...vad jag tänker på dig. Mitt hjärta brast när du gav dig av, du klarade inte ens att skrika när du äntligen föddes. Ditt liv var över på några sekunder efter att navelsträngen klipptes.
Jag trodde det var ett stort skämt när barnmorskan berättade att du inte fanns hos oss längre, det var omöjligt! jag hade ju nyss fött dig, känt dig i min mage. Väntat och längtat och älskat dig.
Det gör fortfarande ont och kommer alltid att göra det.
Min fina ängel, vad jag hoppas att du har det bra där du är. Jag vill inte tänka på att du ligger nere i mörka kalla jorden alldeles ensam, hjärtat knyts och jag kan knappt andas vid tanken.
Fina, fina bebisen min, vad jag önskar att du fanns här ibland oss. Jag saknar dig så! Min älskade ängel <3

Kram din mamma

Vaknade i morse av att kroppen var låst igen och när jag kommit upp berättade Anders att jag haft andningsuppehåll flera gånger och när han skulle väcka mig var jag alldeles stel i hela kroppen så han blev rädd. Han låg och höll min hand ett tag och efter ett tag andades jag bättre så han kunde gå upp. Konstigt att jag inte vaknade!
Jag kom inte igång förens efter ett, det blev nog alldeles för mycket i går.

Barnen har ömsom lekt & bråkat hela dagen, nu sitter mina gofisar och tittar på G-force och myser med marsvinen :)
Johannes kom hem i går kväll vid elva! han skulle överaska mig ;) David kommer i morgon så då är hela familjen samlad :)

Jag försöker jobba på att se saker mer positivt även om det är svårt när det är så mörkt att det är svårt att se vilken väg jag ska ta.

Ha en jätte mysig helg! Kram