någonting eftersom jag är dålig, men där fick han ;-) kul att överraska när någon inte förväntar sig det.

Ta hand om varandra! Kram

Idag har det varit lite lite bättre, en ljusning. VC skrev ut vb medicin som räcker till tisdag.
Benen har däremot värkt som bara den och jag blev både glad och besviken när jag fick provresultaten. Ingenting! Så nu återstår neurologen men remisser tar ett tag.

En kväll när vi bäddade rent i sängarna och hade kommit till Gabriels så bad jag Anders vända madrassen då det blivit en liten grop där han ligger och då följde ljusslingan med! ( Han har haft en liten ljusslinga som han satt fast i spjälorna till kojan under sängen) jag fick slita bort den och då fick vi se att tre lampor var smälta, och två brännhål i skummgummi madrassen!! Jag blev skräckslagen! Det hade verkligen kunnat bli en katastrof, såna slingor har man ju var som helst. Gabriel blev rädd och hade svårt att somna men tillslut skrattade vi för ljusslingan innan åt vilja upp på julafton ;-) Han sa att det var lite komiskt och att vi kanske inte ska ha nån mer eller så är det tredje gången gillt :-)

När barnen kom hem så såg Clara så finurlig ut och höll händerna bakom ryggen. Jag fick välja hand och jag skulle nog bli glad!
Om jag blev!!! En underbar present :-) fylld med värme och omtanke från goa Titti.
Jag blev så himla glad och rörd! Tack!
Tänk att jag har så underbara människor omkring mig :-)

När vi hade fredagsmys så fick Blixt vara med och Clara satt och klappade henne men sen sätter hon fingret framför munnen på henne och Blixt trodde nog det var en godisbit för hon tog en tugga ;-) Clara sa ingenting men efter en stung skulle hon på toaletten och när hon fick se revan så gallskrek hon! Typiskt Clara! Det gick bra tills hon såg det ;-) det blödde inte eller nåt men hon störtgrät nog en kvart. Jag tror hon var mest arg :-)

God natt! Kram

Hemma....så himla underbart!
Anders kom och hämtade mig redan vid halv tio, då hade jag fått nog.
Han hade med sig mina skor och en mössa ;-) jag såg för hemsk ut! När vi kom till bilen började han packa upp en påse, termos med the vatten, the påse, honung, sked och termomugg och började göra the till mig. Så underbart gott och så himla gulligt att han tänkte på mig <3 Till efterätt hade han köpt menthos :-)

Hemvägen var för hemsk! Vi hade precis kommit ur mora då jag började må jätteilla, det blev kanske lite för jobbigt när jag gick till bilen, jag envisades såklart att jag skulle gå till bilen ist för att han skulle hämta den. Jag ville ha luft efter att ha legat instängd i flera dagar ;-) Jag hade jätteont och mådde superilla hela vägen hem, satt med kräkpåsen mellan benen.

När vi kommit halvvägs ringde min mobil och Anders svarade för jag hade ingen lust att prata med kräkorna i halsen men det var VC och dom skulle promt prata med mig. Jag fick en tid nästa tisdag! Hos en annan läkare som jag aldrig haft. Hoppet sjönk direkt! Min läkare var i falun i flera månader :-( så typiskt! Hur sjutton ska jag kunna disskutera min medicin med en läkare jag aldrig träffat? Varför blir jag inte förvånad!?
Det jag fick med från mora räcker två dagar, så jag hoppas att det kommer att gå bra.

Det var så skönt att komma hem, jag fick ta tabletterna och lägga mig direkt och vila och när smärtan släppt lite så hoppade jag in i duschen, så härligt och så jobbigt! Men mina barn avskyr när jag luktar sjukhus ochvad gör man inte ;-) det var himla skönt att få komma i min goa pyamas.

När barnen kom hem försvann Gabriel in på sitt rum utan att ens kika in till mig, han brukar alltid komma och krama mig när han kommer från skolan men han var kanske rädd för vad han skulle få se, jag fick verkligen sätta på masken! (Jag har fortfarande inte fått veta varför)
Clara kom och kastade sig storgråtande i min famn men det var minsann inte för min skull :-) Hon hade en stor bula i tinningen och så hade hon bränt foten på gympa golvet :-( min sötnos var skadad! Vilken himla otur.

Vi har myst tillsammmans i soffan ända till läggdax, det blev extra tidigt för i morgon bitti måste dom upp tidigt för Anders tar dom med sig till fritids halv sju, dom är inte speciellt glada men om inte jag får sova i natt orkar jag inte fixa och skicka iväg dom själv. Dom ska vara glada att det inte är så varje dag, det finns många barn som har det så.

Nu är det att hålla tummarna att det kommer att bli bra så fort det går!

Sov gott! Kram

En natt med hemska smärtor, i morse fick jag både spruta och tabletter och jag var ganska smärtfri i ca fyra timmar, det var underbart!
Tyvärr kan jag inte fortsätta med det då jag måste hem i morgon och jag måste veta att jag klarar mig på tabletter. Så ikväll plockade jag även bort syrgasen. Det är lite kämpigt men nu vill jag hem, Anders har varit ledig för det funkar inte att jobba skift med småbarn och ska vi överleva så får han pallra sig tillbaka till jobbet ;-)

Min läkare ringde till VC i malung och talade om att dom måste se över min medicin snarast så att jag kan få må lite bättre. Hon tyckte inte heller det var okej att jag blivit ignorerad. Så nu ska det förhoppningsvis lösa sig inom två veckor :-)
Jag kanske kan få ett lite bättre liv!

Ta hand om varandra! Man vet aldrig vad som kan hända, Kram

Så blev så som jag INTE ville.
Vid lunch idag blev jag akut jättedålig. Jag fick ingen luft alls och smärtan bara exploderade så jag ringde VC, en timmes väntan tills dom skulle ringa så då ringde jag 1177 ist och dom blev arg för att jag inte ringde 112.
Dom skickade ambulans omedelbart och jag sa att jag inte ville ha blåljus el nåt för jag tänkte på Gabriel. Dom åker förbi skolan. (Och visst hade han sett ambulansen och misstänkte att det var jag)

Sen fick jag prata med två olika sjuksköterskor på SOS och jag trodde jag skulle bli galen, hur sjutton menar dom att jag ska fixa att prata när jag knappt fick luft!?
På akuten gick det undan och jag hamnade med övervakning, hade bara 84-86% i syresättningen så 2 liter syrgas, äntligen känner jag att det börjar kännas lite bättre. Det är ett helsike att inte få syre! En massa prover tagna som jag nu väntar på.
Nu har jag äntligen fått en skön säng, smärtstillande och syrgas så nu ska jag försöka vila. Jag är totalt slut!

Kramar