I dag när Clara skulle på dagis så skulle hon promt ha rosa hår :) Jag fick spraya en liten fläta på sidan och sen skulle hon ha lite rosa bak i håret. Min lilla rosa tjej <3

Gabriel var både spänd och nervös idag, han har en musik läxa som han gjort men är så rädd att han ska glömma bort namnen och frågorna. Dom ska söka en låt plus en extra utifall att någon har valt samma på you tube och sen berätta varför dom valde just den och sen vad den vill berätta. Det var inte lätt vill jag lova, han lyssnar inte mycket på musik och det blir mest när vi sätter på något i bilen så det var inte lätt och sen fick jag se till så han inte kom in på något olämpligt vilket finns i massor där. Tillslut kom han på att han ville ha svenskt och sökte på det och Markoolio kom upp och han fastnade direkt för en låt och som andra låt blev det en annan låt med Markoolio. Det blev bra och videon var barnvänlig.

Jag hoppas att han inte blir för nervös och glömmer bort allting när han har jobbat så hårt.

Ha en bra dag! Kram 

Idag har vi haft en lat dag då vi inte har gjort någonting alls. Jätteskönt och välbehövligt :)
I morse tog det 3 timmar att ta mig ur sängen, hela kroppen var låst och gjorde så ont att röra mig att tårarna rann.
Det tog flera timmar innan det hade släppt helt.
Jag och Clara har tittat på Pippi och myst i soffan medan Anders och Gabriel var till slogboden och grillade.
David och Isabell var till sälen och jobbade, det var så mysigt att ha dom hemma.

Igår upptäckte barnen att deras pulka var trasig! Ett stort hål var bränt i botten så den är totaltförstörd :( barnen är jätteledsna och jag är riktigt arg!!! NÅN har haft fräckheten att LÅNA den och säkert haft jättekul med den för att sen lämna tillbaka den förstörd. Det gör mig rasande, finns det ingen respekt för andras saker längre? Vi måste väl kunna ha saker ute på våran gård utan att behöva vara rädda att någon ska "låna" dom. Jag har sagt att Johannes får ringa runt till sina kompisar och fråga runt för i helgen ska det stå en ny pulka ute här och jag bryr mig inte vem eller hur den kommer dit. Jag tror inte att det är någon okänd som bara åkte runt och kom på att dom kunde titta om vi hade en pulka och låna utan det är nog någon som vet att vi hade den.
Tråkigt är det iaf!

Ta hand om varandra! Kram

Gabriel har gjort sin egen klocka :) Han är väldigt stolt över den och att han har gjort allting själv.
Den är så fin och det viktigaste av allt är att han tyckte det var jättekul att göra den.

Clara ville baka idag och det var evigheter sen vi gjorde det så jag blev jätteglad. Vi har jättekul när vi bakar :)
Nu var det så att jag inte mådde så bra och hade riktigt ont så jag satt och läste receptet för henne och hon fixade resten. Ja inte ugnen då det är mitt jobb ;)
Hon bakade hallongrottor, hallonpaj, cornflakesgodis och så hjälptes vi åt att göra mitt gi knäcke. Vi gjorde till och med hallonsylten till kakorna och hon var så stolt när Gabriel och pappa kom hem och hon fick visa vad hon gjort.

I kväll så hade vi mys med allt som hon bakat och tittade på nya Tingeling filmen tillsammans med David och Isabell.

Kram

Den här veckan har varit en mardröm både fysiskt och psykiskt. Jag är helt utmattad i både kropp och själ.

Det är fruktansvärt jobbigt att hela tiden skrika efter hjälp men inte få någon, jag står ensam och jag kan helt enkelt inte acceptera det. Jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp fastän det är det enda jag bara har lust att göra just nu. Jag måste fortsätta kämpa och ringa och jaga på läkarna fastän tårarna svider bakom ögonlocken av att bli lovad hjälp men ändå bli ignorerad, jag vägrar acceptera att mitt liv ska vara så här! Jag vet att jag kan må bättre än jag gör nu även om lungorna aldrig kommer att läka så kan jag få ha det bättre än nu.

Jag är så arg, ledsen och besviken, jag är för dålig för att egentligen orka skrika högre tills någon hör mig. Det tar enormt med energi! Men vore jag frisk skulle jag inte behöva fast jag skulle klara det tio gånger bättre.

Jag är tömd på energi och orkar endast för barnens skull så i helgen blir det att försöka fylla på så att jag fixar nästa vecka.

