Så här ser en fem åring ut   

Vi har hunnit med två kalas idag, Clara har haft tre då dom firade henne på dagis också.

Hon fick precis vad hon hade önskat sig :) Skrållans lillasyster "Lillan", en one piece, taksäng till dockorna, Askungen, diadem, änglavingar. Men dockan var trasig! Hon blev ledsen och jag blev arg, det är så typiskt och det går inte att prova i affären heller då dom surar fast allting och sen sätter tejp i batteriet. Nästa gång jag köper såna saker så kommer jag kräva att dom öppnar och testar innan jag betalar. Jag kan inte bara åka och byta heler då vi har 8-9 mil till mora, det är liksom inte bara att svänga förbi. jag har ringt och smsat folk jah känner idag i hopp om någon skulle dit men inte då, jag kollade till och med busstider! Men den gick fem på ef och då hade jag säkert fått gå hem! Såna här gånger vill jag bo i en stad och inte mitt ute i ingenstans.

Mamma, pappa, syrran och Indra kom direkt när skolan slutade vid två. Clara fick öppna ännu mer paket och hon var i himmlen. Tårtan var underbar som vi beställt, den smakade underbart för att vara glutenfri (godare än vanlig princess tårta) Jag äter aldrig tårta, bullar och kakor men var tvungen att smaka. Av dom fick hon en härlig bok, kläder, nessesär med en massa innehåll.

Tänk vilken lycka en tårta kan göra i en femårings liv! Mycket beror det på att på kompisars kalas så får hon inte äta deras tårtor utan alltid ha med sitt eget fika så det blir nog väldigt speciellt, synd att det är så svårt att baka tårtor med glutenfritt mjöl. 

Senare på em kom farmor och båda hennes farbröder med familj och då fick hon ännu mer paket :) 

Hon har alltså fått jättemycket och jättefina presenter idag och är så glad. När hon skulle lägga sig i kväll så sa hon: mamma det här har varit en jättebra dag och jag är så glad för alla mina presenter, Gabriel får också ha alla mina grejer för vi delar ju rum och då måste vi ju dela på alla saker också ;) Älskade Clara vad du är go och givmild .  

Johannes pryar på en svetsfirma två dagar i veckan och idag om han hem och luktar så illa att jag fick skicka han till pannrummet för att klä av sig innan jag kunde prata med honom. Det var det värsta jag känt nån gång, men fick förklaring varför! Han hade brunnit!!! Inte hade han ringt och sagt nåt heller. UNGE!!!

Han har arbetsbyxor, typ snickarbyxor och stora fickan som hänger utanför hade börjat brinna när han hade slipat, halva fickan är borta och det är hål lite var och där rakt igenom. Men det var inte det enda!

När han kom ut ur duschen frågade han om jag hade plåster. Hmmm med fyra ungar så är det självklart att jag har en stor låda med olika första hjälpen och en massa olika plåster, vilken tur! Pekfingret såg delat ut, han hade kört en klinga över fingret på längden och det var ganska djupt men till vc ville han inte så jag fick ta strips och dra igen det och sen la jag om det med en kompress då han skulle iväg och skruva med bilar. Han kan inte ha någon känsel och han kommer att skrämma ihjäl mig någon vacker dag!

Halv åtta fick jag sätta mig för första gången på flera timmar och då kände jag hur slut jag egentligen var. Kroppen ville inte lyda mig alls. Smärtan var vidrig! 

Nu börjar smärtan ge sig lite, jag tog min medicin alldeles för sent så jag fick riktigt jobbigt några timmar men då hade barnen somnat så jag var åtminstonde klar med allt. Just nu funderar jag om jag nånsin kommer att bli människa igen efter den här dagen :( Och nästa helg är det barnkalas men då har jag tvingat till mig hjälp :) Johannes och David kommer att få vara lekfarbröder och ta hand om barnen och så kanske syrran och kunde hjälpa mig med fikat. 

Har nu en vecka på mig att vila upp mig och vara i toppform ;) Tur vi inte tog den här helgen ;)

Tänk att den här dagen för fem år sen föddes en underbar dotter, det var en vacker höstdag och löven var alldeles gula och det var riktigt varmt och skönt ute. Gabriel och jag var ute och lekte och plopp sa det så började det att rinna fostervatten, men jag hade inget ont så vi tog en promenad upp till dammen för att kasta kottar.Medan vi gick så kände jag att det rann och det var lite obehagligt men jag tänkte minsan inte åka in till lasarettet och sitta där och vänta. Det är en ganska jobbig backe att gå uppför och när vi kom upp till dammen så började värkarna att komma, tänkte att jag kanske skulle ringa hem Anders från jobbet utifall att det blev bråttom, (han hade nog en timmes bilfärd hem) men då upptäckte jag att jag hade glömt min mobil hemma ;) Jippi! Vi var tvugna att gå hem, tänk om det blev så illa att jag inte kunde gå och där var jag mitt ute i skogen och ingen visste var vi var. Gabriel ville inte alls gå hem hur mycket jag än försökte så tillslut var jag tvungen att tala om att om han inte ville ha ett syskon i skogen så fick vi gå hem direkt. Nu började det göra mer ont så när värkarna kom fick jag stanna och för första gången blev jag rädd! Jag kan inte vara klok.

Vi kom hem och jag ringde Anders men jag sa att han behövde inte stressa utan det var fortfarande bara lite även om det var regelbundna värkar. Han kom nog en och en halv timme senare och jag ringde BB och frågade hur vi skulle göra och dom sa att när det var femte barnet så skulle vi komma dit på direkten. Anders fick duscha innan vi åkte. 

Vi fick stanna några gånger på vägen dit för mina leder värkte som bara den, det var ungefär lika illa som värkarna som då började sätta fart ordentligt, jag var tvungen att resa mig och gå runt.

Vi stängde av mobilerna när vi kommit halvvägs för jag hade ingen lust att prata med någon om det hade ringt.

Det fick vi sota för! Barnmorskan var halvgalen när vi dök upp, hon hade ringt och ringt och trodde att det hade hänt oss något när vi aldrig kom dit och jag försökte förklara att vi inte haft någon bråska utan stannat och så sen träffade vi bekanta utanför lasarettet som vi stod och pratade med ett tag.

Vi kom nog in vid 18.00-18.30, jag skulle gå på toaletten efter att jag hade bytt om och då blev värkarna jättestarka. Jag fick som jag ville! Det blev ingen lång väntetid där ;)

19.38 kom våran älskade dotter till världen och förändrade våra liv   

Ta hand om varandra! kram