Det är så rörigt allting fortfarande, jag har haft väldigt ont i flera dagar nu och somnar oftast inte förens vid 04.30 på morgonen. Larmet ringer 06.00 och då är det bara att skutta upp och få iväg barnen till skolan.
Nästan varje dag följer jag med mamma och hälsar på pappa. Han är nu på ett vårdhem närmare hemma men det är ändå ca 6-8 mil tur/retur.
Han blir allt bättre och jag hoppas att han snart får komma hem.
När han blev utskriven och vi läste papperna därifrån så fick både mamma och jag en chock! Han hade haft sprucket magsår och varböld i magen! Och dessutom svår uttorkad. Det fick vi ingen info om. Men hela komunikationen var värdelös. Dom lyssnade inte alls på vad mamma sa och frågade hon någonting fick hon oftast inget svar.
Pappa var vimsig och skrev ut sig själv efter 1,5 vecka och ringde mamma och var jätteglad att han fick komma hem. Mamma fick panik! Han var jättevimsig ( som riktigt dement, berodde på uttorkningen och lugnande dom stoppade i honom) han kunde inte gå själv, gick inte på toa.
Han var fortfarande uttorkad fast han haft dropp sedan han kommit dit. Mamma och jag åkte dit så fort vi kunde så vi fick prata med en läkare, på mötet blev jag alldeles paff, dels fick vi inte många svar på våra frågor men det värsta var att dom trodde att han varit så innan han kom in, och att mamma brukade sköta honom i hemmet!
Herregud sa mamma, han var en helt normal person innan försökte hon förklara men det gick inte in så jag fräste till att han var precis som mamma är, dom hade gått skogspromenad dagen innan!
Han blev helt paff!
Så tillslut föreslog han ett vårdhem närmare hemma men ville ha honom kvar där 4-5 dagar till så saltbalansen blev bättre.
Jag förstår inte hur dom bara kan strunta i att kontrollera hemmet innan dom bara skriver ut, dom hade inte ens ringt och pratat med mamma om att han skrevs ut så om inte pappa gjort det hade han kunnat stå på trappan.
Det är inte klokt!
Men som sagt det går iaf frammåt nu och idag var första gången han gick utan stöd!

Barnen har börjat skolan och tycker det är jättekul, min minsting har börjat första klass. Tiden bara rusar iväg.

I morgon ska min läkare ringa och jag ska då fråga om jag får gå tillbaka till gamla medicinen, den här är totalt urkass och fungerar inte alls. Ville haft ett besök men fanns inga tider förens oktober för det är så svårt att prata med honom när jag knappt får en syl i vädret. Men lite för lång väntetid!

Fått tid till neuro i falun till gubben som tyckte att jag har epilepsi. Vet inte hur jag ska göra, meningslöst att åka dit egentligen men funderar på att ringa och byta läkare, borde jag väl kunna göra? Då kanske dom rätta proverna tas ;-)


Jag skickade in ett bidrag till en fototävling och kom med bland 10 andra av 360 som skickat in!!! Inte dåligt alls :-)
Det är Rullsands Havsbad och Camping som har fototävlingen på deras fb sida och jag blir jätteglad om ni vill gå in och gilla mitt bidrag. Flest likes vinner :-)
Den avslutas den 31/8.
Så här ser mitt bidrag ut

Jag hoppas min inspiration att skriva kommer tillbaka. Saknar det. Och jag har så mycket som snurrar i huvudet så det skulle nog hjälpa.

Ta hand om varandra! Kram

Lite bilder från skolstarten nedan :-)