Äntligen har jag fått klart några hundhalsband. Ringen är lite stor på dom med spänne så jag ska titta om jag inte kan hitta nån mindre. Men annars blev det bra, och helstrypet blev jättebra :-)
Ska nu försöka fundera ut hur jag ska kunna göra ett halvstryp.

Kram

Äntligen somnade Gabriel och jag hoppas inte att han vaknar mer i natt. Han har gråtit och gråtit över att hans kanin är död. Nu har det gått ett halvår och det är bättre men kommer vissa kvällar ändå.
Jag bad han sätta på en Sune saga och så skriva ner i hans bok hur han kände och efter det lugnade han sig.
Det är sorgligt och jag undrar lite vad som kommer att hända när Vilja inte finns hos oss längre :-( hon är nu snart 11 år och man vet aldrig.
Kanske får förbereda honom lite på det.
Nu har iaf Vilja sagt godnatt för i dag och jag kanske också borde få några timmars sömn :-)

Kram

När klockan ringde 06.00 efter bara 3 timmars sömn så visste jag inte vad det var frågan om.
Jag var jättetrött.
Så nu börjar det igen, vardagen och rutinerna. Jag har inte saknat det men är glad att det är tillbaka :-)

I går klippte jag Gabriel så nu är han som ny
igen ;-) han såg ut som Rasmus på luffen, 'rakt men rufsigt hår'
Våran hårtrimmer hade gett upp och äntligen fick jag prova den nya, det var som natt och dag och gick betydligt fortare eftersom jag slapp ta om flera gånger.
Tyvärr sabbade jag lite vid ena örat där det blev hackigt men det växer ut snabbt ;-)

Återigen har utskrift av recept krånglat.
Jag trodde det skulle bli lättare nu men min läkare är ledig och då står dom som frågetecken. Vart är problemet?
Dom måste väl ha en reserv plan om den ansvarige inte finns tillgänglig för det fungerar inte att bara säga att nej, tyvärr du får vänta tills han är tillbaka.
Jag fick ringa flera gånger och vänta en hel dag på svar (som jag själv fick ta reda på)
Och idag har jag fått ringa apoteket eftersom den inte alltid finns hemma och det gjorde den såklart inte så om två dagar kan jag hämta ut den och det är på håret så det är bara att hålla tummarna.
Det här är en stor nackdel att vara beroende av medicin för att kunna klara dagarna. Jag bara önskar att jag ska kunna slippa ifrån alla mediciner. Det kan inte ens vara bra för kroppen i längden.

Kram

Det snöar! Äntligen blir det vitt och mysigt igen. Barnen har varit ute hela eftermiddagen och lekt och det är första gången dom kan testa pulkan som dom fickav tomten :-)
Måste passa på att njuta då det tyvärr skulle övergå i regn. Jag verkligen avskyr sånt här väder, vått, mörkt och is överallt.
Nu vill jag ha riktig vinter och max -5° kallt.

I morgon är sista dagen på lovet och det känns sorgligt. Inte en enda sak som jag tänkt att vi skulle göra har vi gjort.
Anders har varit mer med barnen än jag vilket inte är nån nackdel men jag vill så gärna och så mycket!
Jag hoppas nu på att läkaren kan fixa till medicinen så den fungerar som den ska och jag inte ska behöva ta något extra VB men får vänta tills den 14 onde och sen kanske längre beroende på tider. Vet bara att han är tillbaka då.
Jag har faktiskt funderat att gå tillbaka till skitmedicinen jag hade innan men det är så många nackdelar och ser nu hur mycket den förstört för mig. Tanken finns men samtidigt måste jag nog hålla ut tills vi justerat den jag har, tid har jag massor men tålamodet är det sämre med. Jag kan inte föreställa mig hur barnen upplever våran situation eller hur/om det kommer att påverka deras uppväxt. Det måste vara hemskt att se sin mamma bara ligga och
ha ont och jobbigt att inte kunna göra dom saker vi alltid gjort tillsammans.
Gabriel bara önskar att jag blir "frisk" så vi kan leka mamma. Clara säger inte mycket, hon har alltid haft det så här och vet att det går upp och ner.
Ner perioden har varit på tok för lång nu och nu måste jag upp.
Tänk bara om jag kunnat gått ut med dom och gjort någon snölykta, en snögubbe, dragit dom i pulkan....
Vi vill men jag kan inte :-( det är så orättvist men samtidigt är jag glad att jag lever och vi är tillsammans, det är faktiskt det viktigaste!
Jag hoppas att min kärlek till dom kan gottgöra lite.

Jag har tre gånger lurat döden så jag ska inte vara missnöjd, bara tacksam.
Första gången var jag 15, sen 18 och 31 år och jag hoppas det var sista gången.

