Inlägg publicerade under kategorin Min ängla son

Av Catarina - 28 december 2012 09:57

 

I dag skulle min älskade son ha fyllt 11 år.

Hjärtat är så tungt idag, det är den värsta dagen på hela året. Jag vill inte minnas vad som hände, jag vill inte tänka på vad som kunde ha varit. Det gör så ont inom mig att jag bara vill ställa mig och skrika rakt ut!

Min son, min älskade fina underbara son, varför skulle inte du få leva? 

Jag saknar dig så...

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten ängel

 

Var inte arg lilla mamma

jag var tvungen att gå.

När dom klippte banden,

orkade inte mitt hjärta att slå.

 

Älskade pappa,

mitt liv blev så kort.

Ta hand om varandra,

när jag flyger bort.

 

Jag vet att ni gråter

det finns ingen tröst,

men lyssna till era hjärtan

och ni kommer att höra min röst.

 

Jag finns inte bland er,

men jag finns ändå.

Jag hör era böner

och älskar er så.

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Catarina - 3 november 2012 22:23

Idag har jag och Clara haft sovmorgon. Hon kom och la sig brevid mig när Anders gick upp och så somnade vi om i flera timmar :) Det är sååå mysigt! När vi vaknade så var vi själva hemma (förutom Johannes som låg och sov) Anders och Gabriel hade åkt ut i skogen och tittat till skogsmaskinen och sen tittat på skogsskiftena. Dom kom hem med en julgran! Har inte vågat titta på den än ;) Men han vet vad jag vill ha och brukar ta fina granar. Kan nog vara lugn :)


På eftermiddagen åkte vi till mamma och pappa och hälsade på och drack en kaffe.
Sen var vi till syster och hämtade henne och Indra för att åka till graven och tända ljus. Vi kom dit när det hade blivit mörkt och det var så vackert med alla tända ljus som brinner.
Vi tänder alltid lyktan och sen får alla syskon tända varsit och det var så mysigt med alla fem ljus som brann. Våran älskade son/bror   









Av Catarina - 21 oktober 2012 16:54

I natt har det varit riktigt jobbigt med smärtorna :( Jag har inte sovit många timmar. Nu har förkylningen blivit värre och jag försökte gå ut lite för att få luft men jag fick så himla ont i bröstet. Jag är så less att ha ont nu, jag har så lite medicin kvar så jag kan inte ens ta extra. Så jag får ha ont! Jag känner mig så hjälplös när jag inte kan göra någonting så att det blir bättre.


Vi har iaf varit till graven och fixat i ordning där för vintern och tänt ett ljus :) Jag fick se hur mycket mossa det blivit på stenen så vi måste köpa nåt medel så vi får ta bort det och så lutade den. Får ringa och fråga hur vi ska göra med det. Vore skönt att ha det klart till vintern.


Syster och Indra var hit så vi fick byta lite bokmärken med varandra :) Vi hade lagt i bokmärken i presentpåsarna på kalaset och det var flera barn som inte visste vad det var för något!!! Jag blev paff! Jag trodde alla barn hade såna som vi när vi var barn!
Så nu om Clara ska på kalas så blir den perfekta presenten bokmärken plus album ;)


Anders och Gabriel tog fyrhjulingen och åkte till skogen och hämtade en fågeltall. Så nu har vi fått upp fågelstugan och tallen på framsidan. Nu får vi vänta på fåglarna :)


Nu ska det städas åt kaninerna och hamstrarna så dom får rent och fint!


Ha en underbar dag! Kram

Av Catarina - 24 september 2012 22:09

Idag har min lilla ängel funnits i mina tankar.
Jag saknar honom så mycket så det gör ont i hela mig. Det går inte att beskriva känslorna, dom är så djupa.
Det spelar ingen roll att det snart har gått elva år, 28 december 2001 kl. halvåtta på morgonen så föddes och dog våran älskade son.
Det är det absolut värsta som har hänt mig och jag önskar inte ens att min värsta fiende skulle få uppleva det.
Det finns ett hål i mitt hjärta, ett stort svart hål som alltid kommer att vara öppet och göra ont, det finns ingenting som kan göra det bättre.


Den morgonen vill jag bara glömma, radera. Jag kämpade med värkarna hela natten och kände att någonting var fel, efter många timmar så ser dom tillslut att det var sätesbjudning och att det inte skulle gå att föda naturligt. Det blev akut kejsarsnitt och då var jag glad för jag var så utmattad och ville inget hellre än att bli av med värkarna. Min man var också helt slut och kände att han skulle inte klara av att vara med där inne så han la sig i korridoren på golvet med fötterna på en stol. Det gick ganska fort och jag tycker jag hör ett gnyende och frågar om det är klart men hon svarade nej jag tror inte det. Då visste jag att nåt var otroligt fel! Jag kände långt inom mig att det hade hänt nåt hemskt! Jag får ingenting veta förens jag blir utrullad i korridoren och på en säng brevid mig ligger min man och då kommer det en och berättar att våran son har dött! Jag kommer inte ihåg vem det var eller hur hon/han såg ut. Det är svart.
Min man berättade senare att dom skrämt slag på honom när alla sprang fram och tillbaka ut och in och ingen sa någonting till honom heller. Han fick fråga och fick bara till svar att någonting hemskt hade hänt så han trodde att det hade hänt mig någonting.


Jag är tacksam för att det blev akut kejsarsnitt då min man slapp klippa navelsträngen och på så vis vara orsaken till att han dog. Jag tror att det fanns en mening med att han inte kunde födas fram utan att det blev snitt.
Jag har aldrig hört talas om någon mer bebis som har drabbats av samma sjukdom som våran son. I början sökte jag och min syster på nätet och i olika forum men ingen hade hört talas om Potters syndrom. Det var synd för det hade varit skönt att få prata med nån som också varit med om samma sak.


