Direktlänk till inlägg 18 april 2013
Min kropp är slut, nu har det blivit för mycket. Varje dag någonting och i morgon är det en massa telefonsamtal som måste klaras av. Önskar att jag fick vila utan att behöva tänka på någonting. Smärtan som skär igenom kroppen och får mig att tappa andan, tårarna som stiger i ögonen när jag känner mig så fruktansvärt hjälplös. Svimmade två gånger, pang så blev det svart, slog mig ordentligt i axeln, andra gången gick det bättre då jag liksom bara segade ner.
Det är min vardag.
Mötet idag var hemskt jobbigt. Jag fick reda på hur mina tankar kan ställa till det för mig både kortsiktigt men även långsiktigt. Jag har svårt att acceptera situationen som den är nu, jag vill inte det utan jag vill ju se en förändring snarast.
Fick reda på att även om jag accepterar min situation så betyder det inte att jag måste tycka om det eller ens gilla det.
Jag kan gå på många möten men att ens tänka tanken att acceptera finns inte! Jag vägrar må så här och se ut så här och jag måste ha min ilska och känna att jag mår dåligt för att kunna kämpa för att förändra det. Om jag skulle tycka allt var okej vilken driv skulle finnas då? Varför ska man ändra nåt som man intalar sig är bra?
Dom kan säga vad dom vill där!
Om senast ett år ska jag väga 23 kg mindre och må mycket bättre och kunna vara ute på arbetsträning! Det är mitt mål och det jag önskar för mig själv och behöver.
Ta hand om varandra! Kram
I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...
Jag väntar på en ny kampanj
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|