Det gör så ont

att veta

att förstå

mitt liv aldrig blir som förr

jag saknar

längtar

efter mig

det gör så ont

att veta

 jag aldrig blir densamma igen

utan mina barn

skulle jag inte orka...

/Catarina-11

Det är inte tillåtet att kopiera eller använda mina texter utan min tillåtelse

Den här dagen hade jag kunnat vara utan. Vi sov till 10.30 då jag satt uppe och väntade på Gabriel som kom hem närmare tolv på natten, satt med honom och pratade en stund om hans härliga resa och roliga saker dom gjort så jag la mig runt ett.

I morse när dom vaknade så var det bara GODIS som hägrade...Gabriel hade ju köpt både till honom och till Clara så dom kunde inte få i sig frukosten fort nog. Sen proppade dom i sig godis och där började allt gå snett, Gabriel får ju sockerkick och så var han trött på det! ingen bra kombination alls. Indra skulle sova här i natt så Syrran skjussade hit henne vid tre på eftermiddagen och dom lekte bra nån timme innan helvetet brakade lös... dom skrek och bråkade och alla var osams med alla, nu är det Indra och Gabriel som är osams och Clara och Indra mot han...Två sovrum ser ut som om någon tappat några bomber och ingen vill städa då alla skyller på alla...Jippi!! Jag har inte en ängels tålamod idag heller då jag missade min medicin i morse, jag har både abstinens och världens smärta och värk så just nu är jag världens dummaste mamma och Gabriel ska försöka byta ut mig ;) good luck with that ;) 

Det är tråkigt att det blir så här men jag hade kunnat räkna ut det och jag hoppas att det blåser över lika fort som det kom.

Nu ska små änglarna få hoppa i säng så håller jag tummarna för att det går smärtfritt och så kanske dom kan mysa lite tillsammans innan dom somnar.

Idag har det hänt en hemsk olycka i närheten där jag växte upp! Brandmän i dödsolycka! Det får ju inte hända, dom var på väg till en bilolycka och efter vägen måste dom väja och far ner i en djup ravin! snacka om tragiskt! Lägger en länk till inlägget med bilder från aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15110671.ab

Och lika den här olyckan på Leksans sommarland, en liten kille från Malung drunknar i poolen, det är så fruktansvärt hemskt och jag kan inte ens föreställa mig hur föräldrarna mår. Olyckor händer tyvärr även om jag önskar att dom inte skulle få finnas.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15111421.ab

Det här blev ett jobbigt inlägg, men det är ju sånt livet är!

Sov så gott! Kram

Sitter just nu med spänning och väntar på min son som snart ska komma hem, dom beräknade att vara hemma mellan 23.00 och 24.00 Ska bli så roligt att få höra hur han upplevde Ålands resan :)

Har fått lite rapporteringar via sms och bilder via Instagram men herrn i fråga ville absolut inte prata med mig! Han talade om för Helen att han minsan skulle ha semester från mamma, pappa och Clara så han skulle inte ens ringa och säga godnatt! ;) dagens ungdommar :) Han älskar sin "Tant" Helen

Jag hoppas att dom kommit ihåg mitt finska lakrits ;) det finns inget godare!

Clara har varit så förtvivlad idag när varken gabriel eller pappa varit hemma och sen åkte även Johannes till Ludvika så hon har tyckt det har varit jättekonstigt. Jag med!

Idag har smärtan ökat igen och jag blir mer och mer förtvivlad, jag vet inte vad jag ska göra. Måste snart bestämma mig för om jag ska lägga mig platt eller kämpa. Fibro värken driver mig till vansinne, speciellt på nätterna. Kan inte sova då kroppen låser sig och jag vaknar hela tiden och kan inte röra mig, det tar allt från tio till förtiofem minuter innan det släpper och jag kan röra mig utan smärta och så håller det på. Vissa mornar tar det jättelång tid att ta mig upp och ibland behöver jag hjälp. Kroppen känns som om den vore 90 år. 

Det är liksom jobbigare när det inte bara handlar om en sak utan det ska vara olika smärtor och värk lite var stans och allt ska komma samtidigt.

Vädret hjälper inte till heller!

Jag skrev en dikt när en vän till mig mådde dåligt och jag tror det var runt 1992

Jag är ganska så klok ibland och kanske borde lyssna mer på mitt hjärta ;)

KRAFTEN

Kraften finns inom dig

ta fram den om du behöver

låt inte andra besegra dig 

i onödan

Du har en oändlig kraft

inom dig

sök den när du behöver

var inte rädd

visa att du är stark

/Catarina-92

Det är inte tillåtet att kopiera eller andvända mina texter

Det här var mitt hundrade inlägg   Sov så gott! Kram

Drömde en dröm

Jag drömde en dröm

så vacker om dig

du var guld

jag var silver

tillsammans glänste vi

Jag drömde en dröm

så underbar

den handlade om dig

och lite om mig...

/Catarina-97

Det ät inte tillåtet att kopiera eller använda mina texter utan tillåtelse!