Dagarna efteråt är som i ett töcken. Jag har bara några minnen från den tiden men har fått saker berättade för mig såklart. Dagen efter fyllde min älsta 8 år och jag vet att jag tyckte det var så hemskt att hans födelsedag blev förstörd. Han skrev sen ett brev till mig och det var väldigt gulligt : ni har fölorat et barn men det går at göra en ny. Det var hans syn då och han ville bara att hans mamma skulle bli glad igen. Det var jobbigt att träffa alla föräldrar och syskon men jag kommer inte ihåg mycket om det heller. Jag vet att när vi kom hem så kom mjölken igång ordentligt och det bara rann och jag blev totalt hysterisk för första gången sen det hänt! Jag bara skrek: Varför!!! Varför har jag en massa mat när jag inte har nån att ge det till! Jag har inget barn som vill ha min mjölk. Det var jättejobbigt och det tog några dagar innan jag fick tabletterna som skulle stoppa mjölken. Miss från sjukhuset som glömde!
Jag kände mig inte stark alls efteråt fast alla sa att jag var det. Jag var svag och jag ville absolut inte gå ut, ville inte träffa folk eller prata i telefon. Som tur var hade jag en riktig vän som inte gav sig och han fick mig att prata men det tog många veckor innan jag ville eller klarade av att gå ut.


Min ängel finns i mitt hjärta och kommer alltid att göra det! Varje dag tänker jag på honom men vissa dagar är extra jobbiga och då kommer alla tankar tillbaka.
Jag och barnen ska nu göra en minnesbok. Jag gjorde med dom älsta barnen men både Gabriel och Clara är väldigt nyfikna på honom och då har vi en bok som dom kan titta i och känna att dom också är med deras storebror Joakim <3



Av Catarina - 20 juli 2012 23:48

Sitter här i min sorg efter olyckan och funderar på min änglason. Jag saknar honom fortfarande så det gör ont och många tycker nog att det ska vara glömt och borta. Men hur skulle jag någonsin kunna göra så? Han är ju min son! Min tredje son och min mans första barn. Det har nu gått 10.5 år, den 28 december föddes och dog min älskade son. Tänk att saknaden fortfarande värker i mitt bröst! Magen knyter sig som i en kramp och tårarna bränner bakom mina ögon.
Vi pratar mycket om honom hemma här och mina minsta barn speciellt Gabriel brukar säga: jag saknar honom mamma, jag vill att han ska få leva precis som jag! Jag med!
Att förlora ett barn är det absolut värsta jag någonsin varit med om, hade jag inte haft mina barn vet jag inte hur jag hade orkat. Men dom gav mig så mycket värme och vi blev en stark sammasvetsad familj. Min älsta som då var 8 år skrev ett brev till mig, det är det finaste jag har fått och han skrev så fint. Jag undrar om det någonsin kommer att kännas lättare?
Jag har varit med om så mycket i mitt liv, mycket som man inte "får" eller ska prata om utan bara glömma och gå vidare men jag känner att om jag ska komma vidare med mina tankar och min smärta så bör jag ta itu med allt som ligger undanstoppat så långt bak att jag inte ens kommer i håg var! Min ängels förlossning oxå. Det var en riktig mardröm, jag tyckte att allt gick så bra med värkarna och allt såg bra ut tills i slutskedet då dom upptäcker att han ligger i säte och inte kan komma ut. Det blev akut kejsarsnitt och på ett sätt var det tur. När dom klipper navelsträngen så kan han inte andas, dom jobbar med han i 20 minuter och jag vet inget men jag anade att något var helt på tok då jag inte hörde något barnskrik och ingen ville berätta vad som hänt för mig. Dom gjorde klar mig och körde ut mig innan dom berättade och det var nog då en liten bit av mitt hjärta dog. Vi blev inlagda på gyn, och vi fick ha honom hos oss så mycket vi ville och det var fruktansvärt när dom kom och hämtade honom för att köra "ner" honom... När han kom var han så kall och min man tyckte det var lite obehagligt men jag kunde inte få nog av honom och visste att jag snart var tvungen att lämna honom för alltid. Ingen visste vad som var fel, varför han inte kunde andas. Dom kunde inte ens intubera honom. Vi blev tillfrågade om vi ville ha obduktion och jag sa NEJ! Ville inte att någon skulle skära i mitt perfekta barn.Men ändrade mig efter några dagar med anledning om vi skulle vilja ha flera barn i framtiden och det var tur jag gjorde det även om det var hemskt. Vi fick reda på att han hade potters syndrom, en njursjukdom som gör att njurarna är så förstorade att lungorna inte kunde utvecklas. Han hade inte haft en chans vad dom än hade gjort, så länge navelsträngen fanns där så fick han syre. Så därför var jag glad över kejsarsnittet! Ett tecken kanske! Tänk om jag fått upp han på magen och min man skulle klippt av navelsträngen...vill inte ens tänka på hur det skulle kännas att ha dödat sitt barn mitt framför ögonen. Nu orkar jag inte mer idag, fortsätter en annan dag.


Ta hand om varandra! Kram

Presentation

  Jag är en 39 årig 5 barns mamma

Translate

Gästbok

Buzzador

 

Jag väntar på en ny kampanj

 

Arkiv

Frågeruta

20 besvarade frågor

Kategorier

Senaste inläggen

Bloggar jag följer

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Fler besökare till bloggen

Bloggportalen

Allmänt

Skapa flashcards