Har legat hela dagen idag också och inte orkat vara uppe. Så fort jag går upp så blir jag alldeles skakis och kallsvetten rinner och sen kommer yrseln. 

När barnen kom hem så var dom trötta och griniga, inte konstigt alls då det var fredag eftermiddag.

Det var bråk och skrik och inte alls någon trevlig ton här hemma. Jag får så dåligt samvete då när jag är dålig och inte orkar ta tag i det, det räcker oftast att ta fram ett spel eller pussel och distrahera dom lite men idag orkade jag inte så det slutade att dom fick gå ut och leka. Jag var tvungen att få vila då vi skulle på 60 års middag klockan sju och jag hade inte en aning hur i hela friden jag skulle klara av det. När hela familjen var samlad så åkte vi ner till bystugan och alla var redan där när vi kom fast vi var en kvart tidiga. 

Vi är där i tio minuter sen får jag jätte tungt att andas och det svartnar för ögonen och dansar en massa ljuspunkter framför mina ögon. Jag lyckas ta mig ut och sjunker ner på trappen, det var hemskt! 

Efter ett tag så mådde jag lite bättre och Anders hade öppnat alla fönster så då kunde jag följa med in och äta lite. Jag avskyr att må dåligt när jag är ibland en massa folk! det spelar ingen roll om jag känner dom eller inte. Jag klarar hela kalaset med en massa smärta och kallsvetten som rann ner för min kropp, jag svimmade inte, men jag log inte heller.

Jag är så fruktansvärd trött på det här, jag kan inte ha ett sånt här liv! Ingen i min familj mår bra av det heller. 

Så vi kan säga att jag sabbar en hel familjs lycka! Ja jag vet att jag är pessimistisk nu men jag orkar inte vara klok och pedagogisk. 

Helst skulle jag vilja gå ut och ställa mig och skrika allt vad jag kunde, men det klarar jag inte heller av och frustrationen kryper i mig.

Ge mig mitt liv tillbaka! Jag behöver det! Jag vill ha det nu! 

Ta hand om varandra! Kram

Jag tittade på en massa gamla kort och dom är så härliga mina små lortiga gullungar <3

Vilken morgon vi haft! Clara skulle ha matsäck och Gabriel gympakläder men sen skulle även Gabriel stajlas för fotograferingen. Även fast vi gick upp lite tidigare så blev det stressigt. Jag längtar tills jag kommer på benen och huvudet fungerar igen så kanske jag kan packa kvällen innan. Det jag kommer ihåg är att lägga fram kläderna kvällen innan så det är klart.
Iaf nåt ;)

Nu är det snart läggdax för barnen.

Ta hand om er! Kram

Jag orkar inte, blir så modfälld. Det blir bara värre och värre så hur sjutton ska jag orka ta en läkarkontakt? I kväll kunde jag inte ens prata när David ringde för jag hade så tungt att andas :( herregud! Jag vill inte smsa med mina barn. Vi pratar alltid på kvällen och jag blir så arg på mig själv och mitt förbaskade såkallade liv! Det finns ingen kraft, ingen ork och absolut ingen lust kvar! Men jag tänker att så länge jag blir arg så finns där en gnista även om den är långt in.

Nu ska jag krypa till kojs för i morgon måste jag gå upp 5.30 om jag ska orka/hinna fixa matsäck och Gabriel ska fixas för det är skolfotografering.
Jippi!

Ta hand om varandra! Kram

I kväll var det kämpigt ;) jag ville se både kristallen och fruarna. zappade som en galning i pauserna men tv bolagen måste ha kommit överens om att ha reklam samtidigt så inte nån ska slippa undan!

Jag måste säga att kyssen mellan Adam Alsing och Martin Melin var programmets höjdpunkt ;) jisses vad jag skrattade. Jag älskar när folk bjuder på sig själva.
Twittrade om både kristallen och Hollywoodfruarna och det är härligt att se vad andra twittrar om, på twitter finns inga hämningar alls tydligen ;) Det var en som la ut en hashtag om #savingerica Gunillas underbarn ;)

Idag var vi till mora med Clara. Hon skulle till logopeden igen, sitter och åker var tredje vecka. Blev så besviken på henne idag! Hon svarade inte och ville inte alls samarbeta och det betyder ju att vi måste fortsätta att åka! Jag vet att hon kan bättre för när vi övar hemma så går det jättebra och det är högt och tydligt. På sin höjd kunde hon mumla fram Ssssss.
Jag kan inte bli arg på henne heller då hon fått en ny logoped och det bara är andra gången vi träffar henne. Clara är extremt blyg och svarar knappt någon utomstående som tilltalar henne. Jag hoppas att det snart går över.

Mor & far åkte med oss för att fixa nytt pass på polisstationen i mora. Det går inte att göra i malung längre och eftersom han inte mår så bra så var det perfekt att åka med oss. Efteråt bjöd mamma på mat i mora som tack för skjussen. Hon hittade ett ställe som hete lilla björn, nåt grekiskt ställe och det var okej mat där.

Min man köpte mig en present i dag :)
En penna till mobilen. Det är perfekt när jag skriver och ritar :) mina klumpiga fingrar är i vägen annars.

