Vaknade efter tio på fm av att Vilja skällde! Stackars gamla tanten var kissnödig :-)
Är förundrad hur duktig hon är att hålla sig och att säga till när det börjar bli bråttom.
Nu är det inte många dagar tills hon fyller 11 år, på alla hjärtans dag <3

Mio var med Anders och barnen vid stugan och Anders var inte glad när dom kom hem. Han hade kiss markerat överallt och det fast dom nyss varit ute, droppen var när han skulle kissa på Anders ;-)Det är mitt problem med hanhundar, ett förbaskat skvättande. Vilja kissar och sen är hon nöjd och inte behöver hon tala om för nån annan att hon varit där ;-)
Han är också lite för rädd, han morrar på allt och säger man åt honom kryper han ihop. Vi får se men jag tror inte att han passar in i våran galna familj, det är aldrig lugnt här :-(
Otroligt söt är han iaf <3

Har varit soffläge idag också, tröttheten har förlamat mig samtidigt har lederna värkt så det är svårt att vara stilla och det enda som händer då är att jag blir irriterad på allt. Det är inte alls kul. Fick ta ett långt bad så jag kunde komma undan värsta värken ett tag.


Kram

Somnade som en stock och har sovit så skönt hela natten, första gången på länge. MEN jag måste ha sovit så hårt att jag har legat stilla hela natten i samma ställning för när jag vaknade så kunde jag inte räta ut armbågen, även knäet och höften gjorde ont och allt på höger sida. Typiskt, min vanliga tur ;-)
Nu först börjar jag kunna räta ut armen lite men är fortfarande väldigt svag i armen och att gå gör också ont men är bättre.
Så det blev totalt soffläge även idag.
Anders och barnen har åkt till stugan så det är lite tomt här hemma men Johannes kommer i kväll. Han fick några dagar ledigt från jouren.


I morgon hoppas jag att jag slipper några krämpor :-)

Kram

Tomhet inombords. Kan inte tänka.
Jag är en dörrmatta som det bara är att trampa på. Tydligen. Och det allra värsta är att jag accepterar det!
Jag har tappat min envishet, mitt jävlar anamma!
Vart på vägen vet jag inte och inte orkar jag ge mig ut och leta. Ge upp låter fruktansvärt. Det är sånt som andra gör, inte jag men nu är jag där vare sig jag vill eller inte för jag orkar inte bry mig något mera. Jag vill ha ro nu, att slippa känna så här.
Och vem försöker jag egentligen lura? Hur jag än kämpar så kommer jag inte undan smärtorna. Bara lite irriterande att det dyker upp nya men jag måste nog acceptera att jag inte får någon hjälp hur högt jag än skriker.

Det som känns bra är att jag har fått höra att läkaren har dåligt rykte! Han kallas "den gamla dinosarien" och min vän som jobbar inom landstinget har varit med om både det ena och andra. Så känns lite bättre att det inte bara är jag som råkar ut men förjävligt att han tillåts fortsätta.
Vad jag ska göra nu? Vet inte, låssas att det regnar!
Nån medicin tar jag inte ut och stoppar i mig förens någon bevisat svart på vitt att jag har epilepsi.
Jag vet vad jag borde göra men har bestämt mig för att sluta "bråka" med läkare, det leder ingen vart och jag mår inge bättre av det ändå.

Lite glädje finns det i all hopplöshet.
Sen senaste höjningen av medicinen så är smärtorna i lungorna sååå mycket bättre, nästan som förr och det är underbart att jag inte behöver göra ett nytt medicinbyte just nu :-)
Det är bara en liten, liten grej. Den tar inte ledvärken som gamla gjorde men jag klarar att stå ut med den, hellre det än att ta tillbaka gamla medicinen!

Nu får jag hoppas att jag får tillbaka benen, balansen och slipper dubbelseendet så är livet nästan komplett igen :-)
Jag måste vara glad för hur långt jag har kommit sedan slutet på oktober och vara nöjd med det och bara fortsätta frammåt.
Bli lycklig igen!

Ta hand om varandra! Kram

...var det längesen jag var.
Just nu verkar det som om läkarvården är en lekstuga.
Jag åker över 30 mil för att få nån slags hjälp men istället lyckas dom verkligen få mig att helt tappa tron på svenska sjukvården.
Läkaren som kom och ropade upp mig såg ut att vara minst 102 år gammal, det som fanns kvar på huvudet var några grååa fjun bak i nacken. Bra tänkte jag, nån som varit med ett tag, nån som kanske verkligen kan sina saker.
HA! Så fel jag hade
MS som han tydligen skulle utreda åkte snabbt undan och istället började han prata om epilepsi!!! VA? Jag? Allt han frågade kunde jag svara nej på, jag har inte varit medvetslös och kissat på mig, inte varit medvetslös och krampat och bitit mig i läppen! såna symptom har jag aldrig haft!
Det enda som hänt är att jag svimmat nån gång, STOR skillnad!
Men kanske, mumlar doktorn det kan vara ditt problem.
Jag var nära att ramla av stolen.
Ja men jag skriver ut medicin till dig som du får ta i fyra månader. Herre gud! Hjälp!
Han menar på fullaste allvar att jag ska tro att jag har epilepsi och det utan några som helst undersökningar!!! Ja blodtrycket tog han men det var det.
Det är skrämmande och jag vågar absolut inte stoppa i mig nåt sånt utan att riktigt veta att det är så. Mediciner är inget att leka med och jag har nog av dom redan men dom vet jag varför jag tar och att jag inte skulle klara mig annars.
Jag trodde att han var klar men det var han inte, efter att ha skummat min journal i evigheter så har jag nog SLE också och hör och häpna det ska det tas flera prover på.
Ryggmärgsprovet som jag skulle tagit strök han!
Jag är förbaskat besviken och nu är det liksom nog, inga fler läkare och inga fler remisser. Jag får acceptera alla fel och brister jag har och försöka skapa mitt liv utefter det.
DET RÄCKER NU!

