Nu tycker jag faktiskt att jag fått nog för ett tag! Har fått en härlig förkylning som satt sig i bröstet. Min kropp är helt slut, jag är helt slut både psykiskt och fysiskt just nu. Jag har bara svimmat en gång idag fast jag har mest legat. Jag har bara kämpat mig upp när barnen behövde mig och jag är lite skraj för i morgon bitti hur jag ska klara av att få iväg barnen. Jag har tur som har Johannes hemma som kan rycka in om det behövs.
Nu håller jag både mina tummar och tår för att det inte är värre i morgon, jag klarar inte mera nu.

Kram

Jag känner mig alldeles tom idag! Smärtorna har blivit värrre igen och jag har åkt på en förkylning. Jag fick ett svar på mitt mail till Rehab kordinatorn i dag och hon skriver att hon beklagar att det har krånglat till sig för mig! Men att jag kunde ta kontakt med Falun och prata med dom eftersom VC inte kan skriva utan att ha träffat mig även fast dom begärt remiss för att ta över sjukskrivningen! Jag FICK inte ta kontakt med dom eftersom dom skulle ordna allting åt mig. Jag sa till vid vårat möte redan i början av okt om det inte var säkrast att låta dom skriva okt iallafall men nej det skulle lösa sig och jag påpekade då att jag inte kan bli utan pengar! Herregud! Dom har ju sina löner...varför bry sig om mig?
Jag börjar få riktig panik, jag har ont i magen.
Jag ringde falun i morse och hon skulle ta upp det med min läkare och ringa tillbaka. Har inte hört någonting än...
Dom kan egentligen inte sjukskriva längre eftersom dom skickat över remissen redan!
Men hoppet finns. Det måste finnas men hur mycket begär fom att jag ska klara av? Jag kan knappt prata för smärtorna och för att jag är så tungandad. Inte lätt att göra sin röst hörd då!

Jag är riktigt besviken över hur det här har skötts och jag hoppas att ingen annan någonsin hamnar i den här sitsen för det sliter sönder mig och jag tappar helt tron på att det faktiskt finns nån som bryr sig!

Kram