Ta hand om varandra! Kram

Idag har det varit lite annorlunda. Dagis är stängt i två dagar så Clara har varit hemma. Det enda hon har gjort är att tjata! "när kommer Gabe" hon har varit totalt handlingsförlamad. På fm gjorde hon ett kort till sin pappa som fyller 40 år i dag.

När sen skolan slutade så gick jag med Gabriels cykel och Clara cyklade till busshållsplatsen för att möta Gabriel. Glädjen var stor när bussen äntligen kom :)
Dom lekte sen i lekstugan och bjöd ut mig på mat och det är så underbart att se hur fint dom leker med varandra.
Innan bolibompa var det bad dax. Idag skulle dom få skumbad tänkte jag och dom blev jätteglada. Jag ångrar mig djupt! Dom badade nog i en timme och det var tyst och lugnt, kvart i sex skulle jag gå in och ta upp dom och får världens chock!!! Vatten över hela golvet och skum överallt, på väggarna, golvet och hur mycket som helst i badkaret. Jag tror att det enda jag sa var: upp ur badkaret och in i duschen. Det var nog det enda jag förmådde säga. Dom hade hällt ut nästan två liter badskum i badet! Har aldrig varit med om att dom gjort nåt liknande nån gång. Gabriel frågar alltid om allting först. Men dom fick torka upp allt vatten och ta reda på efter sig.
Clara somnade i soffan till bolibompa och Gabriel kvart över sju så det var inga problem att somna iaf ;)

Nu sitter jag här ensam och tankarna rusar runt i huvudet. Jag får inte riktigt tag i dom och känner mig så stressad. Vet inte varför.
Jag måste ta tag i mig själv nu, sluta tänka på alla andra i första hand. Det är svårt men jag måste våga beställa tid på vc och försöka få någon att förstå och hjälpa mig. Jag vet hur det kommer att bli, gå hem och vila lite lilla vännen så ska du se att det känns bättre om några dagar! Det är det typiska svaret och det är därför som jag är rädd, rädd att offra en massa energi som jag inte har, på någonting som jag egentligen inte tror på och som jag hade kunna lagt på mina barn!
Men nu har jag kommit fram till att jag måste om jag ska orka och klara av det här. Jag måste få hjälp. Jag ska samla mig och ringa i slutet av veckan.

Ta hand om varandra! Kram

Clara väntar på bussen & storebror

Jag gråter för att jag är rädd! Jag gråter en tyst, ensam gråt inombords.
Jag är så rädd för vad som kommer att hända med mig! Jag får fler sjukdomar och vart tar det stopp? Kan jag bli frisk igen?
Jag kan inte få bli sämre...vad händer med mina barn då? Jag vill inte att mina barn ska ha en sån uppväxt där allt handlar om deras mamma och inte om dom själva. Jag skulle så gärna vilja trycka på stoppknappen och sen rewind. Få en chans att ge Clara den mamma som hon förtjänar! Ja alla mina barn, dom kommer inte ihåg hur jag var innan jag blev sjuk för snart fem år sen. Det är hemskt!
Jag försöker så gott jag kan men det är inte nog!
Jag känner mig fullständigt maktlös och helt utan kontroll över vad som kommer att hända med mig och det skrämmer livet ur mig.

Jag är också rädd och orolig för min pappa. Han har bara sådär blivit jättegammal och för några veckor sen så blev han riktigt dålig. Mamma trodde att det var en liten stroke eller värmeslag men efter det så är han så trött och glömsk och det är så hemskt! Jag vill ha kvar min pappa som han var! Jag känner mig som en liten flicka igen.
Jag vet att han är gammal men det spelar ingen roll. Han måste få finnas där jämt! Så är det bara och jag kan inte ens föreställa mig någonting annat.

Nej, just nu är jag den mest sorgsna lilla flickan som finns. Tårarna rinner ljudlöst ner över mina kinder.
I morgon så kommer jag att le och ingen kan se vad som finns inuti mig för det gömmer jag långt bak i min tunga ryggsäck tills jag en dag orkar plocka fram det och prata om det.

Ta hand om varandra! Kram

Ett avtryck i gästboken eller varför inte lämna en kommentar? Har du någon fråga så är det bara att ställa den :)

Jag vet inte vad jag ska skriva! Jag ligger fortfarande och har ont och jag kan ju inte skriva samma saker dag efter dag, känner mig bara tjatig.

Anders och Gabriel åkte ut till stugan och skulle göra klart lekstugan och klippa lite gräs. Gabriel fick klippa själv och var så stolt när han kom hem :)

Johannes bil gick sönder så han har skruvat med den hela dagen.
David sitter på bussen på väg hit :)
Vi ska ha kalas för Anders i morgon som fyller 40 år

Clara var bjuden på kalas i morgon men vi fick tacka nej då det var precis när vi skulle ha det. Gissa om lillan var ledsen :(

I kväll blir det nog film och mys med mina stora killar :) eller iaf hoppas jag att en av dom har tid med mig ;)

Ta hand om varandra! Kram

Tyvärr är bilderna från stugan lite suddiga och dåliga då min mans mobil tar helt värdelösa kort.