Dåligt med sömn i natt, vid ett tillfälle kändes det som om jag skulle klara mig utmärkt utan vänster ben och arm och helt enkelt beställa en amputation. Det skulle kanske vara lindrigare.
Pulsen har gått upp och ner och kallsvetten har bytts av mot frossa.
Nu är det lite bättre men är sååå trött. Jag orkar inte vara uppe, det gör ont att gå och jag är riktigt less.
Ge mig en förkylning istället! Eller magsjuka... vad som helst normalt.

När klockan ringde sex i morse förväntade jag mig att Clara skulle ha kommit insmygande på madrassen vi har på golvet men den var tom! Jag blev både glad och stolt att hon nu sovit en hel natt i sin säng.
Lite irriterad har jag varit för hon har alltid varit superduktig att sova tills Gabriel började krångla.
Så nu hoppas jag att vi får ha våran säng ifred hädanefter, visst det är okej att komma nån natt, det är bara mysigt men inte två barn varje natt.

Kram