Direktlänk till inlägg 17 november 2013
I morgon ska Clara till ögonläkaren i mora då hennes syn plötsligt blivit sämre, skolsköterskan slog larm och när jag pratade mwd Clara sa hon att oftast är allting suddigt. Shit! Då blev jag rädd, varför blir det sämre? Det har ju gått frammåt sen hon fick glasögonen och nu ska det bli så illa. Jag är rädd!
Det värsta är att jag inte kan följa med. Och det är urjobbigt då jag vill ha kontroll och såklart är jag rädd att Anders inte kommer ihåg att berätta allt ;-); svårt att vara ett sånt kontroll freak!
Jag får ligga här och hålla mina tummar att det inte hänt något mer med hennes ögon. Det är läskigt!
Jag har fått remissbekräftelsen till neurologen för ett tag sen och jag skulle kunna få komma så fort dom fick en lucka och det är bra så jag får det ur världen och kanske svar på vad som hänt med mina ben.
Det vore hemskt skönt eftersom jag har svårt att gå och balansen är inte heller den bästa nu. Jag har legat och tänkt i kväll att om jag ska kunna klara det här så måste jag försöka se allting från en annan sida, lättare
sagt än gjort, men hur ska jag orka annars?
Nu ligger jag med stickad mössa, tre tröjor, byxor och ett stort täcke och ändå känns det som om jag ska frysa ihjäl men vet att allt åker av snart då kallsvetten bryter fram.
Trycket över bröstet har lättat lite och lederna är ganska okej, tyvärr är det lite tungt att andas igen och jag vet inte om det är för trycket.
Gabriel har inte somnat än då jag tror han funderar och är lite orolig, han tycker det är hemskt jobbigt att jag är dålig och att det tar sån tid. Han vill ha tillbaka alla rutiner och vem vill inte det! Jag har pratat med honom i tre dagar nu och ibland flera gånger varje dag vad det är som händer och varför och att det INTE är nåt farligt och att jag INTE kommer att dö. Alla blir sjuka ibland, så är det!
Så nu får det bara gå åt rätt håll för det har jag lovat honom!
Men jag förstår hans tankar! Farfar var sjuk,Joakim var sjuk och är man liten så är det väl samma sak dessutom dog hans älskade kanin nyss som han fortfarande sörjer så han har det jobbigt och jag önskar inget hellre än att allt ska bli som vanligt igen. Han kan komma och säga; mamma! Kommer du ihåg innan Clara föddes, vad vi lekte och vad du kunde göra mycket då. Det gör hemskt ont i hjärtat för om han bara visste vad jag skulle vilja bli den mamman igen! Min högsta dröm, kanske vaknar jag snart ur den här mardrömmen...
Kram
I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...
Jag väntar på en ny kampanj
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 |
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | ||||
|