Hela helgen har jag varit jättedålig och det är först på em idag som jag började känna mig som en människa igen.
Det var jättejobbigt för det var inte bara den vanliga smärtan, hela kroppen liksom gav upp. Jag kan inte ens förklara hur det kändes men jag vet att jag aldrig mer vill känna så igen. Det var riktigt läskigt och jag var rädd!
Men vad förväntar jag mig egentligen efter att ha sovit en till två timmar i nästan en vecka, dåligt med mat och så smärtan på det så kan man förstå att kroppen inte orkar.

David kom hem i lördags som vanligt för att sen jobba söndag men på lördagskvällen kom han in i sovrummet och satt i sängen och vi pratade i över två timmar om allt och ingenting. Det var underbart. Jag älskar att prata med mina barn och höra deras tankar kring saker och ting och nu passade jag på att fråga David om Clara kunde få hans rum och han fick ha det när han var hemma och han sa JA! Vi fick till och med måla det rosa :) det gjorde ingenting utan han sa att hans tjej nog skulle gilla det ;)
Så fort jag kommer på benen så ska det renoveras Nytt golv och nya tapeter ska dit då jag lovat Clara ett rosa rum när hon skulle få ett eget.
Det kommer att bli så skönt för hela familjen! och skönt för nu kan jag lägga flytt planerna på hyllan ett tag.

Ha det bra! Kram