Vaknade 5 minuter innan han föddes för 12 år sedan och känner klumpen i halsen. Den långa komplicerade förlossningen spelas upp för mig. Orden dom sa men jag inte hörde. Jag vill bara gråta men kan inte, hjärtat är tomt idag. Jag är totalt tömd på alla känslor och vill bara vara.
Samma varje årsdag, år efter år.
Dom säger att tiden läker alla sår, har dom någonsin mist sitt barn? Sitt älskade barn?
Det går inte att beskriva, inte heller förstå.


Jag hoppas du finns där någonstans, att jag får träffa dig igen. Vårat möte var för kort och jag vill ha mer. Laga mitt trasiga hjärta med biten du bär och kunna känna mig hel igen.
Älska dig.

Vi har varit till graven med en vacker blomma och tänt massor med ljus, det blåste och regnade så jag hoppas ljusen brinner än. Har tänt ett ljus hemma, grabbarna hade köpt änglaljushållare som vi fick när vi kom hem från sjukhuset. Underbara ungar!

Kvällen kommer bli dyster och jobbig men jag måste hålla ihop, Clara är hemma och är redan ledsen då hon skulle sovit hos mommo men hon fick jobb i sista sekunden och det var för tråkigt med morfar ( han är så stapplig och orkar nog inte heller )
Gabriel sover hos moster och nån annan som hon kunde sova hos hittade vi inte. ( jag menar inte att jag skulle fråga vem som helst för att bli av med henne )

Hade varit skönt att få den här natten själva men får nu försöka göra det bästa för henne.
Det är bara så svårt att både älska och vara tom samtidigt.

Mina älskade barn <3


Ta hand om varandra! Kram

Ibland rår man inte över saker och ting som man kanske hade önskat och det gör att jag kommer att ta en bloggpaus, vet inte hur länge men tills alla tankar som far runt som en virvelvind i huvudet stannat upp.
Jag hade inte önskat att det här skulle hända och absolut inte nu men nu är det så och jag måste försöka hantera det men väljer att göra det privat ett tag.
Hoppas ni förstår <3

Ta hand om varandra! Kram

Varit lite nere idag utan nån speciell anledning.
När Anders kom hem åkte vi ner och handlade och jag hittade äntligen skridskor till Clara :-) på lidl av alla ställen. Billigt men bra ska vi låta vara osagt tills hon provat dom.
Nu är iaf all julmat inhandlad och det är så skönt att ha allting klart och slippa tänka på det.
Nu har jag ont igen men ska försöka låta bli att ta nån extra medicin, borde kunna klara två dagar utan vid det här laget och i morgon em ska plåstret bytas. Vill se hur det funkar med bara det så det blir någon ordning snart.

Min insporation är borta idag så det blir ett kort inlägg.

Kram

Lite sömn i natt, benen krånglar och yrseln är värre men det gör ingenting för smärtorna i lungorna är så mycket bättre. Det känns konstigt, jag kan göra så mycket och jag är så mycket gladare.
Det blir som ett nytt liv :-)

I morgon är det pysseldag på skolan och jag hoppas jag kommer dit. Vore kul att få pyssla lite med kottarna men det är inte så bara och svårt att komma dit. Jag måste veta att jag kan åka hem när/om det inte fungerar längre så frågan är om det är värt det.

Gjorde min lasagne till middag i dag och det är underbart att få laga mat igen, dessutom fick jag i alla spenat ;-) vilket bara jag äter i vanliga fall. Jag gömmer stuvad spenat i ostsåsen och säger att det är kryddor ;-) lite kul. Speciellt Johannes som bara äter gurka
älskar den så jag hoppas han aldrig kommer på vad som egentligen är i. Det är supergott och jag kan rekomendera att testa.
Kul att få skämma bort gubben som fått både jobba och fixa allt på hemmaplan.

12 dagar kvar till värsta dagen på året!

Kram

Har hunnit med att göra lite nya paracord armband och även lyckats göra några beställningar :-)

Idag har jag verkligen haft en toppendag :-) Första gången på väldigt länge har jag mått bra. Det är som i en saga och jag fick kännaefter flera gånger så det var sant ;-)
Helt smärtfri är jag inte men så mycket bättre att det gör sån otroligt stor skillnad och jag har verkligen njutit av min dag.
Jag fick även sova sex timmar på raken i natt vilket också gjorde underverk.
Det är svårt att visa min glädje i ord så det syns, svårt att beskriva efter dessa hemska veckor. Jag vet att det kommer tillbaka, det kommer att göra ont men kanske inte varje dag, timme, minut utan jag hinner leva emellanåt och pausa så jag hinner hämta kraft.

