Äntligen har jag kommit igång med att göra armbanden. Det är jättekul att göra någonting som jag klarar av utan att känna att jag får ont senare. Jag kan sitta och så länge jag inte har jättemycket värk i handlederna så går det jättebra :-)
För att kunna köpa in mer lina så kommer jag att sälja armband som jag gjort eller om nån vill beställa en viss färg/spänne för så billigt är det inte att göra.
Men kul är det och definitivt min grej :-)

Paracord är en fallskärmslina och armbanden kallas även överlevnads armband då det upptäcktes av amerikanarna redan under andra världskriget. Paracorden används bl.a till surrningar, lägerbyggen, skosnören, fiskelina mm. För att lättare få med sig paracorden så började soldaterna fläta armband, nyckelringar etc.

I måndags fick jag lite panik! Jag fick tillbaka Johannes ansökan om inacorderingstillägg och ett Avslag!
Han är för gammal för att få både det och studiebidrag så nu ligger jag risigt till då även underhållet är slut. Var sjutton ska jag hitta pengar till hans hyra mm när jag nu fått sjukbidrag och förlorar några tusen i månaden. Jag har ont i magen!
Jag trodde i min dumhet att han skulle få det så länge han studerade.
Även fast han jobbar så täcker det inte ens hälften om han inte får en massa utryckningar förståss.
Aldrig att jag tänker be honom hoppa av skolan för då äter vi hellre vatten å bröd några månader ;-)
Men jag ska söka och snoka reda på om det inte kan finnas någonting extra han kan få så löser det sig nog säkert.

Just nu önskar jag mer än någonsin att jag kunde jobba! Allt vilar på Anders axlar och jag ser att det börjar bli tungt för honom art bära ensam.

Ta hand om varandra! Kram