Jag trodde verkligen att jag skulle bli nöjd bara smärtan blev bättre! Just nu känner jag mig som en gnällspik. I natt har jag varit kallsvettig och haft världens huvudvärk och hjärtat har rusat, trasslat in mig i lakanen och varit allmänt irriterad och huvudvärken har följt mig hela dagen och verkar inte vilja försvinna. Jag vill ju så gärna och känner att mitt tålamod är slut! Det är tur att jag har en underbar man som står ut med mig :-) Hade det varit jag hade jag kastat ut mig själv ;-)

När barnen kom hem hoppade dom ner brevid mig och myste, det är härligt.
Mormor hade skickat med Anders presenter från spanien och Clara fick en riktig spansk klänning och en solfjäder och Gabriel en ny sjöstjärna då Vilja åt upp hans gamla ( lite understimulerad just nu)
Det är trist att jag inte kan träffa mamma och det var nog tre veckor sen men sen dom kom hem blev hon förkyld och jag törs inte utsätta mig för det. Det räcker nu!

Johannes kommer snart hem och det kommer att bli så kul att se honom, det är över en månad sedan han var hem för han har haft brandjour varje helg så han skulle få in lite extra pengar. Det är bra att han jobbar men det är också tomt :-)

Hoppas nu på en natt med sömn....

Kram