Jag har tappat bort mig själv lite grann, har svårt att riktigt känna glädjen över saker och ting. Har hamnat i en riktig svacka och har ingen ork att ta mig upp än.
Just nu är smärtorna och värken värre och jag kan inte sova, den här veckan har jag somnat mellan fyra och fem på morgonen och klockan ringer 06.00 och då måste jag skutta upp och skicka barnen till skolan.
Jag är så trött....

Allting vore så mycket lättare om det varit en förkylning eller magsjuka som man vet går över men nu, jag vet hur min framtid ser ut och det gör inte saken lättare.

Som vanligt vet jag att jag kommer att komma upp igen, när spelar ingen roll, jag har ingen bråska någonstans.

Kram