Alla inlägg under augusti 2013

Av Catarina - 30 augusti 2013 01:23

När jag kom hem i morse så sköt smärtan i höjden och jag fick frossa. Jag har nog försökt/velat leva ett annat liv än mitt och varit i alldeles för mycket. Jag måste inse att jag inte ska/kan göra allt jag vill utan måste ta det mer lugnt och vila mer för det är barnen som blir mest lidande.
På em, kvällen fick jag febertoppar och huvudvärk så jag har bara kunnat vila och nu ligger jag och väntar på att smärtan ska släppa lite så jag får sova några timmar innan klockan ringer.

Ta hand om varandra! Kram

ANNONS
Av Catarina - 30 augusti 2013 01:15

I morse var jag och Clara ner och klippte oss, hon luggen och jag hela håret. Jag klippte av massor med hår och klippte sen upp det och jag är så nöjd. Det är så skönt.

ANNONS
Av Catarina - 28 augusti 2013 22:34

Jag och tanten med dotter åkte till Ikea i morse efter att jag lämnat barnen på bussen.
Det blev en heldag och äntligen hittade jag hyllor till Claras rum så det kan bli färdigt någongång. Gabriel fick en ny matta och så fick dom varsin nattlampa.
Vi hade en helmysig dag och har haft det jättekul. Det jobbiga var att jag redan i morse hade ont och det blev inte bättre under dagen men det var bara att bita ihop.

Nör vi kom fram på fm så kom en reporter och intervjuvade mig och tog kort, som tur var hörde jag inte vilken tidning det var och jag hoppas det håller dig där nere ;-)
Jag som avskyr att vara med på kort och just nu har jag världens inflammation i ansiktet, typiskt.

Nu blir det lite migrän medicin och så sängen....

sov så gott! Kram


Av Catarina - 27 augusti 2013 23:11

Det var ett tag sen jag skrev....jag har haft fullt upp med att överleva. Det har varit jobbiga dagar och det enda jag haft fokus på är att ta en dag i taget och barnen och såklart att kunna stanna hemma.
Nu funkar andningen bättre och smärtorna börjar ge sig men tyvärr har jag fått värdens inflammation i ansiktet ist så jag är väldigt röd och prickig, det gör ont! Och kliar!
Men mot det andra är det ingenting förutom att det verkligen syns vilket inte det andra gör.

Jag hoppas vi nu får någon slags normal vardag igen och att mitt dåliga samvete över allting försvinner.










Ta hand om varandra! Kram

Av Catarina - 24 augusti 2013 19:47

I morse åkte vi till Borlänge och skulle fira Tuija som fyllde "tant" ;-)
Barnen var inte så imponerade när dom fick veta att vi inte skulle sova kvar utan åka hem igen.
Vi har haft en härlig dag och det är alltid mysigt att komma hem till Tuija. Hennes syskon är också jättehärliga personer.
Tack älskade vännen!

Nu är vi snart hemma och mina ben värker hemskt då jag suttit still för länge. Lungorna känns som om dom ska explodera och smärtan börjar bli olidlig. Flera gånger idag har jag haft andnings problem och jag undrar om det någonsin kommer att släppa?!

Ta hand om varandra! Kram


Vi pallade lite äpplen innan vi åkte hem men det märks nog inte då träden hängde av tyngden ;-)

Av Catarina - 22 augusti 2013 21:49

Clara ryktar Ztar, hon har aldrig ryktat en häst förut men är jätteduktig.

