Sitter här i min sorg efter olyckan och funderar på min änglason. Jag saknar honom fortfarande så det gör ont och många tycker nog att det ska vara glömt och borta. Men hur skulle jag någonsin kunna göra så? Han är ju min son! Min tredje son och min mans första barn. Det har nu gått 10.5 år, den 28 december föddes och dog min älskade son. Tänk att saknaden fortfarande värker i mitt bröst! Magen knyter sig som i en kramp och tårarna bränner bakom mina ögon.
Vi pratar mycket om honom hemma här och mina minsta barn speciellt Gabriel brukar säga: jag saknar honom mamma, jag vill att han ska få leva precis som jag! Jag med!
Att förlora ett barn är det absolut värsta jag någonsin varit med om, hade jag inte haft mina barn vet jag inte hur jag hade orkat. Men dom gav mig så mycket värme och vi blev en stark sammasvetsad familj. Min älsta som då var 8 år skrev ett brev till mig, det är det finaste jag har fått och han skrev så fint. Jag undrar om det någonsin kommer att kännas lättare?
Jag har varit med om så mycket i mitt liv, mycket som man inte "får" eller ska prata om utan bara glömma och gå vidare men jag känner att om jag ska komma vidare med mina tankar och min smärta så bör jag ta itu med allt som ligger undanstoppat så långt bak att jag inte ens kommer i håg var! Min ängels förlossning oxå. Det var en riktig mardröm, jag tyckte att allt gick så bra med värkarna och allt såg bra ut tills i slutskedet då dom upptäcker att han ligger i säte och inte kan komma ut. Det blev akut kejsarsnitt och på ett sätt var det tur. När dom klipper navelsträngen så kan han inte andas, dom jobbar med han i 20 minuter och jag vet inget men jag anade att något var helt på tok då jag inte hörde något barnskrik och ingen ville berätta vad som hänt för mig. Dom gjorde klar mig och körde ut mig innan dom berättade och det var nog då en liten bit av mitt hjärta dog. Vi blev inlagda på gyn, och vi fick ha honom hos oss så mycket vi ville och det var fruktansvärt när dom kom och hämtade honom för att köra "ner" honom... När han kom var han så kall och min man tyckte det var lite obehagligt men jag kunde inte få nog av honom och visste att jag snart var tvungen att lämna honom för alltid. Ingen visste vad som var fel, varför han inte kunde andas. Dom kunde inte ens intubera honom. Vi blev tillfrågade om vi ville ha obduktion och jag sa NEJ! Ville inte att någon skulle skära i mitt perfekta barn.Men ändrade mig efter några dagar med anledning om vi skulle vilja ha flera barn i framtiden och det var tur jag gjorde det även om det var hemskt. Vi fick reda på att han hade potters syndrom, en njursjukdom som gör att njurarna är så förstorade att lungorna inte kunde utvecklas. Han hade inte haft en chans vad dom än hade gjort, så länge navelsträngen fanns där så fick han syre. Så därför var jag glad över kejsarsnittet! Ett tecken kanske! Tänk om jag fått upp han på magen och min man skulle klippt av navelsträngen...vill inte ens tänka på hur det skulle kännas att ha dödat sitt barn mitt framför ögonen. Nu orkar jag inte mer idag, fortsätter en annan dag.

Ta hand om varandra! Kram

 

Marielle

17 september 2012 19:32

Hej!
Jag får rysningar genom hela ryggen när jag läser detta inlägg:(
Jag tycker att det är det värsta man kan vara med om! Att förlora sitt älskade barn.
jag har själv haft utomkveds havandeskap och har därför endast en fungerande äggstock och blev så lycklig när min älskade son kom. Jag har så otroligt svårt att bli med barn..

Men nu när jag förlorade han så tappar jag allt, jag har ingen stor chans att få ett till barn.. Han var vårat efterlängtade kärleksbarn.

Ne huvva! Ta hand om er, och hur långt det än har gått försvinner aldrig smärtan

Catarina

17 september 2012 19:50

Livet är så fruktansvärt orättvist ibland! Jag hoppas verkligen att du kommer att få bli gravid igen. Jag kommer hålla mina tummar och tänka på er!
Kram Catarina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en buzzador och är med i kampanj, jag har fått produkter från Garnier att testa. Jag fick Garnier Olia 9.0 - Ljusblond. Lite skillnad såg jag men inte mycket. Det positiva var att det luktade gott och det negativa var att krämen var svår att...

Vi har fått testa Arlas ekologiska ost Tidan. Den blev en superhit hemma hos oss? Den passade perfekt både på frukostmackan och hårdmackan till middagen. #arlaekologiskost #arlako #buzzador ...

Jag och min 8 åriga dotter har fått testat bokklubben Twinsy. Det är anpassade böcker för barn i lågstadiet. Clara tyckte mycket om böckerna och det var perfekt för mig att läsa högt för henne men även var det lätt för Clara att läsa själv. Det får...

I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...

I fredags fyllde min son 20 år! Vart sjutton tar åren vägen? Jag hade hittat på en överaskning på lördagen så på fredag kväll dök dom alla upp. Det var supermysigt att ha huset fullt men med 8 personer är huset väldigt trångt. David visste ingent...