Jag blir så besviken, ledsen och arg! Läste just ett mail från min rehab kordinator som för två veckor sen lovade att lösa min sjukskrivning så att det inte skulle bli något strul. Jag var rädd eftersom jag har varit med om liknande förut och blivit utan pengar i flera veckor. Det går inte nu! Jag har nu två lägenheter och ett hus att betala varje månad och alla sex måste äta! Nu skriver hon att jag inte kan träffa läkaren på VC förens den 30 oktober!!! Hallå! då skulle sjukskrivningen redan varit inne och pengarna på mitt konto. Räkningarna ska vara betalda den 28 okt. Hur i hela friden kan dom tro att det ordnar sig då? Jag får panik! Jag vill inte bli skuldsatt, jag vill inte ligga efter med hyror. Varför kunde inte min läkare i Falun fått skriva den här månaden och att VC tagit över sen.
Varför sparka på mig som redan ligger? Just nu funderar jag starkt på att hoppa av rehab, varför ens bry mig? Jag orkar inte hålla på att kämpa hela tiden och sen ska jag fällas och sparkas på. Jag ger upp!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till....kunde jag så skulle jag gå till jobbet och tjäna mina pengar, å vad jag önskar att jag kunde!
Jag tycker att dom är väldigt respektlösa, undrar vad dom skulle säga själva om dom skulle bli utan lön utan att själv ha gjort något fel!
Så förutom att jag ska ligga här och försöka klara av mina smärtor, vardagen och mina barn så ska jag dessutom må förbannat dåligt för att jag inte kan betala mina räkningar och ge mina barn mat!
Sjukskrivna kan man behandla hur som helst tydligen! Jag förstår dom som inte orkar mer, som ger upp...

Gabriel började på sin läxa när han kom hem och jag var tvungen att ta kort på honom. Han var jätteduktig att sy och tyckte att det var jättekul :)

Visst blev den fin? David har nog inget emot att vi snodde hans strumpa som låg ensam och trasig i garderoben ;) Den skulle döpas också och Gabriel tyckte att den så så lurig ut så nu heter den Luris ;)

Tanten var till mora idag och då passade jag på att skicka med henne våran tillgodolapp så hon skulle få hämta ut dockan till Clara. Gissa om hon blev överlycklig när hon kom hem och fick se den! Hon har väntat sen hon fyllde år så hela em och kvällen har hon lekt <3

Mår sämre igen men har hållt igång sen fyra. Smärtan gör mig så illamående så jag har inte kunnat äta riktigt på flera dagar så nu har magen kraschat av medicinerna. 

Just nu så känns det så tungt, jag vill inte ha ont mer.

Ta hand om varandra! Kram

Ligger och tittar på repriser på ung och bortskämd och jag hoppas att jag aldrig någonsin skulle göra så mot mina barn. Jag tycker att det är hemsk att bara låta dom få precis som dom vill och det dom vill och det syns både på deras attityder och att dom faktiskt inte klarar av någonting själv.

Mina barn får redan nu förtjäna sin veckopeng, gör dom inte sina sysslor som står i schemat så blir dom utan. Men schemat är också till för att dom ska lära sig olika sysslor och hjälpa till. För att motivera barnen så står både jag och pappa med och har precis samma saker som ska göras.
Dom tycker det är kul och direkt när dom kommer hem så kollar dom vad dom ska göra och sen fixar det direkt och så kollar dom om vi har gjort vårat ;)

Just nu har smärtorna släppt lite och det känns lite lättare att andas. Jag hoppas att det håller i sig för när barnen kommer så ska Gabriels läxa göras. Den här veckan ska han ta en gammal strumpa oxmch sy en gubbe med ögon och hår, lite dom han själv vill :) den ska även döpas och ritas av. Han är förväntansfull och tycker att det ska bli kul :)

Ha en bra dag! Kram

Inte många timmar i natt heller så när klockan ringde så skrek hela kroppen efter mer sömn. Johannes gick upp samtidigt för han börjar sju, mysigt att få sitta och prata med honom en stund på morgonen. Det var längesen :) Anders sover än, hade hoppats att han hade kunnat gå upp i morse men han tyckte väl att han behövde sova då han ska jobba kväll. Huvudet är tungt, tyngre än kroppen idag. Det liksom tynger ner mig. Konstig känsla!

Nu väntar jag på att jag ska ta medicinen så jag kan få ner smärtan lite. Det vore underbart om den kunde försvinna helt och jag hoppas varje gång! Det vore hur underbart som helst och hoppas kan jag få göra.

Nu måste jag masa mig upp ur soffan och in i köket och hjälpa Gabriel att göra lite frukost. Han börjar skolan 8.20 och Clara har sovmorgon till 11.00 idag :)

Ha en underbar dag! Kram