Direktlänk till inlägg 16 oktober 2012
Jag önskar jag fick slippa denna hemska smärta. Jag klarar inte av att göra någonting vettigt alls utan kan bara ligga. Jag klarar inte ens av att tänka, hjärnan är tom på vettiga tankar och det enda som jag kan tänka på är hur ont det gör, hur jag kan lindra bäst och hur länge till klarar jag mig hemma. Jag saknar mig!
Det värsta är att jag nog får skylla mig själv, jag har ju inte precis tagit det lugnt dom senaste dagarna. Jag vet ju hur det oftast blir och då tycker jag att det är värt det men när jag nu ligger här med dom här smärtorna som jag knappt klarar av att hantera så ångrar jag mig. Jag behöver hitta en balans, för jag måste ju få leva också. Jag skulle inte orka mer om jag bara skulle vara liggande, då skulle jag ge upp. Jag behöver ut och träffa folk och göra saker och det är ju inte så att jag ger mig in i saker som jag vet att jag inte klarar av utan det är ju bara vardagliga saker som att shoppa med vänner, umgås, ta hand om hus och hem och mina underbara barn. Det tycker jag är en rättighet som jag borde få klara av utan smärtor!
Fast just nu känns det dystert, jag blir modfälld och sjunker lite.
Det här som jag skrivit nu har tagit all den lilla energin jag hade, onödigt kanske men det känns lite bättre när jag får ut lite av smärtan i bokstäver.
Kram
I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...
Jag väntar på en ny kampanj
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|