Natten har varit vidrig, smärtan har gjort att jag varken kunnat sitta eller ligga. Örat har susat och jag har haft pulsdunk halva natten. Så irriterande!

Jag fick sovmorgon i dag då jag sovit så dåligt och när jag vaknade fick jag panik för jag kom på att det var barnloppis i Malung som jag ville på. Man måste vara där i tid för att få det finaste för det blir snabbt urplockat. Det tog ett tag innan jag fick igång kroppen och sen när vi äntligen skulle åka vid halv tolv så stack Clara och hennes kompis till skogen, hon ville inte vara med! Det tog 40 minuter att få hem henne och när vi kom ner var det lite urplockat men jag hittade mycket fint till Clara ändå, till Gabriel hittade jag bara en byxa och tröja.
Ett bra sätt att fylla ut i barnens garderob :)

Anders är ute och bygger vedskjul, barnen leker ute och jag ligger och vilar. Det tog all min energi att shoppa ;)

Ha en härlig dag! Kram

Så underbart det var att komma hem! Vi kom hem vid elva på kvällen och det första jag gjorde var att ta en varm dusch för att bli av med sjukhus/tant lukten, det var så underbart.

Jag tycker det var hemskt hur vi alla blev behandlade igår, det var allt från bebisar till rullstolsbundna som satt i det där väntrummet! Ingen som pratade med oss eller förklarade hur det låg till. Jag trodde att när vi kom upp till det andra väntrummet så skulle vi tas först men så var det inte, dom inneliggande och dom som kom från akuten var före oss. När jag åkte från mora sa dom att halv fyra har du tid hos öronläkaren, hade dom berättat att jag skulle sitta sådär hade jag aldrig åkt!
Och hur tänker dom att en person som har legat inne några dagar för huvudvärk, yrsel, sämre hörsel och domningar och som dessutom har fibromyalgi ska sitta på en hård trästol i ett fullt väntrum i fyra och en halv timme? Ljudnivån var fruktansvärd, det fanns inget att dricka. Min kropp sa ifrån tillslut!

Jag har mindre huvudvärk idag och jag har fått tillbaka lite av kinden och halsen :) Men kroppen värker och jag har ont i varenda led så jag har stora problem att röra mig.
Så jag nöjer mig med moras teori om vad som hände och hoppas att det aldrig händer igen för det här var inte kul och att inte kunna höra riktigt och inte ha någon känsel är riktigt läskigt.

När jag och Anders hämtade barnen på förmiddagen så kom dom springande och Gabriel flög in i min famn och höll mig så hårt <3 han rufsade och höll på med mitt hår och kramades som om jag varit borta i flera veckor. Clara kramades hon också och det första hon säger till mig är; mamma kan jag få en stor glass när vi kommer hem? Pappa har köpt såna ;) hmm tack! Vilket välkomnande :) fast jag har saknat tjatet också ;)
Nu är ordningen återställd och jag hoppas att jag kommer att bli bättre och bättre för varje dag!

Ha en mysig lördag! Kram

...va busigt skrev David tillbaka :)
Jag fick nog när klockan blev kvart i åtta. Smärtan höll på att äta mig levande. Anders har nu hämtat mig och jag är på väg hem till min underbara säng. Barnen är hos syrran och får sova där i natt :( vi kommer så sent och jag har inte sovit på två nätter och har så ont så det är bäst fast jag längtar ihjäl mig efter dom.

Jag har bara gjort hörseltestet och det gjorde jag klockan tre sen har jag suttit på en stol och väntat på läkaren tillsammans med ett fullt väntrum som ökade hela tiden då det kom folk från akuten.
Jag gav upp tjugo i åtta och tog min papperskasse och gick, jag sa ingenting och jag vände mig inte om. Hade jag gjort det hade jag börjat gråta för jag hade så ont! Jag bet ihop och gick och funderade hur sjutton dom i mora kunde säga att jag hade läkartid halv fyra!

Kram

Sitter i ett väntrum och har gjort så i snart 4 timmar...blir vansinnig av smärtan och det är packat med folk så det blir ännu jobbigare.
Jag vill inte vara runt en massa folk när jag har ont.
Anders är på väg! Jag tänker åka hem..och kommer inte läkaren snart så går jag, det finns gränser för hur länge jag klarar av att sitta här och ha så ont och så har jag två timmar i bilen sen :( pust!
Jag kom klockan tre till falun och fick göra hörseltestet direkt sen dess har jag suttit i två olika väntrum och väntat på läkaren. På första stället stängde dom.
Vi får se hur allt blir!

