På väg hem från mora, vi har varit där halva dagen idag, Clara har varit till Logopeden och tränat och vilken skillnad det har blivit :) Hon är så jätteduktig och gjorde sitt allra bästa idag och jag är så stolt över henne.
Vi har även uträttat ärenden när vi ändå var där så nu känns det i kroppen.
Jag sov två timmar i natt för smärtan var så hemsk så jag var tvungen att sova några timmar på fm innan vi åkte, jag är så trött att jag kan somna ståendes nu!

"Tanten" hämtade Gabriel på fritids och på hans önskan så följde hon honom ner till malung så att han fick åka skidor :) bästaste "tanten" är så himla go!
När vi kommer hem är det bara att hoppa i badet så kanske den mesta smärtan kan dämpas så jag kanske får sova några timmar i natt.

Ta hand om varandra! Kram

Vaknar idag med en klump i magen, har inte en aning om varför.
Jag är så stressad och mår inte alls bra och har inte en aning om hur jag ska ta mig ur det. Hela tiden känns det som om jag inte är bra nog och jag tvivlar på mig själv, det lilla självförtroende jag haft är i botten och jag känner mig liten och ynklig.

Jag har inte fått nåt svar från Falun än och det är så jobbigt att bara vänta utan att kunna göra något åt saken själv.
Jag vill må bra!
Jag har ingen plan B! Om dom inte vill byta ut medicinen åt mig så har jag slut på ideer och jag vägrar acceptera att ha det så här men utan hjälp är det svårt.

Varje dag är en kamp, jag försöker så gott jag kan!

Ta hand om varandra! Kram

Idag har jag bestämt mig! Jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp förens jag verkligen har gjort allt jag kan, det är inte jag.
Så idag har jag skrivit till min läkare i falun då VC har lagt ner allting, det är min sista chans att få nån som lyssnar. Hoppet är litet eftersom jag blev utsparkad pga nerskärningar till VC. Men just nu måste jag gripa varje liten chans jag har, jag kan inte tillåta mig själv att må så här dåligt när jag inte måste, jag vet att jag kan få må mycket bättre än jag gör idag.
Nu kan jag bara vänta på svar och hoppas gör jag fast jag vet innerst inne att jag kommer att bli besviken. Det är hemskt att vara så beroende av läkare!

Claras och Gabriels dietist ringde idag och vill ha nya vikter efter att vi nu i tre månader kört extra näringsdrycker, pulver och berikat maten extra. Sen ska vi testa sätta in gluten på Clara, jag är både glad men också orolig då jag vet att hon kan bli dålig och sen blir hon ledsen när vi tar bort det igen och hon inte får äta våran mat mer. Det positiva är att jag hoppas att hon klarar av att äta något mer sädesslag, dietisten tror att det finns en chans att det håller på att växa bort och jag hoppas såklart innerligt! Hon längtar så efter en limpmacka, pizza och godissnören :) det pratar hon ofta om.
Jag håller alla mina tummar.

Ta hand om varandra! Kram

Är liggande idag, jag kan inte vara uppe alls för smärtan. I går var en jättehärlig dag och jag hade jättekul så nu får jag betala för det.

Många tankar hinner man tänka när man ligger här, det dåliga samvetet kryper på mig utan förvarning.
Jag önskar att jag kunde göra så mycket mer, jag känner mig inte mycket värd och funderar vad min uppgift i livet är nu.
Det är jobbigt, jag önskar och jag vill ju så mycket mer och skulle behöva veta om jag verkligen ska ha det så här resten av mitt liv för då är frågan, klarar jag det, vill jag det, ska jag utsätta min familj för det? Är det verkligen i nöd och lust? Ska jag förstöra livet för fler människor?
För det här är inget liv! Det är ett helvete!

Alla tankar far runt i huvudet. jag har alltid valt att kämpa och hålla huvudet ovanför vattenytan men det börjar bli riktigt jobbigt att trampa vatten, hur länge orkar jag fortsätta.
Jag har haft otur och många långa uppförsbackar i livet, jag är så trött. Jag förstår inte riktigt varför det aldrig kan ta slut och jag kan få ro.

Det är jobbigt och krafterna börjar ta slut så jag måste nu bestämma mig hur jag vill göra och hur mycket mer jag klarar att ge.

Kramar

Idag har vi haft kalas :) Jag fick precis det jag önskade mig!!! En ny cykel :) jag har inte ägt nån sedan Johannes var ca 2 år.
Nu längtar jag tills snön går bort så jag får ta en tur, det är lite för mycket vinterväglag för mig än.
Mamma hade med mat, skinkstek som var supergott så vi åt allihop. Tror vi var 10 personer så det var så mysigt.

Nu har jag riktigt ont igen men det tar jag, tack alla underbara för idag och för min fina present!

Kram

Tung dag, har nästan legat hela dagen. När vi vaknade var det -27° ute och is på fönstren inne.
Jag har haft jättejobbigt med andningen idag så såfort jag skulle göra någonting blev det sju resor värre än om jag bara satt. Det är läskigt! Och fast jag vet och har haft det så här så länge så när det blir så här jobbigt blir jag riktigt rädd och funderar hur långt jag ska låta det gå innan jag måste ringa. Jag har alltid väntat för länge så dom har fått säga till mig att höra av mig snabbare, tror jag blivit bättre nu.

David åkte vid lunch och Johannes kom hit på em. Han hade köpt underbara( riktiga, inga ica rosor) rosor till mig. Å så glad jag blev! Underbara unge <3

I morgon blir det kalas här, då kommer mamma & pappa, syrran m.familj och firar mig. Mamma har gjort älgstek som hon tar med så vi ska även äta födelsedags middag här, blir mysigt att samlas här.

Ha en härlig helg! Kram

Idag har det varit lite tungt, det började med att jag försov mig så att jag missade min egen timme innan jag väcker barnen.
Sen har jag haft molande värk i lederna och tungt att andas. När jag skulle duscha vart det så jobbigt att jag fick sluta, värmen gjorde det värre, ibland kan ångan hjälpa men inte idag.
På em fick jag ett sms från synsam :) min glasögon var färdiga!!! Jippi, äntligen :)
Vi åkte ner då Anders kommit hem, först ville jag överaska barnen genom att jag var med och hämtade men som vanligt så kom jag förtidigt och störde leken! Typiskt :)
Men Clara är glad nu att även jag har glasögon. Nu ska jag ha dom ett tag så ögonen vänjer sig sen vill jag kunna köra bil, jag håller mina tummar och tår!

David kom hem i dag men åker tyvärr redan i morgon då han ska spendera helgen med Isabell i Leksand. Det är trist att få träffa dom så sällan och bara korta stunder men jag måste väl vänja mig förstår jag, det kommer nog inte att bli bättre framöver.

Kanske jag vågar lägga ut kort på mig i glasögonen sen :)

Sov gott! Kram