Vi kom nog hem vid halv fyra, jag började packa upp och Anders gjorde sig klar för att åka till jobbet. Barnen var ute i lerpölen och lekte så jag passade på att sätta mig en stund med en the kopp. Det var tur, sen har det gått i ett!

Gabriel hade lite läxa kvar att göra och sen ville dom bada då vi köpt några nya badleksaker. Jag kastade dom gamla då dom luktade skunk och det var svart inuti.  Sen fram med mat till barnen, jag klarar inte av att äta när jag varit borta en hel dag och stressat och haft ont så jag nöjde mig med ett glas nyponsoppa. När klockan var sex så kändes det underbart att det var bolibompa ;) Då fick jag sätta mig ner och mysa med kottarna i en timme och i kväll var det deras favorit pogram "fixa rummet" Innan bompa var slut sa gabriel att han var sååå trött så jag tänkte att det här blir ingen match att få dom i säng, hmmm att jag inte lär mig att aldrig tänka så! Tandborstning och sånt gick snabbt och bra men sen var lillasyster tvungen att retas lite genom att sparka i botten spjälorna åt Gabriel och han retades tillbaka genom att släppa ner saker till henne, Som hon kan skrika!!! som en stucken gris. Det är okej att hon retas men om han ger tillbaka så skriks det i högan sky. Det tog över två timmar innan dom somnade, det brukar gå på en kvart annars, jag ger mig sjutton på att dom kände att jag var trött och hade ont! Jag önskar att jag kunde ge dom ett varsit rum, det är inte schysst att dom ska dela längre, men just nu kan jag inte göra någonting., jag kan ju inte gärna be Johannes och David att dela, när domhar med sig sina tjejer hem så blir det nog lite pinsamt ;) Ett större hus vore perfekt! Till samma kostnad som det här förståss ;)

Jag blev jätteglad att jag hittade vinterskor till Clara och allväders till båda två. Hittade även ett par streetdojor till david för under 500:-

Det allra skönaste var att vi köpt alla födelsedags presenter till Clara. Det är första gången som jag är klar en vecka innan och tycker att jag är jätteduktig ;) Brukar alltid vara någonting kvar till sista sekunden annars. 

Hon är väldigt tacksam också då hon önskade sig tre saker i år :) Med motiveringen att vi har så mycker saker på rummet så jag behöver inga mer! Gulliga Clara   

Köpte även lite kläder till henne då det tryter rejält i hennes garderob nu, hon har växt enormt på längden i sommar och har inte många plagg som passar, tyvärr gillar inte min plånbok det så vi får ta lite i taget nu när alla dessutom ska ha vinterkläder. Clara valde själv kläderna idag, jag brukar inte göra så men idag så! Toppen och kjolen ville hon ha på sin födelsedag och det var jättegulligt, kjolen glittrar lite också :)

Jag kan inte förstå CSN! Varför betalar dom ut inacorderings bidraget den sista varje månad? Likaså studiebidraget! Då ska ju hyrorna redan vara inne. Jag har fått satt undan så det räcker till hyrorna för om jag betalar dom den sista och det tar några dagar för pengarna att komma in så blir det förseningsavgift. Ganska onödigt!

Det känns som en sten släpper varje månads slut då jag betalat allt och killarnas hyror! Det är jobbigt att vara sjukskriven, jag är alltid beredd på att det kan krångla med pengar från försäkringskassan och det har jag inte råd med. Det känns som om jag hela tiden måste ligga steget före.

Än så länge så har hyrorna kommit in i tid och jag hoppas att det fortsätter flyta på. 

Det kommer att bli underbart då pojkarna har gått klart skolan och fått jobb!

