Jag sitter här och tankarna far runt i huvudet, jag är trött och min kropp alldeles orkeslös. Jag önskar mitt liv vore annorlunda, jag kan inte ens gå ut i solen för medicinen jag äter. Så då får jag sitta här och det är hemskt att inte klara av att göra någonting, bara sitta/ligga är det så mitt liv ska vara? Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv! Jag önskar jag kunde komma tillbaka till mitt underbara jobb på förskolan, kunna göra allting en normal person gör. Inte bara sitta här och inte göra nåt! Det är fruktansvärt orättvist!!!
Samtidigt skäms jag för mitt gnäll då det finns dom som har det mycket mycket sämre än jag, vad har jag att gnälla om? Jag borde vara tacksam istället för det som jag har, mina underbara barn, mitt liv! Jag har varit en hårsmån från döden tre gånger under mitt liv så jag borde faktiskt vara väldigt tacksam!! Varför är det då så svårt att se det så? Ha en bra dag! Kram
verkarlurt
26 maj 2012 08:50
Tja.
Förstår dig att du måste ha ett rent helvete med din värk och att du inte kan göra allt du skulle vilja göra, och att du känner att barnen blir lidande.
Jag känner ju likadant i min sjukdom, men tack och lov har jag inte lika jobbigt/svårt som du har det.
Och att du ska skämmas för att "gnälla" är bara dumt och onödigt, det är ju ett sätt för oss att få ur oss vår frustration.
Och jag tvivlar inte på att du är tacksam för allt du har och att du ändå lever, men att du ska se det själv (alltså att du faktiskt gör det) är inte det lättaste när man lever i ständig värk som påminner dig om hur ditt liv faktiskt ser ut och hur det har sett ut.
Kämpa vidare tjejen, jag tycker du gör det bra iaf!!
/Robban
http://verkarlurt.bloggplatsen.se
Catarina
27 maj 2012 23:33
Tack så jättemycket! Du har så rätt, tyvärr så tycker jag inte om att "klaga" och det är min stora brist ibland. Och det svåraste för mig är att min lilla goa tjej aldrig haft en frisk mamma, det gör ont! och det gör att när jag mår som sämst tycker jag att livet är orättvist och då mår jag dåligt för det. Knäppt va?
verkarlurt
28 maj 2012 23:49
Så lite så :D
Och jag tycker inte det är knäppt att du känner så, tycker det låter helt normalt. Barnen är det käraste vi har, och vi är så rädda att de inte ska få allt de som dom behöver. Jag försöker att tänka som så att även om jag är en sjuk pappa, så är jag en pappa som alltid finns där i vått och torrt för mina barn. De ska aldrig behöva fundera på om jag älskar dem eller inte....
Men visst kan livet kännas bra orättvist ibland...men vi får försöka se vad vi HAR och inte vad vi har förlorat, gått miste om osv.
Nu ska jag soooova....och på onsdag ska jag börja träna igen. FAAAN VA SKÖNT...kortisonet har gjort att jag gått upp alla 7kg igen...grrr :D
Sov gott!!
http://verkarlurt.bloggplatsen.se
Catarina
29 maj 2012 00:55
du har så rätt! och jag brukar vara förnuftig, men i perioder så halkar jag ner och tänker inte alls verkar det som.
du är inte ensam om viktuppgången. jag har gått upp mer än när jag väntade barn och ingen vet varför. det är läskigt! sov gott och träna gärna lite åt mig oxå ;) sov gott!!