Ja, jag vet inte! Smärtorna har varit bättre men har fortfarande problem med att syresätta mig. Jag kan inte göra någonting, så fort jag går upp så blir jag så anfådd och får hemskt tungt med andningen och det kan sitta i ett tag. Jag skulle promt duscha i går och det gick inte alls bra, det tog flera timmar tills jag klarade att prata riktigt igen.
skit!
På em ökade smärtan i höger lunga men den här gången i ryggen och inte i sidan, inte alltför farligt än iallafall.
Det jobbigaste är att gå och lägga sig, det är svårt att ligga ner och jag vaknar hela tiden och det är tungt att andas, det är riktigt irriterande.
Jag borde vara glad att smärtorna är bättre! men jag gnäller ändå, känner mig faktiskt otacksam men att inte klara att gå till köket el toan utan att bli anfådd, tungandad och få ont när jag andas skrämmer mig lite, det borde inte vara så och inte ens nitro sprayen tar bort trycket över bröstet. Jag fick som en kramp där jag bara kunde ytandas och flämta medans bröstet bara drog ihop sig och det var riktigt läskigt, då var jag faktiskt på väg att ringa men som alltid så vill jag vänta och se om det släpper och det gjorde det efter ca 45 minuter. Nu är det bara tungt även om det också är lite jobbigt.
Huset ser hemskt ut, jag har inte lyft ett finger sen jag vet inte när och det syns även om Anders gör sitt bästa. Men han ser inte sånt som jag gör men när barnen kom hem fick dom faktiskt hjälpa till :-) Clara plockade ihop saker och bar in på rummen och Gabriel dammsög hela huset och sen delade dom på badrummet medans Anders fixade disk och tvätt och mat! Så duktiga så <3
Vad skulle jag göra utan dom! Anders är fantastiskt, han har inte gnällt el sagt ett ord om någonting utan fixar allt som måste göras även fast han går upp fyra varje morgon :-)

Clara var till mora i måndags och dom gjorde alla möjliga tester på henne men hontrodde att det var att hon kikade över glasögonkanten (glasögonen glider ner) och det är inte bra med dom felen hon har så nu vet jag inte om vi måste köpa nya bågar till henne. Det var otroligt skönt att det inte var någonting annat för då hade jag nog brytit ihop totalt. Orkar inget mer nu!

Det är skönt att "gnälla" lite men samtidigt är jag faktiskt tacksam att jag KAN vara hemma, jag KLARAR av smärtorna och jag har en UNDERBAR familj <3
Det kunde ha varit värre....

Kram