Sov så gott! Kram

Vi åkte vid halv nio i morse då Clara skulle träffa logopeden vid tio. Det gick bättre idag och Nu ska vi fortsätta träna med att försöka sätta ihop orden så vi har lite träning framför oss.
När vi ändå är här så passar vi på att göra lite ärenden.
Kaninmat kom jag ihåg :) vi köper 15kg säck ist för att köpa småpåsarna i mataffären som är jättedyra. Sen ska vi titta efter vinterskor då det oxå är bättre priser här. Anders åker runt och letar delar till avgassystemet som har gått sönder på bilen. Nu är det någonting nytt med bilen hela tiden, jättetrist! Men den har ju gått över 32000 mil så kanske inte så konstigt.
Clara är så duktig att vänta och att springa i och ur bilen. Inget gnäll alls :)

Ha en bra dag! Kram

Du tog mitt liv
för att finna din egen lycka,
du tog det genom att
trycka ner och förnedra mig,
du tog mitt liv
för att stärka ditt eget
självförtroende
och förstöra mitt,
tro inte att du har lyckats,
någon lycka har jag inte
men jag lever,
du tog mitt liv
och det var nära att jag
strök med,
men med ett ben på jorden
har jag börjat,
du tog mitt liv
för att du mådde så dåligt,
men nu står jag här
och lever mitt eget.

Den här skrev jag när jag efter 3 år av psykisk och fysisk misshandel äntligen tog mig loss och flyttade! Det var hösten 1996 och David var inte ett år än. Jag var så stolt över mig själv kommer jag ihåg. Inte visste jag att han inte tänkte släppa greppet om mig då. Men det är en annan historia.

Kram

Jag vaknade fyra i natt av en hemsk smärta i lungorna, det var som nån drog igång en motorsåg och körde in istället för en kniv. Efter en kvart precis när jag tänkt att jag måste ringa 112 så blev det bättre. Jättekonstigt! Jag hade fortfarande ont men jag kunde hantera det iaf.
Så när klockan ringde 6.10 så var jag så lagom rolig! Det värsta var att jag hade fått legat längre eftersom det var studiedag i skolan och barnen skulle börja nio ist. Jippi! Bra med minne! Hela morgonen var en mardröm och jag var själv med barnen hemma och var rädd att det skulle börja om igen, det är hemskt för barnen för dom blir så rädda och vill hellre stanna hemma och hjälpa mig.
Jag har legat hela dagen med en konstig känsla i hela kroppen, nästan som om nånting är på gång! Men jag har inte en aning om vad som hände.

När barnen kom hem så ringde en kompis till Clara och ville leka så dom fick leka en timme här. Dom var så gulliga och lekte så lugnt och fint.

Gabriel gjorde läxan och sen spelade han och jag lite spel. Det var så längesen han och jag satte oss ner och spelade något bara han och jag.

Clara och jag övade på ormljudet. Vi gjorde olika spel med bilderna som vi fått av logopeden. Hon börjar bli duktigare nu men jag önskar att hon hade kunnat få mera enskild träning på dagis också. Vore så skönt om det här var okej när hon börjar förskolan nästa år.

Nu mår jag lite bättre och har inte jätteont så jag hoppas på lite sömn i natt.