Ta hand om varandra! Kram

Nu är jag på väg. Äntligen! Fast nervös är jag.
Vaknade 4.30 och var rädd att jag försovit mig :-)
Barnen var jätteduktiga och hoppade upp direkt jag väckte dom men nog blir det stress när jag inte är van och fixa både mig själv, ungar och alla djuren.
Som tur är fick vi låna bil, hade inte varit så trevligt att åka 17 mil utan värme när det är
-20° kallt, då hade jag frusit rumpan av mig ;-)

Igår morse gick vattenkranen sönder, det är väl så att en olycka kommer sällan ensam.
Jag hoppas att den går att laga för det är den bästa jag har haft.
Den är inte gammal så egentligen borde dom fixa den.

Ha en bra dag! Kram

Jag är så fruktansvärt trött. Kroppen är som bly och varenda steg är jobbigt. Jag hade tänkt ta ner julgardinerna idag men det blev soffan hela dagen ända tills barnen kom hem. Jag har sån tur som har barnen till hjälp :-) Clara gick ut med Mio och Gabriel fixade mat till dom.
Jag tänker inte göra någonting onödigt nu så jag inte kommer iväg på torsdag.
Mio är superduktig, han ligger brevid mig i soffan och rör sig inte förens jag går upp.

Nu ska jag knalla till sängen och hoppas jag är som en ny människa i morgon.

Ta hand om varandra! Kram

Äntligen har jag fått tid till neurologen i Falun :-)
På torsdag bär drt av och jag både hoppas att jag får veta vad som är fel och inte. Såklart är jag lite rädd men samtidigt är det ett svar jag längtat efter. Det tråkiga är att just nu har jag inte haft ont i benen, det verkar som om det kommer i skov.

Nya bebisen har fått ett nytt namn, jag och Anders tyckte inte riktigt att Tass passade så nu har barnen och vi äntligen hittat ett bättre, Mio får han heta.
Han är en plåga på nätterna och vid tre i natt hade han ylat flera timmar så jag gav upp, fast inte helt ;-) jag tog in buren i vårat sovrum och så var han nöjd. Han är uppväxt att få sova i sängen där han kommer ifrån, vi har haft våra två stora där men tillslut blev vi tokiga då både ungar och hundar tog all plats så hundarna åkte ut. Alla våra valpar har dessutom fått sova i bur, dels för potträningen men också så att dom alltid har en trygg plats att gå till.
I kväll fick han duscha, han luktade lagård och kiss och visst det är väl det som händer om man är uppväxt på en gård med en massa djur och umgås man med andra valpar så kan man hamna i strålen om man har otur ;-)

Det var nästan svårare att tvätta honom än Vilja :-)

Gabriel har äntligen kommit över rädslan och vill sova ensam nu och det är underbartom det inte vore för lillasyster! Nu tror inte hon att hon kan det och det resulterar i att hon kommer varje natt mellan ett och tre och väcker oss. I natt låg hon i fotändan och sparkade mig halva natten så i morse var jag skapligt trött på både ungar och valpar ;-)
Jag bönade och bad Gabriel om hon fick sova på en madrass inne hos honom i natt så vi kan få sova en natt åtminstonde. Jag kan sova på dagen men Anders måste ju jobba och det är svårt at ta igen förlorad sömn.

Smärtan är så mycket bättre att det snart börjar kännas som förut. Igår var det jobbigt för jag var ute mycket och drog i mig kalluft
så idag har jag varit mer försiktig och haft en halsduk över munnen när jag gick och mötte barnen vid bussen och är ute med Mio. Det funkade skapligt.
Vet inte vad jag skulle kunna göra annars. Nu när jag är bättre vill jag ju ut, som jag längtat i flera månader och hade önskat jag kunnat ta lite längre promenader. Låg faktiskt och tänkte på om jag skulle ha provat ett löpband eller en .......vad fasen heter det nu??? Det är en maskin som har plats för fötterna och du går samtidigt som armarna följer med så det liknar kanske stavgång. Fasen vad svårt att förklara!!! Jagvet så väl vad den heter men det är totalt borta. Jaja jag tror det vore bra så att jag kunde komma igång och röra på mig lite utan att dra i mig kalluften. Jag var ut på nätet och kollade upp maskinerna och jisses vad dyra! Så jag kollade blocket istället och som vanligt bor man på fel ställe :-( allt är så lång bort och det är inget som man skickar med posten direkt.
Ha! Nu kom jag på vad det heter :-) Crosstrainer. ... var väl inte så svårt ;-)
Haha nu blev min förklaring ännu löjligare men jag struntar i att radera svammlet så kanske ni får skratta lite åt mig. Bjuder på den ;-)
Det bästa vore om nån i närheten sålde eller iaf ville låna ut, det dyker kanske upp.

Nu måste jag försöka sova, blir kanske inte så lätt då jag snarkade hela förmiddagen men hoppas iaf.

Mio har iaf somnat.

Ta hand om varandra! Kram

När vi var till Johannes så "råkade" vi få en hund med hem ;-) (det var planerat)
Så nu har vi utökat familjen med Tass. Iallafall i 2 veckor, ville ha på prov och testa innan vi bestämmer oss.
Han är 75% chihuahua och sen lite lhasa apso och yorkshire terrier och är 6 månader.

Vet inte om jag klarar att ha en sån här liten hund, är en stor hunds människa.
Men nu testar vi och barnen är överlyckliga och vad gör man inte för dom? ;-)