Det kryper i mig så jag inte kan sova, hade jag fått lagt mig för några timmar sedan hade jag nog sovit redan men min son ville inte somna i kväll, det var varm, obekvämt, växtvärk, förmörkt och hungrig. Allt som bara går att hittas på. Anders gick och la sig så jag blev ensam uppe vilket var ännu värre, inte ens någonting på tv:n. Hade jag gått och lagt mig hade Gabriel fått panik, och kan vara uppe många timmar till. Men nu sover han gott sedan några timmar och det är bara jag som är uppe och ugglar. Jag har inte speciellt ont och det är ett stort + utan det liksom bara kryper i hela mig och så har jag nog kommit in i sjuttiandra andningen ;-)

Jag skulle vilja vara mer positiv än jag är, känna mig glad över dom förändringar jag nått och glad över att ha kommit ifrån världens skit medicin. Det är så svårt, jag rusar genom en tunnel och ser slutet men kommer lixom aldrig närmare.
Det tar all energi från mig, att inte kunna se vart det tar slut och bryter ner mig på ett otäckt sätt. Jag kämpar och kämpar och försöker verkligen att komma igenom men lusten blir bara mindre och mindre och så måste jag ta det sista jag har för att intala mig att det går, det kommer att gå! nån dag får jag också vara lycklig och bara bekymra mig för att korvpaketet i kylen passerat bästföre datum.
Jag sårar människor, helst dom som står mig nära, inte med mening, absolut inte men förstår det inte är kul när jag måste tacka nej till saker vi planerat i månader, inte bara kan kika förbi på en kaffe och att inte kunna sitta och skratta och prata över en fika. Jag har dragit mig undan, ville inte prata med någon till och med mina söner har varit besvikna för att jag inte ringt var och varannan dag. Jag kommer absolut inte att vinna "årets mamma" .
Fast mina riktiga vänner står bakom mig iallafall, dom är otroliga och tar emot mig när jag faller fast jag ger så lite tillbaka.
Dom är alla fantastiska och borde ha guldstjärna som orkar <3

Livet blev absolut inte som jag hade tänkt mig eller drömde om, jag måste försöka hitta tillbaka till mig och skapa nya drömmar. Jag kan ju inte bara lägga mig på rygg och stirra i taket resten av livet även om det vissa dagar är det enda jag vill.
Eftersom jag lever så finns det även en framtid!

Kram

Jag blir så arg,
Vansinnigt besviken och oerhört frustrerad!
Det var ju idag som jag och barnen skulle umgås och pyssla men istället har jag fått tillbringa dagen i soffan med två uttråkade barn som inte gjort mycket annat än att bråka.
Jag ville baka och så göra julklappar med barnen som att måla på ljus, grandekoration, bygga ihop pepparkakshuset och dekorera pepparkakor men det ville inte min kropp. Det har krypit i mig och jag har varit irriterad och grinig, och eftersom att jag inte vill vara det så har jag även blivit arg på mig själv. Skratta eller gråta?
Har försökt ta tag i julkorten som jag tänkt göra men kommer ingenstans, klarar inte att sitta framför datorn och försöka fixa och trixa och göra om när det inte blir bra. Julkorten har börjat trilla in här och jag får ångest! Vi har alltid skickat, ska jag inte fns fixa det i år?
En sån pluttgrej blir så stort.

Det positiva är att i natt sov jag bättre än jag gjort på länge :-)
Det är fantastiskt!

Måste försöka slänga undan all frustration och sluta vara irriterad och arg, då kanske allt skulle bli lättare. Det är så svårt när smärtan river sönder mig och det bara kryper i hela mig, vill bara ställa mig och skrika rakt ut! Om jag bara kunnat :-( Kniven vrids om vid djupa andetag, jag ytandas för att överleva, det spränger och svider i lungorna som om jag vrålat i flera dagar, lederna värker till vansinne och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Piller och heta bad ( det varmaste som går att få ur kranen) är det som lindrar, så ser det ut och jag är hemskt rädd att det är så det ska se ut.

Måste nog skiljas från Mini-Hopp, barnen orkar inte hela ansvaret och jag är inte mycket till nytta. Det är trist men jag vill inte behöva tjata för att han ska få mat bara för att det är mörkt ute och han ska inte lida för det. Då kanske han får det bättre någon annanstans, kunde jag skulle vi tagit in honom så hade det varit lättare men det går inte mitt i vintern.
Vi får se, jag har inte orkat tagit det slutgiltliga beslutet då det är Claras kanin och Gabriel fortfarande sörjer sin. Svårt! Men det kommer att bli för kaninens bästa, inte barnens i slutänden.

