Varit helt slut idag då jag haft migrän i natt. Gabriel fick jag att somna vid ca 23.30 Han är så mörkrädd! Igår så spöregnade det och blåste så det lät i hela huset. Jag vet inte vad som hänt med honom, när Clara sov borta så sov han inne hos oss för att han var så rädd. Jag tycker synd om honom.

Sjukgymnasten fick jag ställa in idag då jag inte alls var människa efter natten och inte ringde det någon läkare på morgonen heller. Tre på em ringde han och han kanske kunde få ihop en sjukskrivning till slutet på veckan!!! Herregud! Får jag den inte snarast hinner jag inte få några pengar till i slutet den här månaden :(

Läkaren från falun har fortfarande inte hört av sig, jag har nu försökt att få kontakt i 1,5 månad och sista skrev jag 27 mars och fick svar att det var läst 5 april men sen inget!
Skrev ett till i dag och det är absolut sista...jag orkar inte hålla på mer.
Det här är ju löjligt!

Anders bror fyllde 30 år idag så vi var bjudna på smörgåstårta så jag och svärmor hämtade barnen och sen åkte vi till Lima där vi skulle träffas. Barnen var jätteduktiga, var lite orolig då Gabriel sovit dåligt och dom avskyr att åka någonstans direkt efter fritids och dagis men dom var fantastiska, tills vi kom hem ;) Gabriel skulle promt vara ute och kolla dikena som är fulla med vatten och jag och Clara går in och efter en stund kommer Gabriel in och är dyngsur. Han har gått ner sig och det var 5cm vatten i allväders stövlarna! Dom stått upp och ner ute i två timmar så nu sitter dom på skotorken men jag har ingen förhoppning att han ska kunna ha dom i morgon. Det är så typiskt! Vatten är som en magnet på mina barn ;)

Ta hand om varandra! Kram

Helgen har varit jobbig, smärtan har gjort mig nedstämd och irriterad. I lördags skulle vi städa i vårat sovrum och flytta in ett skåp från Davids rum och utan Anders hade jag inte suttit här nu. Det är skönt att det är klart och det hade varit underbart att få njuta av ett rent och mysigt sovrum om jag bara slapp ha så ont.
Clara sov hos mormor och morfar på natten så idag var vi och hämtade henne och så tittade vi förbi syster som hade lite kläder till Clara :) Tack för det!
Nu sitter jag här med början till migrän och har nyss tagit medicin så jag hoppas att jag slipper.
I morgon är det sjukgymnasten och läkaren ska ringa till mig så jag hoppas att jag kommer iväg, hade varit skönt då jag inte kunnat vara där sedan oktober!

Jag försöker hitta tillbaka till min glöd igen men det är så svårt, jag vill så gärna.
Jag tror att det gått så långt att jag har svårt för att se och hoppas på att framtiden skulle bli bättre. Jag avskyr att tjata och tigga och be och det är precis vad jag gjort och det hjälpte inte, ska det behöva vara såhär i svensk sjukvård? Jag är stark pskykiskt som tur är men jag förstår dom som får deprissioner när dom är sjuka! Jag tror att jag blivit så stark av allt som jag varit med om i mitt korta liv att inget kan få mig över kanten! Vad kan vara värre än att mitt barn dör? Eller att leva gömda som vi gjorde -99? Ständig förföljelse under flera år? Alla sjukhusvistelser med barnen? Jag har varit nära döden två gånger, första gången var jag 18 år och hade hjärnhinneinflammation och hade jag kommit in nån timme senare hade det varit slut. Två veckor efter att Clara föddes fick jag propparna i lungorna och det var också nära, dom satt inte bra till alls.
Mycket har hänt i livet och mycket jag inte vill ta upp här har format och stärkt mig,

Ta hand om varandra! Kram


Bilden& texten har jag fått låna från Den värkiga verkligheten& gemenskapens sida (facebook)
www.text&dikter.n.nu

Jag är så tom, tömd på all energi. Det finns ingen glädje inom mig längre, inget hopp. Jag är så besviken och ledsen på läkare.
Den 27 mars skickade jag ett tredje brev via internettjänsten mina vårdkontakter och fick svar efter en dryg vecka, trodde jag! Det var bara en notis att det blivit läst och läkaren kommer att kontakta mig så fort som möjligt. Fortfarande inget! Jag känner mig så utlämnad och ensam och besviken.
Andra kontakten blir jag ifrågasatt om jag tror att det verkligen kommer att fungera! Hur sjutton ska jag veta det innan jag har fått försöka? Jag måste göra allt jag kan eftersom ingen annan gör något eller bryr sig, jag vill inte ge upp.
Min man sa en dag, tänk om jag kunde få tillbaka min Catarina igen! Ja, det är det enda jag någonsin önskar. Jag saknar mig!

Jag förstår inte hur jag ska orka fortsätta när alla fäller krokben på mig så fort jag försöker ta mig frammåt!? Det gör så ont och det är så jobbigt att resa mig upp gång på gång att enklast vore att ligga kvar.
Tänk om det någondag kunde komma någon och sträcka ut handen och hjälpa mig upp!
Ge mig tillbaka lite självkänsla och stolthet, det är min enda önskan just nu.

Kramar

Det har verkligen varit kaos här i flera dagar. Jag har inte mått så bra och inte sovit så mycket och i söndags hadew vi kalas och i går hade jag ljusparty. Jättekul att få träffa lite folk men i går em fick jag jätteont i magen och då var det inte så kul med en massa folk, det blev bara värre och värre så vid läggdax låg jag på golvet och vred mig. Släpade mig in i duschen och efter en timme blev det bättre men inte mycket sömn.

