Det blev en riktig sovmorgon för mig. Jag hade tänkt gå upp i tid för jag hade så mycket att göra men halv elva kom Anders och väckte mig. Shit!
Men har sovit dåligt i över en vecka, det har bara blivit 3-5 timmar och med smärtan blir det jobbigt och tar hårt.
Just nu hade jag velat ha en pyamas dag och bara vara men ist har jag tagit på mig massor ;-)
En timme efter att jag vaknat ringde mamma och ville att vi skulle åka ner på marknaden och sen var det bara hem med barnen ringa farmor till barnvakt så vi kunde åka ner och lämna loppis sakerna och shoppa lite till barmen. Jag hittade lite kläder till kottarna men inte det viktigaste. Thigts till Clara är omöjligt att få ta på, vinterkläder, byxor, tröjor ja det mesta. Dom har vuxit i sommar så Claras byxor sitter ovanför fotknölen :-)

Sov så gott! Kram

Hittade lite pärlor och annat som jag kan han när jag ska göra smycken :-)
Superkul!

Nu har jag äntligen fått sätta mig ner i soffan.
Jag är helt slut och ska alldeles snart krypa ner i sängen.
Jag och David tog en tur ner till malung på fm, jag ville se lite hur han körde och sen umgås med honom bara han och jag. Vad jag saknar att ha dom hos mig och göra saker tillsammans, det blir alltför sällan så jag var väldigt glad att vi kom ut idag.

På em hade han bjudit hit lite folk på kalas så vi fikade och åt tårta och David fick många presenter, eller presenter, pengar fick han så han ska kunna tanka och köra lite :-)
Sen tog han bilen och åkte mot leksand för att hämta Isabelle och så åkte dom till ludvika. Det blev en riktig tur och jag fick nyss höra att han kommit fram. Det är viktigt att ringa el messa så jag vet och kan slappna av ;-)

Clara har varit på födelsedags disco i kväll, vilket drag det var :-) dom dansade och lekte och sprang runt!
Födelsedagsbarnets lillasyster blev omkull knuffad och for i golvet på bakhuvudet och mådde inte så bra efteråt så dom ringde ambulans. Det tog 1,5 tim innan den dök upp, det var i slutet på kalaset när föräldrarna började dyka upp så det var många oroliga huvuden som kikade in och letade efter sina barn.
Allt var ok med lilltjejen och det var huvudsaken :-)

Vi kom hem kvart i åtta och då var det bara att pallra sig in i förådet och ta fram kläder och saker till barnloppiseni morgon. Jag har suttit här och kollat kläderna och märkt med pris och mitt ID nummer, vilket jobb!
Är inte helt klar men orkar inget mer i kväll utan tar resten i morgon. Anders får fixa sängarna!
I morgon em ska kläderna lämnas in och på söndag är det loppis och jag hoppas att vi får lite sålt, jag har inte begärt mycket för kläderna för det är viktigare att någon annan kan få göra nåt med dom än att dom ligger här i förådet. Och jag själv älskar att fynda :-)

Sov så gott! Kram

Idag hade David äntligen uppkörning och han var sååå nervös men han klarade det :-)
Nu har jag två barn med körkort :-) Vad konstigt det känns! I morgon ska vi ha kalas, det blir både körkorts och födelsedags kalas samtidigt så vi får fira ordentligt.

Idag har jag mått bättre även om jag varit hemskt trött. Kroppen tappar all energi när jag har så ont.

I helgen är det barnloppis och jag ska vara med och sälja, jag har inte lyckats plocka fram ett enda plagg och märkt än så nu börjar jag känna mig lite lite stressad.

Ta hand om varandra! Kram

Sent på eftermiddagen kom samtalet jag väntat så länge på.
Fast hon sa att jag blivit beviljad sjukbidrag fram tills jag fyller 65 år så gick det inte in. Jag blev nog både chockad, glad och väldigt ledsen på samma gång.
När vi lagt på bröt jag ihop och tårarna kom, det är så hemskt att jag, som knappt kommit genom halva livet har det här som framtid. Vad har jag egentligen att se fram emot? Just nu känner jag mig totalt värdelös som inte kan bidra med någonting, känna att jag inte har en plats som är viktig.
Arbetslivet är så socialt, stärkande för självförtroendet och framför allt fina arbetskamrater. Det får inte jag, jag har min soffa om dagarna.

Situationen hade inte varit annorlunda om jag inte fått sjukbidraget utan då hade jag fått bråka om sjukskrivning varannan månad och bli utförsäkrad titt som tätt men nu vart det så påtagligt och när hon sa att det går ända tills jag fyller 65 så lät det hemskt!
Jag är innerst inne glad då det underlättar min vardag och jag slipper förklara mig hela tiden och slipper framför allt stressen.

