Direktlänk till inlägg 22 augusti 2013
Jag följde barnen till bussen i morse, dom skulle få åka själva. Clara har aldrig åkt utan vuxen så det var pirrigt och när vi står där kommer hon på; mamma, vem ska lämna mig? Ska jag lämna mig själv idag?
Jag tänkte inte på det men det är också första gången att komma till skolan utan vuxen, måste kännas konstigt. Gabriel var så snäll och följde henne ända till dörren där han sa hej då och mammahjärtat blev varmt. Jag hade inte sagt någonting alls om det utan det gjorde han själv för att han är en go storebror <3
När jag var tillbaka hemma så var jag hemskt anfådd igen och började torrhosta samtidigt som jag försökte andas lungt.
Jag fick sätta mig och dricka lite vatten och efter ett tag blir det bättre.
Efter några timmar blir det sämre igen och det rosslar i lungorna när jag får ta i för att andas, när jag andas in blir det som en kramp i magen som gör att magen dras in och liksom stannar till...
Nu är det läskigt och jag känner att jag absolut inte får så mycket luft som jag behöver och jag börjar känna panik. Jag känner mig så maktlös när jag inte kan styra över mig själv och skräcken kommer och jag tar telefonen och är beredd att ringa112. Jag går ut på verandan och sjunker ner mot staketet och sitter där och försöker få kontroll på andningen och efter ett tag (vet inte hur länge ) känns det lite bättre och jag bestämmer mig för att låta bli att ringa, det är bara i nödfall för Gabriel mår så fruktansvärt dåligt när jag är på sjukhus. Han blir rädd!
Jag blir galen snart, hela bröstet värker och det känns som om det har kramp, hela situationen är så knäpp och det jobbigaste är att jag inte vågade säga något till gubben för då skulle han bli så orolig och det räcker med hans magsår ett tag.
Jag kan ta smärtan, jag dör inte av den men att inte kunna andas är hemskt och det räcker kanske med ett andningsuppehåll till....
På kvällen bad Gabriel att vi skulle gå en liten promenad med Vilja så vi gick lite längre än till busshållsplatsen så han fick se vad det var för vägarbete.
Det gick ganska bra och var skönt att komma ut och röra på sig.
I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...
Jag väntar på en ny kampanj
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 |
10 |
11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
17 |
18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 |
24 | 25 |
|||
26 |
27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
||||
|