När jag var 18 fick jag hjärnhinneinflammation och det var på håret för jag väntade för länge med att åka in. Johannes var bebis och som tur var var jag och hälsade på hos mamma och pappa annars hade jag inte åkt in alls. Jag själv kommer inte ihåg något av resan men när vi kom till Fagersta blev det ambulans till västerås och senare fick jag veta att om vi väntat en timme till hade jag varit död.
Visst jag var verkligen urdålig men att det kan gå så fort från att vara helt frisk till att hänga på en skör tråd är svårt att föreställa sig. Därför är det viktigt att försöka ta vara på det man har!
Ett år senare nästan på datumet fick Johannes det men vi kom in snabbt så det var aldrig livshotande. Då var vi isolerade och deras pappa ville inte ta hand om David som var en månad gammal så där var jag med två små barn. David fick inte bli inskriven så mat och blöjor fick jag fixa själv och det var inte lätt när jag ensam hade barnen och ingen hade tid att sitta i rummet medans jag skulle knalla ner på stan.
Ett år efter det fick farmors katt hjärnhinneinflammation och dog.

När jag var 31 var det blodpropparna i lungorna och även då väntade jag förlänge, det började fyra på morgonen och jag åkte inte in förens efter nio på kvällen.

Så jag är tacksam över livet :-) även om jag kan önska det kunde vara lite annorlunda!

Ta hand om varandra! Kram

Jag såg att jag inte har lagt ut dom nya färgerna på paracorden som jag fått hem.

Det här är dom grövre us550 men går att göra smalare då jag isf drar ur innertråden. Det finns 7 st innertrådar. Det klarar upp till 250 kg.

Den smalare linan har bara tre innertrådar.

Jag har gjort julklappar men även lite beställningar :-) Nu håller jag på att göra hundhalsband så vi får se hur det går.

Kram

Jag känner mer och mer att det är alltför mycket gnäll i inläggen och det värsta är att jag är ingen gnällperson. Om jag kanske gnällde mer så skulle det bli bättre inlägg!?
Det är skönt att skriva av sig och så slipper mina nära och kära lyssna hur jag mår, Anders ser på mig när det är jobbigt och frågar alltid vart och hur illa och jag svarar kort, tex. lungorna och det är okej.
Han är tillräckligt stressad när jag inte mår bra, han vet aldrig om/när det är akut ( vet jag oftast inte själv eftersom det är som en blixt på en klar himmel) Sen han fick större ansvar på jobbet har arbetstiden utökats eftersom han måste finnas för hans grupp om det händer någonting.
Han tycker det är jättekul men jag ser också att vissa dagar är han stressad som idag, han kunde inte sluta ett eftersom han fick stanna med reparatören och när han kommer hem halv fyra ligger jag och mår inte alls bra, dessutom sov han bara några timmar i natt så inte så himla skoj att komma hem när frun ligger fortfarande i pyamas.
Det känns hemskt att inte kunna hjälpa till med någonting!

Jag kämpar med att acceptera min situation och till viss del har jag gjort det, men så här som det varit och är kan jag inte acceptera. Det ÄR bättre men inte så bra att jag kan göra någonting, ca två dagar/vecka är jag skapligt smärtfri och ligger då på mellan 2-6 på den tiogradiga smärtskalan men resten kan det nå ända uppemot 8 och jag tycker inte att det är okej och jag tycker heller inte att det är någonting som jag ska behöva acceptera.
Någon läkare finns inte att få tag på förens om två veckor så det är just nu mina framtidsplaner.

I går kväll skulle jag vara smart och få barnen i säng i tid eftersom dom skulle på fritids idag så kvart över sju låg dom i sina sängar och halv åtta sov båda två och jag hurrade.
Ända tills straxt efter nio då Gabriel vaknade och inte kunde somna om. Halv tre i natt somnar han äntligen om i våran säng och när Anders klocka ringer halv fyra flyger jag upp och tror det är mitt larm. Var nog rädd att försova mig. Så vi hade en riktigt härlig natt och det var inte smart utan idiotiskt att lägga han så tidigt när han vant sig att vara uppe längre under lovet.


Lägger ut lite bilder från jul, har inte laddat ur kameran än men har några i mobilen :-)

Kram

Alla barnen ligger och tittar på kalle ankas jul :-)

Önskar jag er alla <3
Jag hoppas att 2014 kommer att börja mycket bättre än 2013 slutade :-)
Vi har precis ätit plankstek och för första gången var jag supernöjd med den.
Nu blir det soffan och film tills vi somnar ;-)
Jag är skapligt trött då jag inte somnade förens vid sex i morse. Tur jag var själv hemma så jag inte höll dom andra vakna!

Ha en riktigt trevlig nyårsafton!

Kram