Direktlänk till inlägg 15 december 2013
Det kryper i mig så jag inte kan sova, hade jag fått lagt mig för några timmar sedan hade jag nog sovit redan men min son ville inte somna i kväll, det var varm, obekvämt, växtvärk, förmörkt och hungrig. Allt som bara går att hittas på. Anders gick och la sig så jag blev ensam uppe vilket var ännu värre, inte ens någonting på tv:n. Hade jag gått och lagt mig hade Gabriel fått panik, och kan vara uppe många timmar till. Men nu sover han gott sedan några timmar och det är bara jag som är uppe och ugglar. Jag har inte speciellt ont och det är ett stort + utan det liksom bara kryper i hela mig och så har jag nog kommit in i sjuttiandra andningen ;-)
Jag skulle vilja vara mer positiv än jag är, känna mig glad över dom förändringar jag nått och glad över att ha kommit ifrån världens skit medicin. Det är så svårt, jag rusar genom en tunnel och ser slutet men kommer lixom aldrig närmare.
Det tar all energi från mig, att inte kunna se vart det tar slut och bryter ner mig på ett otäckt sätt. Jag kämpar och kämpar och försöker verkligen att komma igenom men lusten blir bara mindre och mindre och så måste jag ta det sista jag har för att intala mig att det går, det kommer att gå! nån dag får jag också vara lycklig och bara bekymra mig för att korvpaketet i kylen passerat bästföre datum.
Jag sårar människor, helst dom som står mig nära, inte med mening, absolut inte men förstår det inte är kul när jag måste tacka nej till saker vi planerat i månader, inte bara kan kika förbi på en kaffe och att inte kunna sitta och skratta och prata över en fika. Jag har dragit mig undan, ville inte prata med någon till och med mina söner har varit besvikna för att jag inte ringt var och varannan dag. Jag kommer absolut inte att vinna "årets mamma" .
Fast mina riktiga vänner står bakom mig iallafall, dom är otroliga och tar emot mig när jag faller fast jag ger så lite tillbaka.
Dom är alla fantastiska och borde ha guldstjärna som orkar <3
Livet blev absolut inte som jag hade tänkt mig eller drömde om, jag måste försöka hitta tillbaka till mig och skapa nya drömmar. Jag kan ju inte bara lägga mig på rygg och stirra i taket resten av livet även om det vissa dagar är det enda jag vill.
Eftersom jag lever så finns det även en framtid!
Kram
I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...
Jag väntar på en ny kampanj
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|