Fy vilken morgon....vaknade vid sju av att kroppen är alldeles låst och jag kan inte röra mig en millimeter av smärtan :( Jag låg över en timme och försökte sakta röra ben och armar lite sakta för att det ska släppa. Jag fick tillslut ropa på mannen att han skulle komma och dra upp mig.
Det kan nu göras på tre sätt! rulla ur, dra upp mig snabbt eller sakta. Jag brukar vilja upp snabbt. Smärtan är vidrig men går över fort.

Sagt och gjort, ligger på rygg och han tar tag i mina händer och drar snabbt upp mig till sittande, jag kan inte låta bli att skrika rakt ut då smärtan är vidrig. (jag föder hellre barn) Sen får han dra mig ut till kanten av sängen så jag kan glida ner till golvet så att han kan lyfta mig till stående, han får stå och hålla mig några minuter tills det släpper lite och benen klarar av att bära mig. Dom första fem minuterna är värst men sen går det bättre. Nu har det gått några timmar och det är mycket bättre, jag kan resa mig upp och vrida lite på ryggen. 

Jag avskyr dom här dagarna men är glad att mannen ar hemma, det är riktigt kämpigt dom gånger jag måste göra det själv. Det har hänt att jag har fått ringa hem honom nån gång.

Jag är lite bättre i dag, inte lika ont och kan andas lite bättre, förkylningen gör att det värker i bröstet men jag hoppas att jag får vila så mycket som möjligt så kanske jag kan vara på benen nästa vecka. 

Tyvärr är barnen rastlösa och det är mest bråk och retningar. Det är mycket för att jag är dålig.

Tänk om jag hade kunnat ta dom på en promenad i skogen eller pysslat lite med dom! Ligga här en lördag är värre än en tisdag :(

Ha en underbar dag! Kram