David kom hem i går kväll då han skulle till tandspecialisten idag, det var inte kul! Han ringde när han var klar, jag fick såklart inte följa med! Han skulle bli tvungen att göra en käk operation! och han kunde förlora känseln i hakan och runt där. Jag måste ringa dom och höra vad dom säger innan vi kan bestämma oss. Han tog sen bussen tillbaka direkt då han har matteprov i morgon men sen kommer han tillbaka då han är ledig fredagar. Mycket åkande och han hade nog velat stanna kvar och inte åka tillbaka ;)

Ta hand om varandra! kram

Min älskade son är hela nio år! Åren har bara rusat iväg och jag minns det som igår då jag åkte in på BB den 6 april 2004 klockan  23.00 :)

Jag och min syster hade varit ute med hundarna, hade två stycken på den tiden och vi gick efte en mörk grusväg (gamla limavägen) och klockan var nog åtta-nio på kvällen. 

När vi var på väg hem och hade ca 200 meter till närmaste gatlykta, vi såg skenet svagt så börjar ena hunden morra dovt, dovt, har aldrig någonsin hört henne morra så förut och det gick kalla kårar på min rygg. tror nog syrran också vart lte rädd :)

Vi började gå fortare och pratade högt och jag fick till en början dra hunden med mig och det var underbart att få komma till första husen och lyset!

När jag kom hem var jag riktigt skakis ett bra tag och efter nån timme går vattnet ;) 

Vi brukar skämta och säga att det var det som satte igång det hela :) Klockan 8.07 7 april föddes underbaraste Gabriel <3

Vi fick höra senare att det var flera som sett björn gå där vid samma tidpunkt! Vi hade tur och det var tur att hundarna var kopplade! Jag har aldrig mer gått där när det varit mörkt mer :)

I morse väckte vi Gabriel med sång, paket och fika på sängen :) Han fick inte många paket men han fick det han allra helst önskade sig och det var en brio tågbana med station och tunnelbana :) 

På eftermiddagen hade vi "vuxen" kalas och det kom fler paket och han sa senare att vet du mamma: det här är den bästa dagen någonsin! Han var så nöjd och glad för alla sina presenter.

David hade beställt en tårta till honom, en skoter tårta! En röd/svart Lynx :)  

Vi trodde inte den skulle räcka men vi har halva tårtan kvar så det blir nog sockerkickar hela veckan ;)

Gabriel fick Sprattel vatten av moster, precis som om det skulle behövas ;)

Nu sitter jag här och har riktigt ont, jag har knappt suttit ner i dag vilket känns men idag var det Gabriels dag och den viktigaste dagen på året för honom och då vill jag göra det bästa jag kan för honom. 

Jag får ta det lugnt ett tag nu så jag inte blir helliggande bara så i morgon ska det faktiskt bli skönt att få vara helt ensam för första gången på 10 dagar! Det har varit helt underbara dagar med mycket familje mys men vardag är också skönt så vi får komma in i våra rutiner igen.

Ta hand om varandra! Kram

I morgon fyller min lilla prins 9 år. Han blir en stor kille :)
Mamma kom hit idag och hjälpte mig att städa barnens rum och dammsuga och torka golv i kök och vardagsrum. Jag hade inte klarat det utan henne så jag är väldigt tacksam att hon kunde hjälpa mig.

På eftermiddagen var vi bjudana på kalas, barnens lillkusin fyllde 1 år! Söta söta lilla fröken <3
Barnen hade jätteroligt men vi kunde inte stanna så länge då vi inte hunnit äta riktigt och jag hade lite kvar att göra. Jag ville göra allt klart i dag så jag bara kan umgås med mina hjärtan i morgon.

Gabriel bestämde att vi inte får sova längre än till åtta i morgon bitti ;) han ville inte behöva ligga och vänta alltför länge så nån sovmorgon får vi inte :)

Jag har haft riktigt ont till och från i flera dagar och det har varit skönt att ha Anders hemma hela veckan. Det som är jobbigt är att jag inte vill visa någon hur ont det gör så på det sättet har det varit jobbigt att varit tillsammans med både Anders, mamma & pappa hela veckan. Pappa har nog att tänka på med sin hjärnskakning och jag vill inte oroa dom mer.

Ta hand om varandra! Kram

Idag kom vi hem, vi ställde klockan tidigt i morse för att kunna åka hem då vägen fortfarande var frusen då den blivit väldigt kladdig och är som lervälling på eftermiddagarna.
Så skönt att komma hem till vatten i kranen, el och varmt hus utan att behöva elda som en galning. Men jag älskar att vara där, vi är tillsammans, umgås utan att bli störda av telefoner, tv, det hjälper att vi måste vara i samma rum :) Man kommer varandra nära och spelar sällskaps spel och kort ist för att titta på tv. Och visst är det kul att klyva ved( släppa på alla aggrissioner) till kokspisen och hämta vatten i brunnen, det finns inget godare vatten!
Men hemma finns alla bekvämligheter :) vad man uppskattar saker och ting lite extra!
Vi har haft en helt underbar vecka :)

Ta hand om varandra! Kram

Tyvärr var det många kort jag inte vill lägga ut då jag inte vet om dom tycker att det är ok.
Ha en härlig dag! Kram