Vi har haft en riktigt jobbig period. Vilja har fått vandrat vidare över regnbågsbron :-(
Och det är fruktansvärt tomt här hemma.

I några veckor har Gabriel varit jättearg och grinig men dom senaste dagarna har varit hemska! Han har varit riktigt elak mot oss, speciellt mot mig.
Idag fick jag nog, jag ringde hans fröken och frågade hur det var i skolan, och det var bra. Precis som vanligt! Så...då ligger problemet hemma.
Jag ringer Anders och bestämmer att när dom kommit hem så ska vi ha ett samtal med honom, det går inte att ha det så här längre. Efter 2 timmar bryter han ihop och säger att han är arg på mig för att jag beslutade att avliva Vilja!!! Vilket inte är sant, det var mitt, Anders och veterinärens beslut men han har uppfattat det så. Så han har varit arg och ledsen för att jag dödade våran hund! Herregud! Jag förstår inte varför han inte kan prata med oss!? Det är jobbigt när han håller allt inom dig.
Han är lättad nu när han berättat men vi får nog jobba på det här och sorgen är fortfarande väldigt stark hos Gabriel då han inte kan sörja riktigt utan är arg istället.
Klarar inte vi det här själva så måste jag koppla in Bup.
Alla sörjer vi olika.

Ha en bra dag! Kram

R.I.P Vilja