Snart blir det lite lördagsmys och jag hoppas att jag får vara med och slippa liggai badet. Det är tur vi eldar med ved annars hade vi varit ruinerade ;-) får följa min man och hjälpa till att hugga ved i vår!
Vattenräkningen bävar jag för, vårat badkar är inte precis litet men är så glad att jag har det och inte valde kaklet ist när vi renoverade.
Det är värt varenda krona och gör så jag inte behöver proppa i mig medicin jämt. För fibron är det underbart.

Ha en mysig lördag kväll ?

Kramar

I morse var vi på Lucia firande i Gabriel och Claras skola men det var bara Clara som var med. Här är det bara F och 5 an som lussar.Dom var så fina och duktiga allihop! Det var svårt att hålla ögonen torra.
Efteråt fick vi lussefika i skolan och sen var det att åka hem, barnen hade skoldag och Anders jobb. Jag tänkte jag skulle vila men hamnade i paketinslagning :-)
Jag är klar med alla julklappar! Det är så skönt att veta att vi inte måste ut i sista minuten och jaga rätt på något vilket brukar inträffa ;-)
Det blir inte många klappar men jag tror barnen blir nöjda ändå. Jag skulle aldrig någonsin skuldsätta mig för att köpa julklappar vilket många gånger är frästande då man får höra vad "alla" andra får :-) Fast vi behöver inte vara lika varandra, det börjar bli sån press på föräldrar att barnen måste ha för den och den har och märkeskläder. Ibland känns det som en tävling. Jag är glad om dom får något dom önskat sig och vi fårvara tillsammans, det är det viktigaste inte vad dom får och hur mycket.

Har klarat mig ganska bra idag, fibron har däremot motarbetat mig. I går kväll kom smärtan som skjuten ur kanonen och fast jag tog all medicin som jag fick släppte det inte. Jag bodde i badet i tre timmar i kokhett vatten, fick gå ut och andas med jämna mellanrum för det var hemskt tungt både för värmen men även smärtan. Efter ca 5 timmar började det klinga av så vid midnatt fick jag gå och lägga mig. Somnade nästan direkt och sov flera timmar i streck vaknade men kunde somna om utan att ha för ont sådet här är nog rekord natt för mig.
Så skönt!
Nu är det inte långt till jul och jag hoppas verkligen att jag kommer att få må bra då, jag önskar det till barnen, jag behöver inga julklappar! Låt mig bara få slippa smärtan dom dagarna så jag kan umgås med min familj och orka vara glad, det är min önskan.

När barnen kom hem så hittade dom en stor kartong i hallen (som det kommit julklappar i ) och dom hoppade i direkt :-) av med kläderna och så skulle dom bada i kartongen. I flera timmar var dom roade tills det var dags att ha lite fredagsmys, det blev filmen Arthur och julklappsrushen (tror den heter så) och godis till barnen och lite glögg till mamman ;-)

Jag önskar er alla en underbar helg!
Kram

Fattar inte vad som hände med förra inlägget, det for bort, kom tillbaka och flyttade sig säkert för att jag var så trött :-)
Hela förmiddagen var jag som i koma och halvslumrade, sov om vart annat.
Halv fyra ringer Johannes och säger att han
och hans tjej kommer förbi om en stund, jättetrevligt när man ligger däckad och han tar hem en tjej första gången ;-) bra första intryck!
Kvart i fyra var det bara på med kläderna och halka till busshållplatsen och möta barnen. Supersmart att ta gympaskor ;-)

När jag står och stryker Claras lucia linne kommer jag på att hon inte har någonting att ha under, har totalt glömt bort det! Typiskt, min hjärna fungerar inte längre :-(
Jag skickar ett mess till min granne och inom en timme så har hon varit hit olika alternativ :-) Så himla gulligt! Det är tur vi har så underbara grannar.

Kram

Somnade men efter bara en halvtimme eexploderade smärtan och jag fick vackert försöka ta mig upp och ta morfin. I väntan på att det skulle hjälpa så fick jag lägga mig i ett kokhett bad för attlindra lite.
I morgon är det plåsterbyte och det är inte första gången det är så här kvällen/natten innan dessutom har jag varit ute nästan hela dagen så lite får jag skylla mig själv. Jag hoppas att min ordinarie läkare kommer tillbaka snart så jag kanske kan få lite vettiga svar. Nu börjar det släppa lite och kanske jag får sova nån timme innan jag ska upp. 

