Jag känner mig så ensam,
Så himla tom.
Jag har inga arbetskamrater kvar efter alla år av sjukskrivning, inget som ger mig utmaningar varje dag och som ger mig självkänsla.
Jag saknar någonting som kan utveckla mig, bli glad för min närvaro och som saknar mig om jag skulle vara sjuk någon dag.
Det finns inget hopp kvar om att kunna utbilda mig vidare eller att jag skulle kunna få ha min del i samhället längre.
Jag känner mig fruktansvärt utanför samhället, jag finns men bidrar inte med någonting utan är snarare en belastning.
Jag saknar att kunna jobba! Få ha underbara arbetskamrater och kunna få visa alla vad mycket jag har att ge.
Jag vill så mycket, jag önskar och drömmer om ett annat liv.
Kramar
Tina
9 februari 2013 08:34
Usch känner igen den känslan....
själv hade jag tänkt o försöka gå nån drejkurs el nånting,så man kommer hemifrån:)..kanske skulle va nått för dej med...el måla porslin el nånting?....träffar man iaff människor,o man får va lite kreativ,de verkar du tycka om...kanske ska ta vara på den förmågan;)
vi har iallf de:)...
hoppas dagen e dräglig mot dej,själv vakna man i kramper från hell,hade tänkt jag skulle få lov o få sovmorgon idag...;)
Go o glad ändå...de måste man försöka ju:)!
De snöar rejält i skåneland...känns som de aldrig e nått stopp,innebär att de blir inte såmycket gjort i stallet..o får mer kramp av de kalla vädret även om ja gillar vintern,så får de va nog nu:);)..
Smärtenheten gav mej lite spark i röven,även om ja nu ska va så lugn som möjligt med kroppen,för ryggens skull.
Vi får hoppas på en lugnare vår för våran skull:)
kram på dej..
http://tinamagicadehex
Catarina
9 februari 2013 11:15
Tack för din fina kommentar:) Jag hade gärna gått nån kurs el liknande men då jag bor så långt bort från allt som man bara kan (kör ingen bil än) och en man som jobbar skift och småbarn hemma så är det inte så lätt att få någonting att gå ihop. När barnen blivit så stora så kan dom börja vara själva hemma så är det min tur :)
Sålänge får jag drömma....och försöka göra det bästa jag kan av dagarna :)
Kramar
tanten
9 februari 2013 08:58
Du har mig även om jag är väldigt osynlig så är jag inte längre bort än telefon! Du finns i mina tankar varje dag och varje minut:-D kram
Catarina
9 februari 2013 11:08
Du är en underbar och värdefull vän som alltid står bakom mig och fångar upp mig vad som än händer. Kram
Emm
9 februari 2013 19:44
Den känslan tampades jagmed för några år sedan. Det är tunga känslor som inte alls är lätta att bära på. Mitt tips till dig är att ta en titt på dig själv ur någon annans perspektiv. Be någon bekant berätta för dig vad som är bra med att vara just du, vad är du bra på? Ta sedan dina fömågor och utveckla dem, gör dom till din styrka. Kram
http://www.emmli89.bloggplatsen.se
Catarina
9 februari 2013 22:31
Tack vännen! Det ska jag göra :)
Du är så klok!
Kramar