.Jag är så glad, hela helgen har dom lekt tillsammans jättebra! Lite tjafs bara men så är det ju :-) Clara sover hos Gabriel och det funkar jättebra.
Det hade varit en mardröm om dom varit sura och griniga och bråkat en hel helg, så jag är så glad över att dom kan leka så bra med varandra utan att det blir tok och det underlättar väldigt för Anders så han uträttasasaker ifred.

Jag kan lixom inte förstå varför det inte blir bättre, det tar så hårt både fysiskt och psykiskt och det blir bara svårare och svårare att hålla minen. Anders ser igenom mig, tror jag och han tycker nog det är minst lika jobbigt som jag, dessutom får han dubbel arbetsbörda.
Min enda önskan är att det ska ta slut nu, jag kommer inte orka så många dagar till och det värsta är att ingen kan hjälpen mig förutom om jag inte väljer att bli inlaggd och fullpumpad med morfin. Inget härligt allternativ kan jag lova! Så det är absolut sista alternativet, jag har fått nog av sjukhus och kommer aldrig att vänja mig vara där hur många gånger jag än kommer vara där!
Det finns inget mer deprimerande ställe!

Jag är stark, men inte hur länge som helst går det att hålla huvudet över ytan.
Jag vet inte ens hur länge jag varit dålig! Jag vet att det började med lungsäcksinflammationen som dom trodde var i båda lungorna (dom är så vana att jag har det så jag får inte längre riktiga undersökningar, dom kollar om det är några nya proppar men är det inte det så är det bara smärtstillande å vila. Jag får absolut inte röntgas om det inte är livshotande för jag har varit i alla dessa maskiner alldeles för mycket och då blir det så här.
Jag har liksom tappat tiden och jag är inte speciellt sugen att veta heller för då kan det nog kännas ännu värre. Deprimerande!
Jag står på avgrundskanten och vinglar, önskar att falla men håller lik förbannat i mig. Om jag bara visste att det var över på nån dag, några dagar, en vecka skulle det vara lättare att se frammåt och fortfarande kunna vara lite mer positiv, jag har varit arg, förbannad, ledsen men nu är jag nog mest sorgsen och känner mig ensam. Det går inte att förstå om man inte varit i det, jag föder hellre tio ungar på raken tre år i rad. Jag kan inte med ord få någon att förstå hur smärtorna river sönder mig, hur vansinnig man blir när det gör så ont att det inte går att ligga, sitta eller stå. Det finns inga ord som kan beskriva helvetet som brakar i min kropp, ändå måste jag skriva. Jag skulle nog bli fullkommligt vansinnig om jag inte skrev och fick tappa ur lite frustration. Jag vill inte prata, orkar inte, finns ingen energi till det så nog är det lite synd om gubben ;-)
Men jag vill inte gnälla, klaga och tala om vart och hur ont det gör hela tiden, därfär är jag tyst och jag kan säga att det är lite jobbigt eller att det är skapligt om någon frågar. Varför vet jag inte, jag är sån bara.

Nu börjar det bli lite för jobbigt så ska be min gubbe ta en stekpanna å slå mig i huvudet ;-)

Ta hand om varandra! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en buzzador och är med i kampanj, jag har fått produkter från Garnier att testa. Jag fick Garnier Olia 9.0 - Ljusblond. Lite skillnad såg jag men inte mycket. Det positiva var att det luktade gott och det negativa var att krämen var svår att...

Vi har fått testa Arlas ekologiska ost Tidan. Den blev en superhit hemma hos oss? Den passade perfekt både på frukostmackan och hårdmackan till middagen. #arlaekologiskost #arlako #buzzador ...

Jag och min 8 åriga dotter har fått testat bokklubben Twinsy. Det är anpassade böcker för barn i lågstadiet. Clara tyckte mycket om böckerna och det var perfekt för mig att läsa högt för henne men även var det lätt för Clara att läsa själv. Det får...

I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...

I fredags fyllde min son 20 år! Vart sjutton tar åren vägen? Jag hade hittat på en överaskning på lördagen så på fredag kväll dök dom alla upp. Det var supermysigt att ha huset fullt men med 8 personer är huset väldigt trångt. David visste ingent...