Jag får försöka hålla humöret uppe och se det positiva att smärtan kommer att bli bättre i morgon bitti.
Jag är trött och för att inte sabba nästa natt får jag försöka vara vaken hela dagen, hur jag nu ska klara det, blir väl en sur, elak och vresig tant ;-)
Tur Anders jobbar kväll så jag får hjälp att skicka iväg barnen, annars hade hans klocka ringt snart och jag hade blivit ensam och det hade inte blivit bättre.
Tänk att sömn ska påverka en så mycket, smärtorna tar massor av energi men det gör det även att inte få sova ordentligt. Även om jag slumrar på dagen är jag alldeles slut.
Jag måste säga att jag är glad att barnen nu sover på nätterna annars hade jag blivit lusig. Nu har dom flyttat in i Claras rum och Gabriel sover på madrass på golvet och så länge dom har varandra fungerar det bra. Hade inte gått med två ungar i sängen när jag springer upp stup i kvarten, ligger och vrider och vänder och plickar på telefonen
;-)
Ser frammåt och håller tummarna att galenskaperna slutar snart!

Kram

...har jag fått sova flera timmar i streck! Så i morse var jag ännu tröttare ;-) har nog ställt in mig på lite sömn ;-)
Mamma kom och hämtade mig på fm för vi skulle och inhandla lite julklappar. Det tog många timmar så när jag kom hem hade jag en timme att vila innan vi skulle iväg på föräldrafika på fritids. Det var jättemysigt att få sitta och fika med barnen och dom hade bakat så goda lussekatter.
När jag kom hem var jag helt slut och Anders fick fixa mat.
Jag har äntligen fått tillbaka min kroppstemperatur, frossan är borta och jag fryser inte alls längre, det är underbart och även om smärtan just nu är lite jobbig så känns det mer och mer som om det kommer att fixa sig, även om det tar tid. Fast tid är väl det jag har mest av ;-)

Igår kom jag på att jag glömt att göra julkort :-( f-n!
Tänkte ta kort på barnen ikväll och tar fram kameran och den är totalt död. Så typiskt!
Så vi får se om jag lyckas knåpa ihop några.
Annars blir det nästa år!

Kram

Även i natt sov jag bara några fjuttiga timmar, jag förstår inte riktigt vad som är fel. Annars fungerar nya medicinen sådär och dagtid är det rätt så okej.
Idag kom bästa M på besök och det var härligt att kunna sitta och prata utan att känna att jag fick ont och tungt att andas :-)
Annars har jag tagit det lungt och legat och slumrat och tittat på Gilmore girls :-) jag bara älskar den serien! Jag vet inte hur många gånger jag plöjt igenom dom sju säsongerna men den blir aldrig dålig.

När barnen kom hem sprang Gabriel och flög upp i soffan och han var så hissig att han knappt kunde prata!
Slå på vilken hand mamma; och när jag väl och länge valt så håller han fram en kudde som han gjort i slöjden sååå stolt! Det sken om honom och leendet gick från öra till öra :-) Det roliga är att när David gick där för många herrans år sedan så sydde han en filt i fleece och den har han gett till Gabriel,
och det är precis lika. Lite kul :-)

Nu ska jag försöka sova och hoppas på mer än tre timmar som är rekordet för i morgon blir en riktig utmaning, men det skriver jag om då ;-)

Ta hand om varandra! Kram

Jag lyckades! Maten blev supergod och allaåt som hästar, alla utom Clara då men det är inget ovanligt :-) en liten kycklingbit och sen bara ris med en massa smör i, ursh.
Det känns underbart att ha kunnat göra någonting bra för familjen och Gabriel tackade flera gånger för att jag lagat hans älsklingsrätt <3
Såklart kunde jag inte strunta i badrummet men än så länge är det okej och jag har inte behövt ta någon extra medicin. Det känns som en stor seger och för första gången på väldigt länge är jag riktigt glad och nöjd med mig själv :-)

Läkaren ringde idag och frågade hur det gick och som vanligt hann jag bara öppna munnen. Det går skapligt.... hann jag bara säga, tänkte ta upp andningsproblemen och att smärtan kommer och går och att det är svårt att göra saker.
- Vad bra, då skriver jag ut en större förpackning åt dig så slipper du förnya receptet hela tiden. Ringer om några vecor igen.
Det var hela vårat samtal, han pratar så fort att jag knappt hör vad han säger så jag måste riktigt koncentrera mig.
Fast det kanske är lika bra att han inte vet, jag vill inte höja dosen mer, tycker redan den är väldigt hög och inte tänker jag göra ett nytt medicin byte förens jag står stadigt med båda benen på jorden igen!
Det här var en av dom dummaste sakerna jag gjort i mitt liv, en av dom ;-)
Aldrig byta mediciner när man redan är dålig!

Kram