Ta hand om varandra! Kram

Det måste vara så att jag ska ha mens snart! Pga sjukdommarna så kommer det lite som det vill och jag har noll koll numera.
Mitt humör är vedervärdigt!!! Jag är irriterad, arg, men framför allt ledsen.
Det är så jobbigt för jag blir ledsen för allt och gamla saker som jag inte vill tänka på längre kommer till ytan och drar ner mig ytterligare under ytan. Jag fäktar med armarna och sparkar vatten som en galning men det hjälper inte. Jag är precis ovanför ytan, en sak till så kanske jag dras ner.
Jag känner mig som en konstig känslomässig kossa!
Jag kanske skulle behöva en chokladbit ;)
Det är också ett problem :( jag har så svårt att äta mat. Inge hungrig alls och när jag äter så växer det bara i munnen. Jag kommer inte ifrån att äta för då skulle det kunna skada mina barn som har problem med maten och att äta så Jag måste tvinga i mig. Men hur kul är det!? Jag vill ju kunna njuta av maten som alla andra.
Jag ökar i vikt, får i mig ca 900-1200 kcal/ dag. Hmm jag får det inte att gå ihop alls men det säger dom också beror på sköldskörteln. Hallå där! Ge mig min medicin! Jag vill bli normal människa igen. Smärtorna kommer tyvärr att finnas där, likaså myalgin och rocasean och struman men resten av alla små skitproblem som inte borde finnas där. Jag ska inte klaga för mycket, det krävs ju att jag går till en läkare och kämpar också! Jag måste nu ta tag i det här!!! När jag får mina glasögon så jag kan köra bil igen, då kan jag åka ner själv och Anders behöver inte vara ledig.
Det kommer nog att bli bra! Får vi hoppas. Lite rädd är jag att min medicin också ställer till med olika problem för den är verkligen bra mot smärtorna och jag behöver inte alls åka in akut lika mycket som förut. Då kunde det vara varje månad till varannan och allt från några dagar till en veckas sjukhusvistelse med syrgas och morfin sprutor så jag är jätteglad att jag slipper det. Men jag måste ju också klara av det dagliga livet.
Det finns många tankar i mitt galna huvud ;) jag hoppas att mensen kommer snart så kanske jag blir lite normalare ;)
Det känns som om jag gnällt nu ett bra tag utan att faktiskt ta tag i det, får ju skylla mig själv. Men det finns absolut ingen energi över, smärtorna tar nästan allt av mig, resten tar mina barn <3
Så då går dagarna, blir till veckor och sen månader....

Sov så gott i natt! Kram

Har nu bäddat ner mig i väntan på svenska Hollywoodfruarna :) jag har gjort lite the och bröd med kvarg till kvällsfika.
Jag hoppas att det blir mindre intriger i kväll och skitsnack från Gunilla. Jag tycker det är så tråkigt när dom ska smutskasta varandra. Men jag är ingen intrig människa! Håller mig undan konflikter :) Vi människor ska vara rädda om varandra och oss själva, man vet aldrig när livet plötsligt kan ändras.
Det är att gå för långt att bete sig illa i tv bara för att man vill bli kändis. Men vissa är nog beredda att gå hur långt som helst. Det är synd!

Jag får väl twittra av mig frustrationen under programmet ;)

Ha en härlig kväll alla härliga, goa människor som läser min blogg <3

Ta hand om varandra! Kram

Jag kunde inte sova i natt för alla tankar som snurrade i mitt huvud men också för smärtorna som rasar i min kropp. Så jag gjorde i ordning ett bad :) tände ljus och dimmade lamporna och kröp ner i det heta vattne, riktigt varmt hjälper att bedöva smärtorna i lederna ganska bra och kroppen slappnar av och blir trött. Kunde somna tillslut så jag fick några timmar sömn.

I går var jag till optikern och gjorde en ny syn undersökning igen och flipper träningen hade hjälpt. Tydligen var det vanligt att ögon musklerna blir försvagade nuförtiden, vi sitter inne för mycket och då tränas inte ögat på långt/kort avstånd och då blir det så. Nu är det bara att välja bågar till glasögonen! Min stora skräck. När jag köpte glasögon för 14 år sen så blev det fel och det resulterade i att jag inte kunde/ville använda dom. Så det är viktigt att jag inte har för bråttom och väljer rätt bågar den här gången. Senare har jag tänkt att även köpa linser men har inte råd med allt nu då även Clara ska byta snart.
Jag hoppas verkligen att jag kan hitta några som både är bekväma att ha och som är snygga på mig :)

Ta hand om varandra!

