Ligger fortfarande i soffan, nu med mer smärta och värk, huvudvärk och andningen är ansträngd...läpparna har nu blivit blå igen. Jag har inte tid, har inte lust! Ute är det vackert väder och jag är bunden till soffan. Mina älskade barn har varit underbara på em när dom kom hem, har lekt jättefin och tyst till hänsyn av mig (händer inte ofta) inte ett enda bråk faktiskt och det är ovanligt. Clara hjälpte mig att göra pannkakor och dukade bordet. Efter maten matade vi alla djuren tillsammans och sen var det dax för bolibompa och kvällsfika. Inget bråk vid läggdax heller, inte ens: snälla mamma bara en liten stund till ;) Tänk om det vore så här jämt!? Det skulle bli en aning trist och lite robotaktigt ;)

Lilla smulan(Gabriels hamster) är nu jättedålig. Hon har levt ett halvår extra mot vad dom säger så hon är hemskt gammal. Men det är alltid trist när djur dör även om dom är små. Det värsta är väl att se barnens sorg. Buren står nu i sängen brevid Gabriel och han hoppas att hon lever tills i morgon. 

Jag hoppas att jag blir bättre tills i morgon, Gabriel skulle vara hemma på fm för Helen och han ska cykla till Malung och spela mini golf. Men som det ser ut nu så måste han oxå till fritids i morgon bitti. Nästa vecka börjar sommarlovet för mina älsklingar, fem eller sex veckor får dom i år och vi längtar dit. Det är så skönt att ha alla hemma och bara rå om varandra, fast dom stora killarna kommer att jobba, David får bara en veckas sommarlov.

Jag har skrivit kontraktet på hans lägenhet i dag i Älvdalen, hon skickade det med posten. Fick lite panik då hyresavin var med och skulle vara betald den 30/6 så det var bara att skrapa ihop pengar och betala in i dag så det hinner in. Så nu står jag här med två lägenheter och en villa, sjukskriven på obestämd tid och min man jobbar häcken av sig! Pojkarna kommer att få jobba i vinter för att hjälpa till att betala hyrorna så vi slipper gå på knä.

Jag tycker inte lika mycket synd om mig själv längre, nu tar det väl några månader tills nästa gång igen ,) Jag kommer att hålla mina tummar för att jag någon dag/någon gång kommer att bli helt frisk och kunna vara som förut!

Sov så gott! Kram

Ont, ont, ont... hela min förbaskade kropp gör ont. Jag orkar inte göra  någonting då alla muskler värker och jag känner mig svag, har ingen styrka alls idag. Kan inte djupandas alls då känns det som om någon stöter in en kniv i sidan på mig och vrider om. Idag har jag en tycka synd om mig själv dag! Det är inte ofta jag bryr mig om när jag mår så här för det är ju mitt liv och jag har accepterat det till en viss del så jag brukar inte klaga. Men idag vill jag beklaga mig och tycka extremt synd om mig. Mycket säkert för att jag var så chockad å ledsen igår. Några dagar om året borde det vara okej att bryta ihop och tycka livet är orättvist iallafall, jag vet inte om jag skulle klara att vara stark jämt!

Om jag fick en önskan som varade en dag så skulle jag välja att vara frisk och få jobba. Jag skulle helt enkelt välja en normal svensson dag, jag saknar det så otroligt mycket och skulle kunna ge vad som helst för att få tillbaka mitt liv.

Jag känner mig liten idag, nertrampad. Som om någon hoppat på mig. Kört över mig med en ångvält.

Liten, ledsen kan inte andas och förbaskat ont, det är min dag i dag! Och jag kommer att ligga här i min sköna soffa och tycka så synd om mig i några timmar till!

Ha en bra dag alla! Kram