Var till Mora i går och det tog hela dagen, passade på att köpa lite kläder till barnen då det var rea överallt. Jag älskar reor då jag får dubbelt så mycket kläder. Gabriel och Clara köpte lego på rea, Gabriel köpte en bil med husvagn och Clara en bil med tjej och hund. Dom har haft jättekul och lekt  jättemycket tillsammans med det, det är så kul att se. Jag köpte även ett spel, det har kostat 339:- och jag betalade 59.90:- klart värt det.

Anders, Gabriel och Clara bygger lego tillsammans. Jag hjälpte Clara lite med hennes bil.

Froggio spelet.

På eftermiddagen fick jag ett shock besked! Jag är utsläng från smärtmottagningen nu! Dom tycker jag ska söka mig till primärvården, dom ska utreda mig och sköta mina sjukskrivningar i fortsättningen. Jag är alldeles förtvivlad, nu står jag på samma ställe som jag gjorde för 4,5 år sen och inte fick nån hjälp och höll på att gå under. Jag hade en underbar läkare som slutade och jag förstod nästan att det här skulle hända nån gång. Jag har haft det alldeles för bra och har faktiskt funderat när jag skulle ramla igen, trist bara att dom ska sparka på mig när jag ligger. Till och med försäkrings kassan ringde min smärt läkare och bad dom ta hand om sjukskrivningarna då min hus doktor inte kunde skriva ett riktigt intyg som dom kunde godkänna, det är en riktig cykel verkstad våran vårdcentral. Går jag dit och tar upp något problem så blir jag hemskickad med orden att vila och ta ett par panodil. Han skrev oxå papper på att jag kunde börja jobba heltid som det tog min smärtläkare evigheter att ändra. Så det här blir min största utmaning hittils. Vore det inte för barnen skulle jag skita i alltihopa och börja jobba och jobba tills kroppen stupar, men jag kan inte göra så mot min familj.  Som det är nu så klarar jag inte mycket i hemmet utan mycket vilar på min sambo, jag kan fortfarande inte köra bil då yrseln och svimmningarna gör det för farligt. Jag vill kämpa men vet faktiskt inte om jag orkar den här gången, just nu vill jag bara gräva ner mig och strunta i allt men tyvärr kommer det en morgondag då barnen vaknar och jag går upp och sätter på mitt leende och fortsätter precis som vanligt. Vilket kanske är tur! och har varit min räddning många gånger då jag inte orkat resa mig upp på egen hand. 

Ha det så bra! Kram