Idag har min lilla ängel funnits i mina tankar.
Jag saknar honom så mycket så det gör ont i hela mig. Det går inte att beskriva känslorna, dom är så djupa.
Det spelar ingen roll att det snart har gått elva år, 28 december 2001 kl. halvåtta på morgonen så föddes och dog våran älskade son.
Det är det absolut värsta som har hänt mig och jag önskar inte ens att min värsta fiende skulle få uppleva det.
Det finns ett hål i mitt hjärta, ett stort svart hål som alltid kommer att vara öppet och göra ont, det finns ingenting som kan göra det bättre.

Den morgonen vill jag bara glömma, radera. Jag kämpade med värkarna hela natten och kände att någonting var fel, efter många timmar så ser dom tillslut att det var sätesbjudning och att det inte skulle gå att föda naturligt. Det blev akut kejsarsnitt och då var jag glad för jag var så utmattad och ville inget hellre än att bli av med värkarna. Min man var också helt slut och kände att han skulle inte klara av att vara med där inne så han la sig i korridoren på golvet med fötterna på en stol. Det gick ganska fort och jag tycker jag hör ett gnyende och frågar om det är klart men hon svarade nej jag tror inte det. Då visste jag att nåt var otroligt fel! Jag kände långt inom mig att det hade hänt nåt hemskt! Jag får ingenting veta förens jag blir utrullad i korridoren och på en säng brevid mig ligger min man och då kommer det en och berättar att våran son har dött! Jag kommer inte ihåg vem det var eller hur hon/han såg ut. Det är svart.
Min man berättade senare att dom skrämt slag på honom när alla sprang fram och tillbaka ut och in och ingen sa någonting till honom heller. Han fick fråga och fick bara till svar att någonting hemskt hade hänt så han trodde att det hade hänt mig någonting.

Jag är tacksam för att det blev akut kejsarsnitt då min man slapp klippa navelsträngen och på så vis vara orsaken till att han dog. Jag tror att det fanns en mening med att han inte kunde födas fram utan att det blev snitt.
Jag har aldrig hört talas om någon mer bebis som har drabbats av samma sjukdom som våran son. I början sökte jag och min syster på nätet och i olika forum men ingen hade hört talas om Potters syndrom. Det var synd för det hade varit skönt att få prata med nån som också varit med om samma sak.

Dagarna efteråt är som i ett töcken. Jag har bara några minnen från den tiden men har fått saker berättade för mig såklart. Dagen efter fyllde min älsta 8 år och jag vet att jag tyckte det var så hemskt att hans födelsedag blev förstörd. Han skrev sen ett brev till mig och det var väldigt gulligt : ni har fölorat et barn men det går at göra en ny. Det var hans syn då och han ville bara att hans mamma skulle bli glad igen. Det var jobbigt att träffa alla föräldrar och syskon men jag kommer inte ihåg mycket om det heller. Jag vet att när vi kom hem så kom mjölken igång ordentligt och det bara rann och jag blev totalt hysterisk för första gången sen det hänt! Jag bara skrek: Varför!!! Varför har jag en massa mat när jag inte har nån att ge det till! Jag har inget barn som vill ha min mjölk. Det var jättejobbigt och det tog några dagar innan jag fick tabletterna som skulle stoppa mjölken. Miss från sjukhuset som glömde!
Jag kände mig inte stark alls efteråt fast alla sa att jag var det. Jag var svag och jag ville absolut inte gå ut, ville inte träffa folk eller prata i telefon. Som tur var hade jag en riktig vän som inte gav sig och han fick mig att prata men det tog många veckor innan jag ville eller klarade av att gå ut.

Min ängel finns i mitt hjärta och kommer alltid att göra det! Varje dag tänker jag på honom men vissa dagar är extra jobbiga och då kommer alla tankar tillbaka.
Jag och barnen ska nu göra en minnesbok. Jag gjorde med dom älsta barnen men både Gabriel och Clara är väldigt nyfikna på honom och då har vi en bok som dom kan titta i och känna att dom också är med deras storebror Joakim <3