Jag sitter här och tankarna far runt i huvudet, jag är trött och min kropp alldeles orkeslös. Jag önskar mitt liv vore annorlunda, jag kan inte ens gå ut i solen för medicinen jag äter. Så då får jag sitta här och det är hemskt att inte klara av att göra någonting, bara sitta/ligga är det så mitt liv ska vara? Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv! Jag önskar jag kunde komma tillbaka till mitt underbara jobb på förskolan, kunna göra allting en normal person gör. Inte bara sitta här och inte göra nåt! Det är fruktansvärt orättvist!!!

Samtidigt skäms jag för mitt gnäll då det finns dom som har det mycket mycket sämre än jag, vad har jag att gnälla om? Jag borde vara tacksam istället för det som jag har, mina underbara barn, mitt liv! Jag har varit en hårsmån från döden tre gånger under mitt liv så jag borde faktiskt vara väldigt tacksam!! Varför är det då så svårt att se det så?                                                                                                                                                                                                                                                                                       Ha en bra dag! Kram

I omröstningen "Vilken hundras är din favorit?" så kom följande fyra hundraser först:

1. Golden Retriver 23,3 %

2. Schäfer &  Samojed   13,3 %    

3. Jack russel   10 %

Jag är inte förvånad!

4. Berner sennen   6,7 %

 Jämthund

 Siberian Husky

 Rottweiler

5. Alaskan Malamute 3,3 %

 Pudel

 Cocker Spaniel

 Mops

Tack alla ni som har röstat!

Underbar dag, underbar sommarvärme. Och vi har suttit i bilen nästan hela dagen, var till Falu lasarett med Clara igen och det allra värsta var att våran ac har slutat att fungera! Det var inte roligt alls, speciellt inte när jag är dålig ,har tungt att andas. Värmen gör att det blir ännu tyngre och jobbigare.

Kom hem vid fyra och då var vi tvugna att få ner alla frön i grönsaks landet, vissa har lång gro tid och det är ju kul om vi hinner få det innan frosten ;) Vi sådde morötter, plocksallad, sockerärter, rädisor, dill, persilja och oregano. I ena lådan har vi jordgubbar och en smultron planta. Det är så gott att gå och plocka på sommaren. 

Barnen sådde sina egna med sina favoriter och dom är jätteduktiga att ta hand om det.

Sen var det slut på orken och jag landade i soffan.

Sov så gott! Kram

Eftersom det var så fint väder så ville barnen att jag skulle komma ut till dom en stund på eftermiddagen. Jag fick se våra stackars jordgubbsplantor som jag köpte för flera veckor sedan, dom måste planteras nu annars hade dom inte klarat sig. Jag hade köpt en varsin till Gabriel och Clara som dom skulle ha i deras land. Dom har varsit som dom sår allt möjligt i, det brukar vara sockerärter, smultron, jordgubbar, morötter, sallad och blommor. Det är jätte roligt att dom vill hålla på tycker jag.

Medan dom skulle plantera jordgubbarna tog jag ut Stampe i sommarburen en stund, han blir så lycklig över att komma ner på gräset och få en större bur så han hoppade och skuttade riktiga glädje skutt! Måste bygga en sommarbur till Mini-hopp så fort som möjligt så han oxå får komma ut.  Eller köpa en begagnad skulle oxå fungera. Så synd att jag ska vara så dålig när det är så underbart väder...vill ju göra en massa saker med mina barn och skulle ha behövt planterat alla mina grönsaksland! Vila,vila,vila...

                                                                                                                                           Sov så gott! Kram

I natt blev det inte många timmars sömn, i morse när klockan ringde var det en pina att gå upp och jag trodde aldrig att jag skulle vakna.

Har legat hela dan och smärtan driver mig till vansinne...

På eftermiddagen ringer min smärtläkare och jag förklarat allt för honom och han tycker jag skulle gå till vårdcentralen och be om att få göra en neurologisk undersökning för mina symptom utöver smärtorna.

Men det är som att gå till en cykelverkstad och be dom fixa mig! ofta får man svaret att gå hem och vila och ta en panodil... Jag vet inte om det är värt att lägga den energin på att försöka. 

Jag väntar fortfarande på svaret från sköldskörtelproverna och innan det tänker jag inte göra någonting, det skulle kunna förklara mycket av det som jag har.

Ha en bra dag! Kram

Ser du inte

hur ont allt gör

kan du inte lindra

snälla

min smärta

Ser du inte

hur allt river sönder mig

kan du inte

snälla

torka mina tårar

Ser du inte

hur jag bara önskar

jag vore fullkomlig

och allt

liksom

gick min väg!

Skrivit själv och får inte kopieras!

Det gör så ont, både innuti och utanpå. Känner mig total slut och alldeles orkeslös. Hela helgen har varit skaplig och jag och min vännina har haft det jätte mysigt och pratat om allt mellan himmel och jord och det är så skönt att få prata av sig med någon som förstår.

Sen nu i kväll...PANG! så kom smärtan som ett spjut och sköt mig. 

Jag orkar inte, vill inte ha det så här! Vill bara ha ett normalt liv utan smärta och utan rädsla att dö. Jag vill inte dö! Fast när smärtan är som värst ber jag om det. Vill absolut inte lämna mina barn, det är min stora skräck att inte få se mina älskade barn växa upp, att somna och inte vakna. Hur mycket smärta orkar kroppen med innan den ger upp? 

Min andra rädsla är att jag ska få flera lunginfarkter, jag har en blodsjukdom som gör så att jag lättare får det men ingen jättestor risk. Men måste tänka på att ta sprutor om jag flyger och inte vara stilla sittande mer än 4 timmar och inga p-piller såklart.

Jag ligger ju så mycket för smärtan suger ur all min energi och jag måste hela tiden tänka på att upp och röra mig eller röra benen när jag ligger så risken minskas.

Jag tycker mest synd om mina barn och min omgivning, särskilt barnen som inte förstår hur det egentligen är. Jag svimmade även ikväll! det händer ibland och ingen vet varför och det är jätte jobbigt även om det oftast går bra. En gång stod jag på en pall när det blev svart och då slog jag mig ordentligt men det värsta är när barnen ser det hända tycker jag, det gör ondast, fast det har bara hänt en gång. Men en gång för mycket! Clara frågade varför jag inte blir frisk för det blev ju hon när hon var förkyld! Åååå om ni visste vad jag önskar...

Nu är det att ta den här och kämpa mig igenom ännu en gång, och hålla tummarna att det inte är ännu en lungsäcksinflammation. 

Jag vill kunna springa, gå en skogspromenad, cykla med mina barn, ta bilen och åka och handla, LEVA, vill bara leva lite grann...Är det för mycket begärt?

Sov så gott! Kram

En lång och härlig slappdag har vi haft. Min syster ringde och ville låna Gabriel i natt och det passade perfekt då min vännina är här. Sen kom jag på den brilljanta iden att min man kunde ta Clara och åka till stugan över natten! Då skulle vi faktiskt få tid att bara prata och umgås som faktiskt är svårt med barnen. Så nu sitter vi här och myser och pysslar lite! ;) och den enda som fortfarande är hemma är Johannes men han skulle nog köra åt någon i kväll så han blir vi nog oxå av med ;) Men det är så tyst och tomt att jag flera gånger känner som om jag har glömt något, någon!

Ha en underbar kväll! Kram

Jag och Clara