Hur jag mår pendlar ganska mycket och gör det svårt att planera någonting. På fm tyckte jag att det var skapligt sen bara pang så kom smärtan och pulsen rusade upp. Det är jättejobbigt! Jag fattar inte varför pulsen har börjat rusa på mig, så har det inte varit förut. Jag blev liggande i flera timmar och sen blev det lite bättre igen.

I morgon ska jag på rehab möte igen men har ingen möjlighet att ta mig ner så jag måste ändra tiden.
På eftermiddagen har mamma lovat att följa mig till synsam för att titta på glasögon till mig, jag behöver smakråd då jag inte kan bestämma mig. Jag är rädd att det blir som sist då jag bara tog några bågar och sen kunde jag aldrig använda dom. Så nu vill jag att det blir rätt.

Nu kommer snärtan tillbaka med full kraft, så sova, vad är det?! Jag blir så trött! Jag funderar om det kan bero på medicinen kanske? Jag har nu ätit den i två år utan att ändra styrkan så det kanske är dax.
Det är inget jag vill då jag äter en väldigt stark medicin och har varit glad att den fungerat med skapligt låg styrka. Men jag måste leva också så jag får ta och ringa till smärt i Falun och disskutera det med min läkare där.

Orkar inte skriva mer nu, gör för ont för att tänka.......

Ta hand om varandra! Kram

I dag är en sån dag som jag hade önskat att jag hade kunnat ta min hund och gått på en riktig långpromenad i skogen, Det är höst, luften är klar och färgerna är hänförande! Istället får jag ligga i min soffa och ha veranda dörren på glänt så jag känner lukten av hösten och drömma.

Det här är någonting som jag saknar väldigt mycket, det här är något som var jag! jag har alltid älskat att gå/springa i skogen och jag älskar skogens tysthet och det är där jag kan tänka och samla nya krafter. 

Jag brukade ta med barnen till skogen och så gick vi till nån bäck och lekte eller byggde en koja och såklart hade vi matsäck med oss.

Det är ett tomrum inom mig, alla dessa saker som jag önskar och jag måste hitta ett annat sätt att fylla det, jag måste hitta någonting annat som jag klarar av men känns lika bra.

Jag blev lite förvirrad på rehab mötet i går, jag var tvungen att sätta upp ett mål. Jag sa då att mitt mål just nu är att få må så bra som möjligt, det räcker inte fick jag till svar! Du måste ha större mål. Jaha sa jag, om det vore möjligt så har ju mitt mål alltid varit att kunna börja jobba heltid igen. Nej det går inte säger hon då, det är för orealistiskt pga av din situation. Jaha!? Men hallå där.... 

Men då skriver jag att du vill kunna jobba halvtid om 6 månader, jaaa....säger jag och hon börjar skriva. Det är inte mitt mål och det är väl orealistiskt! Jag som knappt klarar av att ta hand om dom vardagliga sysslorna. Jag vet inte hur dom tänker men vill dom få mig att hoppas och sen se mig bli besviken när det inte kan bli så? Jag förstår inte varför det inte kan räcka med att jag vill må bättre, det är väl bra och det kanske jag kan lyckas med! För två år sen arbetstränade jag två dagar i veckan två timmar, jag klarade av det i några månader och föll sen platt som en pannkaka och blev sämre och har sen dess inte kunnat göra mycket och nu vill dom få mig att tro att jag kan jobba halvtid om ett halvår! 

Jag blir både ledsen, besviken och arg!

Ta hand om varandra! kram

Jag har vunnit en tävling till! Vad har hänt? Har min otur äntligen vänt? Tänk att jag också får ha lite tur   Det är så himla underbart och jag känner mig som ett litet barn på julafton. Vad spännande!

vinnaren av ett presentkort från Magasin Krantz!