På alla hjärtans dag fyllde våran älskade hund Vilja tio år!!! Det är inte klokt vad åren går fort, hon beter sig som en valp fortfarande ;)

Grattis till mattes hjärta <3

På eftermiddagen var det föräldrafika på fritids och jag kunde inte annat än att samla ihop benhögen och släpa mig dit, det är så enormt viktigt för mina barn att jag kommer så jag skulle vara döende innan jag skulle skippa det. En gång hände det att vi helt missade det och Gabriel var jätteledsen även om hans hämtning fikade med honom var det ju såklart inte samma sak. Dom hade bakat så fint :) Rulltårta med grädde och hjärtan. Gabriel serverade oss så stolt. Clara blev bjuden på glass men blev jättenöjd när hon fick hjärtanen på sin glass.

Vi hade bestämt oss för att laga thai mat till oss och så bjöd jag syster och Indra då jag tänkte att dom satt ensamma hemma medan gubben jobbade men så var inte fallet så då vart det plötsligt tre extra till maten, sen ringde David och sa att han skulle komma hem för lektionen var inställd på fredagen så då var vi 8 personer och jag hade mat och recept för 4.

Som tur var hade jag lite extra och syster hjälpte mig då min gubbe blev sjuk så vi åt thai kyckling soppa till förätt och sen en thaigryta till huvudrätt och till efterätt blev det cheesecake med daimkross i muffinsformar. Det var så gott och vi hade det så mysigt även om hela jag höll på att gå sönder så var det värt all smärta som kom efter.

Barnen hade gjort så underbara alla hjärtans dags kort :) Gabriel hade skrivit en sån fin dikt så tårarna rann när jag läste det, Clara hade gjort ett sånt fint hjärta och skrivit så fint alldeles själv, älskade ungar <3

Lite svårt att läsa Gabriel kort men så här står det:

Kärlek är glädje

Kärlek är vänskap

Jag älskar dig

I mitt hjärta står ditt namn

I kväll kom Johannes och Davids tjej Isabelle hit så nu är det fullt hus, jag älskar det men skulle önska jag hade mer energi att kunna umgås mer.

Underbara barn <3

Ta hand om varandra och ha en underbar helg! Kram

Idag har vi haft en mysdag tillsammans.
Vi har pysslat och varit inne och myst, mormor och morfar kom på fm och lånade datorn för att boka deras resa i november. Gissa om jag är avundsjuk!? Men samtidigt kunde inte dom åka när vi var små så jag har väl nåt att se fram emot när barnen flyttat hemifrån ;) jag tar inte heller med en eller två utan om jag skulle åka så ska såklart alla med och det är omöjligt pga kostnaden. Sen var vi iväg och åkte skridskor, eller barnen. Jag och Anders skottade en labyrint å dom då dom skulle leka Diadalos ( ett barnpogram som går på bolibompa) sen spelade dom bandy med pappa i mål :) Dom hade jätteroligt, jag med!!! Det var sååå skönt att få komma ut och göra någonting med barnen :)

När vi kom hem fick jag lägga mig en stund för det tog mycket på mig att vara ute och leka och Anders började göra tacos.
Farmor kom hit och åt med oss så vi har haft en härlig dag :)
Det är underbart att få ha såna här dagar tillsammans. Det behövs inte mycket utan bara få vara tillsammans <3

Ha en härlig söndag! Kram

Vaknade tidigt i morse av smärtan, jag tog mig upp men inte mer utan fick bädda ner mig i soffan. Varenda muskel och led i kroppen gjorde fruktansvärt ont, jag kunde inte röra mig så Anders fick fixa the åt mig och barnen gjorde så jag satt bekvämt. Över tre timmar tog det innan det släppte sen jag tagit medicinen. Det var det värsta och längsta jag haft. Tänk dig att inte kunna lyfta armen eller röra fingrarna för smärtan går genom hela kroppen.

I dag bestämde sig Clara för att klippa håret och då framför allt luggen! Jag var nervös då jag var rädd att hon skulle ångra sig, hon har sparat i ett år nu. Men hon blev jättenöjd :) Och hon blev sååå söt <3
Mamma fick göra jobbet för jag vågade inte och lite för mycket blev klippt men det blev bra ändå :-)

Ta hand om varandra! Kram

Jag känner mig så ensam,
Så himla tom.
Jag har inga arbetskamrater kvar efter alla år av sjukskrivning, inget som ger mig utmaningar varje dag och som ger mig självkänsla.
Jag saknar någonting som kan utveckla mig, bli glad för min närvaro och som saknar mig om jag skulle vara sjuk någon dag.
Det finns inget hopp kvar om att kunna utbilda mig vidare eller att jag skulle kunna få ha min del i samhället längre.
Jag känner mig fruktansvärt utanför samhället, jag finns men bidrar inte med någonting utan är snarare en belastning.
Jag saknar att kunna jobba! Få ha underbara arbetskamrater och kunna få visa alla vad mycket jag har att ge.
Jag vill så mycket, jag önskar och drömmer om ett annat liv.

Kramar