Jag är så tom, tömd på all energi. Det finns ingen glädje inom mig längre, inget hopp. Jag är så besviken och ledsen på läkare.
Den 27 mars skickade jag ett tredje brev via internettjänsten mina vårdkontakter och fick svar efter en dryg vecka, trodde jag! Det var bara en notis att det blivit läst och läkaren kommer att kontakta mig så fort som möjligt. Fortfarande inget! Jag känner mig så utlämnad och ensam och besviken.
Andra kontakten blir jag ifrågasatt om jag tror att det verkligen kommer att fungera! Hur sjutton ska jag veta det innan jag har fått försöka? Jag måste göra allt jag kan eftersom ingen annan gör något eller bryr sig, jag vill inte ge upp.
Min man sa en dag, tänk om jag kunde få tillbaka min Catarina igen! Ja, det är det enda jag någonsin önskar. Jag saknar mig!
Jag förstår inte hur jag ska orka fortsätta när alla fäller krokben på mig så fort jag försöker ta mig frammåt!? Det gör så ont och det är så jobbigt att resa mig upp gång på gång att enklast vore att ligga kvar.
Tänk om det någondag kunde komma någon och sträcka ut handen och hjälpa mig upp!
Ge mig tillbaka lite självkänsla och stolthet, det är min enda önskan just nu.
Kramar
Katta
13 april 2013 11:08
Önskar jag kunde skriva några peppande ord, men det känns mest futtigt :( Fy fasen vilket elände du lever med. Vet ju själv hur svårt det är att få hjälp, lever fortfarande med obehandlad struma för att inte min husläkare vill skicka remiss till Falun, fick veta efter 7 år att jag hade en diagnos som de GLÖMT att berätta för mej,Tietzes sjukdom. För att vara sjuk måste man vara frisk o orka kämpa, så är det bara. Med dina symptom känns mina väldigt banala, blir så förbannad när jag läser om din kamp o att du inte får hjälp. Styrkekramar
Catarina
13 april 2013 12:12
Mmm visst är det kul med struma!? Är den svullen också? Min är hemskt svullen och det både ser hemskt ut och är väldigt obekvämt.
Det enda man kan göra är att nån dag hoppas hitta den där läkaren som vill engagera sig! Jag gjorde det men tyvärr slutade hon och flyttade :( kanske inte får sån tur igen. Utan henne hade jag aldrig fått komma till uppsala så jag fick reda på att det är ärren i lungorna som ställer till det för mig. Hon gjorde mycket och skulle precis sätta mig på medicin mot sköldkörteln då jag låg över gränsen och har underproduktion. Där stannade det!
Kram
Emm
13 april 2013 18:34
Jag blir så arg när jag sitter och läser detta. Har själv ingen bra erfarenhet av läkare. Sist jag var på sjukhuset blev jag otroligt dåligt bemött och kränkt av en läkare som inte brydde sig ett dugg om hur jag mådde eller hur rädd jag var för den delen heller. Du får inte ge upp detta.
http://www.emmli89.bloggplatsen.se
Catarina
13 april 2013 20:32
Jag kan inte ge upp, jag måste kämpa för mina barns skull, min familj. Fast just nu har jag bara lust att lägga mig ner och inte resa mig upp...
Katta
13 april 2013 21:32
Ja, min struma är jättestor, syns väl utåt o känns väl inåt. Svårt att svälja stora tuggor, vaknar ibland på nätterna o det känns som jag ska kvävas, usch...Min husläkare sa att jag låg inom ramen, men när jag efter 3 år med symptom bad om siffrorna, låg jag, enl strumakliniken, inte bra. Tappar hår, det är torrt o skört, huden är torr, jag har hjärtklappning, fryser o svettas om vartannat, vikten pendlar bla bla..Ja, alla symptom i stort sett. En jobbarkompis, tjatade sig till en remiss o till slut kom hon iväg, o fast de sa här att hon låg bra, blev hon direkt insatt på Levaxin när hon kom till Falun. Idag mår hon bra!!
Catarina
13 april 2013 22:47
Jag blir så arg! Varför ska man behöva tjata sig till hjälp??? Tänk så mycket bättre man skulle kunna må i allt elände! En sak mindre iaf. fibron och rosacean och lungorna kan ingen göra något åt men sköldkörteln/struma är så enkelt! Min struma har jag haft i 12 år men det är sista fem åren som jag haft problem. Fy säger jag!
Katta
14 april 2013 17:10
Ha, jag har oxå haft struman i 12 år. Varenda "utomstående" läkare nämner alltid på den, den syns ju lixom, men på DLM tycker de inte det är nåt :( Svensk sjukvård som ska vara den bästa, joho, man tackar
Catarina
14 april 2013 17:49
Ja visst är den!