 

 


 

Av Catarina - 22 augusti 2013 12:14

Jisses vilken dag och ändå har inte ens halva dagen gått...
Det blev ingen buss i morse då barnen ville ha sparkcyklarna med sig och jag skulle ändå prata med fröken då Clara skulle på BVC 10.30 och få spruta och skrivas över till skolsköterskan. När jag ska säga hejdå till Clara kommer Gabriel rusande och skriker; gympakläderna mamma! Shit...totalt glömt bort då jag hade BVC och gummistövlar till Claras utflykt i huvudet och tydligen fanns det inte mer plats ;-)
Så jag fick åka hem och hämta gympa påsen och åka tillbaka och lämna den i skolan och när jag kom hem var det bara en dryg timme tills jag skulle tillbaka för att hämta Claraså nån dusch blev det inte utan jag fick lägga mig och försöka vila lite då jag var stressad och anfådd, ingen bra kombination.
Hämtade Clara vid tio och åkte ner och när vi kom fram fanns ingen parkering så vi fick sitta och åka runt några varv för att några hade dubbelparkerat. När vi äntligen kom in började fröken krångla, hon skulle inte stå på ett ben, inte böja sig frammåt då läkaren fick kolla ryggraden, ingenting och krokodiltårarna rann.....jag kände att jag började bli vansinnig vid det här laget men var tvungen att försöka vara lugn. Det tog en kvart innan hon gjorde det hon skulle och sist fick hon sprutan och vi kunde åka tillbaka till skolan, det tog så lång tid att hon nu missat lunchen men goa fröken hade sparat till henne så hon fick äta direkt.

Jag kommer att bli galen om hon fortsätter att vara en drama queen för att slippa undan saker, att gråta biter inte på mig då dessa krokodiltårar syns alltför väl men pappa går tyvärr på dom.

Nu blir det vila så jag orkar fixa eftermiddagen för nu gör det ont och är tung i bröstet.

Ha en bra dag! Kram

Av Catarina - 22 augusti 2013 01:13

Jag följde barnen till bussen i morse, dom skulle få åka själva. Clara har aldrig åkt utan vuxen så det var pirrigt och när vi står där kommer hon på; mamma, vem ska lämna mig? Ska jag lämna mig själv idag?
Jag tänkte inte på det men det är också första gången att komma till skolan utan vuxen, måste kännas konstigt. Gabriel var så snäll och följde henne ända till dörren där han sa hej då och mammahjärtat blev varmt. Jag hade inte sagt någonting alls om det utan det gjorde han själv för att han är en go storebror <3


När jag var tillbaka hemma så var jag hemskt anfådd igen och började torrhosta samtidigt som jag försökte andas lungt.
Jag fick sätta mig och dricka lite vatten och efter ett tag blir det bättre.
Efter några timmar blir det sämre igen och det rosslar i lungorna när jag får ta i för att andas, när jag andas in blir det som en kramp i magen som gör att magen dras in och liksom stannar till...
Nu är det läskigt och jag känner att jag absolut inte får så mycket luft som jag behöver och jag börjar känna panik. Jag känner mig så maktlös när jag inte kan styra över mig själv och skräcken kommer och jag tar telefonen och är beredd att ringa112. Jag går ut på verandan och sjunker ner mot staketet och sitter där och försöker få kontroll på andningen och efter ett tag (vet inte hur länge ) känns det lite bättre och jag bestämmer mig för att låta bli att ringa, det är bara i nödfall för Gabriel mår så fruktansvärt dåligt när jag är på sjukhus. Han blir rädd!
Jag blir galen snart, hela bröstet värker och det känns som om det har kramp, hela situationen är så knäpp och det jobbigaste är att jag inte vågade säga något till gubben för då skulle han bli så orolig och det räcker med hans magsår ett tag.

Jag kan ta smärtan, jag dör inte av den men att inte kunna andas är hemskt och det räcker kanske med ett andningsuppehåll till....

På kvällen bad Gabriel att vi skulle gå en liten promenad med Vilja så vi gick lite längre än till busshållsplatsen så han fick se vad det var för vägarbete.
Det gick ganska bra och var skönt att komma ut och röra på sig.

Presentation

  Jag är en 39 årig 5 barns mamma

Translate

Gästbok

Buzzador

 

Jag väntar på en ny kampanj

 

Arkiv

Frågeruta

20 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Min kamp i livet med Blogkeen
Följ Min kamp i livet med Bloglovin'

Kategorier

Senaste inläggen

Bloggar jag följer

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Fler besökare till bloggen

Bloggportalen

Allmänt

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se