Måste bara visa vad mina små kottar pysslade härom dagen! Dom har världens fantasi och jag hoppas det håller i sig länge! Det enda vi använde var skinnspill, glasspinnar, flörtkulor, och limpistol (lite ögon och pärlor) och titta vilket resultat :) gubbarna är ute och åker skidor och en bro som dom ska åka över ;)

Då sitter jag här, mannen borta på jobb och småbarnen utspridda över halva sverige ;)

Bara jag och stora killarna hemma. Gabriel åkte kl sju i morse med Helen till Åland, Helen och hennes syster Marie är så snälla och uppdaterar mig med bilder via instagram och det är så roligt att få följa dom :)

På fm kom syster och Indra hit och lekte för Clara hade så tråkigt när det bara blev hon och jag och det slutade med att hon följde med dom hem och ska sova där i natt. Så mysigt!

Så nu ligger jag i soffan och äter popcorn och kollar på Beck, en vardag ;) blir nog ett bubbelbad senare så kanske värken försvinner lite. 

Det är inte dumt alls att få lite tid till sig själv!

Johannes kommer hem en snabbsvång bara, fick ett jobb i morgon och i morgon kväll så måste han åka till Ludvika för där väntar nästa jobb i fyra veckor. Blir väldigt tomt utan honom då han varit hemma nästan hela sommaren.

David har två veckor kvar på röjningen sen åker nog han oxå till Ludvika, han har sin tjej där.

Nu ska jag ta och njuta av min ensamhet och bara göra som jag själv vill!

Sov så gott! Kram

Ser på dig

ser mig själv

du är ung

jag äldre

kanske klokare 

än gårdagen

önskar du lyssnade

på visheten

den finns inom dig

önskar du kände

mig bättre

såsom du borde känna dig

kanske gör du det

ser på dig

vet vad du tänker 

men inte vad du känner

önskan är min bästa vän

vem är din

vill hjälpa dig

men med vad

känner dig inte

såsom jag borde

skäms över mig själv

borde aldrig lämnat dig

svek dig

förlåt, älskade syster

                                                      /Catarina

Det är inte tillåtet att kopiera min text eller sprida den vidare.

Den här skrev jag till min syster för många många år sen, kommer faktiskt inte ihåg vilket år.

Jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska kunna leva med min värk och smärta, vissa dagar känns allt så hopplöst men andra dagar så fungerar det ganska bra. Jag fixade till och med en semester även om jag bet ihop ordentligt för barnens skull. Jag har blivit en mästare på skådespel och att dölja hur ont jag har. Och jag vill egentligen inte ha det så, det är inte rättvist mot mig själv. Men jag vill inte heller ha medlidande och en massa frågor eller se mina barns ledsna ögon. Så vad är rätt och vad är fel? Det finns nog inga rätt eller fel... men är det så här det ska vara? Hela livet? Ska jag le fast jag gråter! Nu är jag dessutom utestäng från vården då deras jävla nerskärningar ska drabba mig, det om något är inte rättvist och jag känner mig väldigt liten. Jag kämpade i många år för den hjälpen jag fick och den läkare jag hade har varit helt underbar och hjälpte mig med allt! precis allt...tog till och med kontakt med försäkringskassan när det krånglade och ställde allt till rätta. Och nu står jag här...ensam! Ingen läkare alls, bara vårdcentralen att vända mig till och det är som att åka till en cykelverkstad och be dom hjälpa till med smärtan och att andas! Ge mig en cykelpump för fan!

Om en månad får jag se resultatet av det, min sjukskrivning går ut då och senast vc skrev en sån gick den inte igenom och fk kontaktade min smärtläkare och bad dom ta hand om den. Jag är sååå ledssen att hon slutade :( Det är ganska konstigt att även fast jag varit helt sjukskriven i nästan 5 år så blir jag bara sjukskriven för 2 månader åt gången. Mycket pappers arbete.

Det enda som smärtmottagningen vill hjälpa mig med är min medicinering, det är det ingen annan som får tydligen, då duger det minsan...skriv ut tabletter så jag är tyst va?

Nä förtvivlan sköljer över mig och jag vet inte vart jag ska vända mig, jag har inte orken eller nån energi att hålla på att böna och be om hjälp, jag vill använda det lilla jag har till mina barn för dom förtjänar det mest!

Jag har beställt alla journal kopior hem nu och håller på och läser men det är så jobbigt att gå igenom att jag bara orkar lite åt gången, det är jobbigt att läsa vad andra skrivit om mig och särskilt då jag varit som sjukast! Mycket som jag aldrig fått reda på och som jag kanske önskar jag inte visste heller... Men tror innerst inne att det kan vara bra att veta och en del ska jag även ta upp! Jag är så tacksam att min vän tippsade mig att det var fritt att beställa hem kopiorna av journalen och att även kunna bestrida det som står och få en del borttaget. Det finns nog många där ute som behöver den tjänsten.

Jag har två val nu, bita ihop och le eller kämpa... om jag orkar....

Jag hoppas ni får sova! Kram