Det känns lite som om livet jävlas med mig.
Ge henne allt! Stora uppförsbackar med hinder som är nästan omöjligt att ta sig uppför utan att rasa ner i djupa hål.
Om jag fick välja mellan 10 miljoner eller mitt liv tillbaka så är det ett lätt val! Mitt liv såklart.

Jag blir helt utanför samhället, ensam. Jag har inga arbetskamrater längre, inga personalmöten att sucka över eller underbara kolleger att träffa varje dag, det känns...
Alla människor behöver känna sig behövda, känna att man gör nån skillnad i nåns liv, ha en uppgift.
Jag har ingenting, jag skulle aldrig klara det som det är i dag och det är så sorgligt.
Jag önskar, drömmer & hoppas att jag en dag ska få tillbaka allt.

Kram

Fick hjälpa gubben att lada ved medans han sågade. Jisses så blöta och tunga dom var, inte så skönt för varken handleder eller rygg men det var bara att köra på. Jag slipper iaf styrketräningen i morgon ;-) det här räcker och blir över.

Kram

Vilja fäller lite ;) fick lov att kamma ur henne då hårtussarna började jaga oss.
Det är inte allt men min handled ville inte mer idag så jag får fortsätta i morgon.
Vilja ser inte klok ut utan päls :-)

Ha en härlig dag! Kram

Clara har börjat att spela fotboll, det är jättebra så hon blir lite tuffare och ser att hon kan utan mamma :) stärka självförtroendet.

Idag blev det lite tokigt då Anders höll på med att skruva tak och sen hade dom bytt plan så vi letade ett tag innan vi hittade dom :) så vi kom när dom redan hade börjat och hon vågade såklart inte haka på då så jag och Anders ställde oss på sidan av och så sparkade vi till varandra. Hon är en hejjare på skott och det syns att hon gillar det.

Jag har skrivit till en som forskar inom sköldskörteln på karolinska och han har skrivit en artikel om att vissa landsting inte vill skriva ut levaxin fast än det behövs. Så jag kan få lite tips och få reda på varför det är så svårt fastän det finns diagnoser, symtom och behov. Jag hoppas att han har tid att svara för just nu sitter jag i en rävsax och kommer ingenstans.
Jag längtar så efter ett normat liv!

Kram

Som om jag hade skrivit det själv...

Av: Annelie Dixie Tuvström Del'Nero

Det fanns stunder
då du trodde
på det goda,
att liksom allt segrade
på rättvist sätt.
Kanske trodde du
alla var som du, ville göra sitt bästa
- IDIOT

© Catarina

Det är inte tillåtet att sprida eller kopiera mina texter!

Men se det var ett misstag!
Fy vad ledsen jag blev när jag läste det min läkare skrivit i mina vårdkontakter.
Han menar på att vårdcentralen ska ta hand om allt men dom får inte sköta min medicin, det är ju bara han som får skriva ut eller ändra den så hur sjutton menar han då?
Så här skrev han;

Jag måste tyvärr be Dig att i första hand vända Dig till Din distriktsläkare, som i sin tur får be de specialister som eventuellt krävs för att Du ska få hjälp.

Jag har berättat att jag försökt över ett halvår med det och som sagt medicinen får bara han sköta!

Det värsta är att det har tagit sen den 27 mars att kläcka ur sig det här och jag har blivit flera kilon tyngre.

Nu vet jag inte vad jag ska göra längre, jag har verkligen försökt med allt!
Jag mår verkligen piss över min vikt och det är fruktansvärt att inte kunna göra ett dyft för att ändra min situation.

Kram

Jag blir så ledsen, varför i hela friden kan det aldrig få vara bra?
När det ena blir bättre så börjar det andra :(
Helt plötsligt så hoppar smärtan i lungorna på mig, mest på höger sida och förlamar mig, kan inte andas för att det gör så ont utan det blir ytandning, känner efter ett tag att smärtan bara ökar istället för minskar som den brukar och jag blir rädd! Ska jag bli tvungen att åka till akuten igen? Två gånger på en vecka är löjligt!
Jag blir yr och kallsvettig och det enda som är viktigt är att få luft.

Efter ca en timme börjar det släppa och jag kan andas ut. Vad sjutton var det där?! En liten propp till?

Det får vara nog nu! Jag har nog med dom smärtor som jag lever med dagligen och behöver absolut inget extra! Jag hoppas att jag kan få det lite lugnt nu så jag orkar komma tillbaka igen och bli en människa, dotter, fru, & mamma.
Att få känna att livet är värt att leva och hitta glädjen igen.

Godnatt & sov gott!
Kram Catarina