Så varför reagerar jag så negativt?
Jag känner mig hemskt otacksam när jag vet hur hårt alla jobbat runt omkring mig för att få till det här då det är väldigt svårt att få beviljat.

Jag är så splittrad, ledsen men ändå glad!

Ta hand om varandra! Kram

Det är tufft just nu. Dom här dagarna och smärtan hade jag helst klarat mig utan. Jag har bara fått sova några timmar per natt och har svårt att få i mig mat så nu känner jag mig som en urvriden trasa.
Idag tappade jag humöret, Gabriel vet precis vilka knappar han ska trycka på ;-)
Det är jobbigt att vara så lättirriterad, jag vill ju inte vara så .
I natt hoppas jag att jag får sova så jag klarar att följa barnen till busshållplatsen i morgon bitti. I går hade jag tur att farmor kunde komma och hämta dom och skjussa till skolan men i dag jobbar hon.

Kram

Så typiskt! Jag är så trött och önskar inget hellre än att få sova. Om fyra timmar ringer klockan och jag ska vara pigg och glad och skicka barnen till skolan! Hjälp!
Förbaskade smärta, jag skulle inte tagit i dammsugaren, skulle inte heller ha stressat som en galning för vad sjutton gör lite skit i hörnen?
Men jag är som jag är och jag är duktig ändå. Förut var jag hemskt pedantisk och storstädade varje vecka, dammsög minst en gång/dag och ingen disk på diskbänken! så nog har jag bättrat mig och blivit mer tolerant mot dammråttorna som ofta jagar mig runt huset.
Precis som en kniv vrids om i lungan varje gång jag andas in så jag klarar bara att ytandas. Jag är rädd för att andas! Smärtan gör att kallsvetten droppar ner i mitt ansikte.
Det är hemskt! Hemskt att ha så ont och ändå vet jag eller hoppas jag att det släpper snart helst innan jag blir tokig. Det här inlägget har nog tagit allra längst tid att skriva av alla som jag publicerat men det hjälper lite att skriva, tänka på annat för ett ögonblick. Kan inte gå upp utan ligger i sängen för om jag rör mig blir jag anfådd och det blir sämre.
I kväll började handleden värka och gick upp i armen mot axeln, jippi någonting nytt....precis vad jag behövde!
Varför inte? Nu har jag haft samma krämpor så länge så det är väl dax.
My life sucks!
En dag, bara en dag utan smärtor önskar jag mig och att hela tiden behöva tänka på att om jag gör det där blir det så här, så härligt det vore och vad mycket jag skulle göra.

Ta hand om varandra! Kram

Alla har gått/åkt hem nu och jag har precis sjunkit ner i soffan och är sjukt trött och slut men vilken mysig kväll vi har haft :-) Tyvärr var det många som inte kunde komma men några dök upp och Titti som hade partyt är en helt underbar människa och vilket jobb hon gör!
För mig handlar det inte bara om att folk ska komma hit och köpa ljus utan jag gör det faktiskt mycket för min egen skull, när man är sjuk länge och alltid hemma och kanske inte orkar ha kontakt med vännerna så är det så roligt att träffas fika och prata lite strunt :-)
Tack alla goa vänner <3

Smärtan är riktigt jobbig nu men har gjort alldeles på tok för mycket idag. Huset var en enda röra så vi har röjt lite idag och städat kylskåpet och bäddat rent. Skönt att ha det gjort men det känns...
Nu är det tvättstugan och hallen kvar och det är det värsta, fy sjutton hur det ser ut och det är saker överallt. Anders har halva garaget där. Jag mår dåligt när det ser ut så men kan inte göra så mycket åt det för börjar jag så avslutar jag! Jag är inte sån som kan lämna saker halvgjorda utan måste slutföra så därför måste smärtan vara under kontroll och så måste jag ha hjälp och minst en dag ;-)
Någon dag så....

Sov gott! Kram

När vi nästan hunnit hem i går kväll ringer Johannes och är alldeles uppjagad. Han hade varit på två stycken utryckningar och var jätteglad.
Första larmet gick en stund efter att vi åkt och det var ett IVPA larm och när dom kom tillbaka till stationen och han precis satt sig i sin bil på väg hem går nästa larm, brand i villa!
Det hade inte hänt på 20 år att det gått två larm efter varandra och jag tror det var för vi höll på att önska larmet skulle gå när vi var där :-)

Allt gick bra, på båda larmen och det är både roligt och nervöst att han är brandman.
Jag är så stolt över honom <3

Ha en härlig dag! Kram