Kram

På väg till falun för att få träffa en öron specialist. Jag var och gjorde MRT på hjärnan, jag har varit i den maskinen så många gånger att det står i min journal att jag bara får göra det vid livshotande tillfällen. Idag fick jag panik! Jag mådde jättedåligt när jag blev instängd och var så nära att trycka på larmet flera gånger men höll mig. Det tog över 20 minuter och det smällde, ruskade och slog så jag trodde hjärnan skulle hoppa ur på mig.
Jag blev tvungen att få morfin efteråt.

Sen kom mina grabbar och hälsade på :) så gulligt av dom! Dom hade köpt med lakritsbilar och läsk åt mig :)
Synd bara att jag mådde så illa att jag inte kunde äta. När dom var där kom det en sköterska och sa att jag skulle till falun om en halvtimme! Och berättade att transporten var beställd så jag fick packa ihop mina saker. Panik!
Sen innan jag åkte så kom läkaren och berättade hur röntgen sett ut. Det syntes ingenting uppenbart och inga skador på hjärnan, tack för det! Det kunde ha varit en propp som löst upp sig själv men eftersom mora inte har någon öronläkare måste jag alltså till falun. Det är så långt hemifrån bara...

Gabriel hade gråtit i flera timmar och grät sig till söms :( Till och med fröken i skolan hade sett att han var ledsen och det är inte vanligt. Han brukar inte reagera så här starkt! Prinsen min <3
Clara hade frågat hur länge jag varit borta och Anders svarade ett par dar och då sa hon; vet du det känns som 100
Gofian min <3

Kram

Inte mycket sömn blev det i natt, tanterna har stökat hela natten, en skulle hem hela tiden och en skulle inte sova och den tredje snarkade som en hel karl!
När jag kommer hem kommer jag att uppskatta min egen säng oerhört mycket. Och lugnet, dom babblar, ropar och larmet piper hela tiden.
Det var överfullt här så jag tror en ligger i korridoren tillochmed så byta rum var omöjligt :(

Ligger och väntar på att få åka ner på MRI så jag kanske kan få ett svar nångång. Jag tror inte det är nåt farligt men man vet ju aldrig så oron ligger som ett svart moln över mig.

Nu ska jag vila så jag orkar med dagen
Kram

Jag ligger i min säng fast i droppet med en nål som gör ont när jag rör handen. Det brukar inte göra ont så antagligen har det här blodkärlet också gått sönder.
Tanterna snarkar ikapp och jag blir snart vansinnig...eftersom hörseln inte fungerar riktigt på höger öra så blir ljuden annorlunda, svårt att beskriva men allt blir blandat med en massa brus.
Jag känner mig så otroligt ledsen, jag längtar hem till mina underbara gofisar, känna deras kramar och pussar och till och med deras "tjat" saknar jag :)
Varför i hela friden ska jag behöva få det här? Och om jag visste vad det är jag fått vore det lättare att acceptera att jag är här. Inte ett enda svar än så länge, inte ens en liten gissning får jag och jag intalar mig att det "bara" är en nerv i kläm för att slippa vara orolig utifall att det skulle vara en propp som släpper och det är godnatt med mig i sömnen. Det finns såklart i mina tankar men jag vägrar tro det värsta. En nerv i kläm och jag får åka hem i morgon ;)
Huvudet värker fast jag fått smärtstillande, lite mitt fel då jag legat och läst bloggar på telefonen och spelat Quiskampen ;) Om jag inte gjorde någonting så skulle jag bara ligga och känna hur ont jag har och hur ledsen jag är.
Smärtorna i lungorna börjar bli riktigt jobbiga och jag håller mina tummar att jag ska slippa det iallafall. Det räcker nu!

Sovgott! Kram

Jag ringde hem nyss och pratade med barnen och Gabriel bara grät och grät, tårarna rann då jag vet att det är jag som orsakat det och gjort honom så ledsen. Clara började också att gråta och det gör så ont i mitt hjärta. Förbaskade maskin som inte kunde vara ledig idag för om jag hade fått göra röntgen hade jag kanske kunnat åka hem idag.
Jag skulle få träffa en öronläkare idag men det blev inget och nåde dom om jag måste stanna över helgen då blir jag vansinnig.
Jag måste hem till mina barn nu!

Jag måste få smärtstillande för huvudvärken än och det känns inte så bra då jag hoppats det skulle gå över snart.
Som det är nu skulle jag inte klara mig hemma och det är jobbigt. Jag kan inte göra något åt min situation hur gärna jag än vill och det är irriterande.

Jag delar rum med tre damer varav två är dementa och det är riktigt jobbigt när dom vandrar fram och tillbaka och skriker, i korridoren är det ett fasligt spring och larmet sitter alldeles utanför dörren och det bara går runt i huvudet och det blir inte bättre. Jag ska fråga om inte jag kanske kan få ett enskilt rum så jag slipper alla ljud och lampor.

Nu ska jag gråta en skvätt och längta hem...
Kramar