Ringde även läkaren direkt dom öppnade i morse och blev lovad en telefontid i morgon eftermiddag men han ringde direkt vid lunch och ja, vad ska jag säga. Inte var det mycket bättre samtal än sist men nu kom vi fram till samma sak som jag gjort för längesen om han bara lyssnat. Jag ska inte höja dosen än men däremot ska jag byta plåster redan efter 2,5 dagar då smärtan börjar bli hemsk. Tänk om han tagit sig en minut extra förut så mycket enklare mitt liv varit.
När det var klargjort skulle jag precis öppna munnen med nästa fråga men då kommer det; jag hör av mig om ett par veckor, hej. Klick.
Jaha får väl vänta igen då, det var inget livsviktigt men jag har aldrig varit med om en mer stressad läkare ;-) lite komiskt!

I morse ställde jag till det för barnen, jag glömde tiden totalt och när det var 5 minuter innan dom skulle gå ut genom dörren och till bussen satt Clara i soffan i pyamas. Herrejisses vilken panik! Jag hade inhen som kunde skjussa dom så det var bara att dra på henne kläderna och så var hon ju tvungen att borsta håret ( vilket annars inte brukar vara livsviktigt) och när vi sen försöker dra på ytterkläderna så är det knölar, byxan åkte upp, vanten satt inte på riktigt. Det fanns inte tid, stackars Clara.
3 minuter över åtta puttar jag ut dom genom dörren och säger åt dom att springa ( bussen kommer 5 över) det spöregnade och var blankis och Clara halkade flera gånger, hon fick sån panik när hon inte hann med Gabriel. Det gjorde så ont i mitt hjärta :-( det var ju inte deras fel utan mitt som inte kollade klockan! Hade jag kunnat skulle jag ha kört dom, men just nu vet jag inte när jagkommer kunna köra igen.
Jag har satt larm på mobilen till i morgon så det aldrig mer ska upprepas!

När dom kom hem så byggde vi ihop pepparkakshuset och dom dekorerade pepparkakor, hur mysigt som helst. Jag älskar att göra saker med mina barn och är tacksam att jag kunde det idag. Nu är det att ta vara på varje dag som är bra :-)
Fick klart julkorten också :-) dom är utskrivna och postade och jag kan släppa lite julångest, blev inte som jag hade tänkt men bra mycket bättre än inga alls.
Nu är det bara knäcken och mathandlingen å städningen kvar ( tror jag ) men städningen hoppar jag över utan att känna ångest, lite dammsugning och torka av så duger det, det är inte värt att ha det fint om jag ändå inte kan vara med under jul.

Nu sitter jag och väntar på att Gabriel ska somna så jag får gå och lägga mig, han har sovit i flera timmar men vaknade av blåsten och kan nu inte somna om.

Kram

Jag blir så full i skratt, det är så komiskt. Hela mitt liv är komiskt och vad ska jag göra förutom att skratta?
Vaknade sent som inte hänt sen jag vet inte när och blir såklart straffad direkt. Skulle bytt plåster tidigt!
Till råga på allt börjar benet att värka igen, tycks inte räcka som det är med all annan smärta. Tur jag är på bra humör idag, lättare att ta det då även om jag faktiskt inte kan förstå hur mycket jag ska behöva ta. Hur länge fixar kroppen att ha så ont och behöva bli istoppad en massa starka mediciner? När säger den upp sig?
I morgon är det jag som ska ringa läkaren och kräva att han får mig smärtfri och så struntar jag i hur han gör!

Missade barnens lillkusins kalas idag :-( det är trist att skicka iväg alla med ett leende och säga att det är okej fast jag innerst inne
är rasande på mig själv.
I morgon kanske allt är bättre!

Kanske skulle ringa neurologen och kolla om det finns tid innan jul, det vore bäst att åka dit när jag har ont i benen, verkar lite som om det kommer i skov. Det var ett tag sen jag hade det senast och nu har det hållt i sig ända från i morse och här hjälper inga piller eller varma bad :-(
Det är ingen jättesmärta men den är där och jag har mer yrsel och svårt att gå så det är nog så irriterande.

Men i morgon kanske....

Kram