I morse hade jag fullt upp, tvättade två maskiner och kolla så allt Gabriel ska ha med sig finns. Han fick en helt underbar julklapp av Tanten <3
I morgon bitti styr dom först mot Ullared och lördag blir det Göteborg och Scandinavium för att se på Disney on ice :-)
Lyckost säger jag!!! Jag har velat åka sedan grabbarna var små men det har aldrig blivit av.
När han kom hem från skolan så packade han väskan med sina kläder och dvd så han har nåt att göra dom 50 milen.
Trodde han skulle ha svårt att somna men somnade nästan direkt han la huvudet på kudden och det behöver han nog.

Så här såg julklappen ut som han fick på julafton :-)

Det svåraste är att inte vara rädd, jag tänker på allt möjligt som kan hända när dom ska åka långt. Det finns idioter till bilister överallt!
Men jag gläds mest att han får chansen <3
Nu skulle han ha semester från sin mamma och pappa och framförallt sin lillasyster ;-)

Hade sällskap på em av syster och det var jättemysigt att sitta och prata lite vilket vi inte alls hunnit med under julhelgerna. Sen gjorde jag ett halsband av paracorden till Erik (syrrans fula hund ;-)
Han blev supersnygg i svart och rött!

Ta hand om varandra! Kram

Äntligen har jag fått klart några hundhalsband. Ringen är lite stor på dom med spänne så jag ska titta om jag inte kan hitta nån mindre. Men annars blev det bra, och helstrypet blev jättebra :-)
Ska nu försöka fundera ut hur jag ska kunna göra ett halvstryp.

Kram

Äntligen somnade Gabriel och jag hoppas inte att han vaknar mer i natt. Han har gråtit och gråtit över att hans kanin är död. Nu har det gått ett halvår och det är bättre men kommer vissa kvällar ändå.
Jag bad han sätta på en Sune saga och så skriva ner i hans bok hur han kände och efter det lugnade han sig.
Det är sorgligt och jag undrar lite vad som kommer att hända när Vilja inte finns hos oss längre :-( hon är nu snart 11 år och man vet aldrig.
Kanske får förbereda honom lite på det.
Nu har iaf Vilja sagt godnatt för i dag och jag kanske också borde få några timmars sömn :-)

Kram

När klockan ringde 06.00 efter bara 3 timmars sömn så visste jag inte vad det var frågan om.
Jag var jättetrött.
Så nu börjar det igen, vardagen och rutinerna. Jag har inte saknat det men är glad att det är tillbaka :-)

I går klippte jag Gabriel så nu är han som ny
igen ;-) han såg ut som Rasmus på luffen, 'rakt men rufsigt hår'
Våran hårtrimmer hade gett upp och äntligen fick jag prova den nya, det var som natt och dag och gick betydligt fortare eftersom jag slapp ta om flera gånger.
Tyvärr sabbade jag lite vid ena örat där det blev hackigt men det växer ut snabbt ;-)

Återigen har utskrift av recept krånglat.
Jag trodde det skulle bli lättare nu men min läkare är ledig och då står dom som frågetecken. Vart är problemet?
Dom måste väl ha en reserv plan om den ansvarige inte finns tillgänglig för det fungerar inte att bara säga att nej, tyvärr du får vänta tills han är tillbaka.
Jag fick ringa flera gånger och vänta en hel dag på svar (som jag själv fick ta reda på)
Och idag har jag fått ringa apoteket eftersom den inte alltid finns hemma och det gjorde den såklart inte så om två dagar kan jag hämta ut den och det är på håret så det är bara att hålla tummarna.
Det här är en stor nackdel att vara beroende av medicin för att kunna klara dagarna. Jag bara önskar att jag ska kunna slippa ifrån alla mediciner. Det kan inte ens vara bra för kroppen i längden.

Kram

Det snöar! Äntligen blir det vitt och mysigt igen. Barnen har varit ute hela eftermiddagen och lekt och det är första gången dom kan testa pulkan som dom fickav tomten :-)
Måste passa på att njuta då det tyvärr skulle övergå i regn. Jag verkligen avskyr sånt här väder, vått, mörkt och is överallt.
Nu vill jag ha riktig vinter och max -5° kallt.

I morgon är sista dagen på lovet och det känns sorgligt. Inte en enda sak som jag tänkt att vi skulle göra har vi gjort.
Anders har varit mer med barnen än jag vilket inte är nån nackdel men jag vill så gärna och så mycket!
Jag hoppas nu på att läkaren kan fixa till medicinen så den fungerar som den ska och jag inte ska behöva ta något extra VB men får vänta tills den 14 onde och sen kanske längre beroende på tider. Vet bara att han är tillbaka då.
Jag har faktiskt funderat att gå tillbaka till skitmedicinen jag hade innan men det är så många nackdelar och ser nu hur mycket den förstört för mig. Tanken finns men samtidigt måste jag nog hålla ut tills vi justerat den jag har, tid har jag massor men tålamodet är det sämre med. Jag kan inte föreställa mig hur barnen upplever våran situation eller hur/om det kommer att påverka deras uppväxt. Det måste vara hemskt att se sin mamma bara ligga och
ha ont och jobbigt att inte kunna göra dom saker vi alltid gjort tillsammans.
Gabriel bara önskar att jag blir "frisk" så vi kan leka mamma. Clara säger inte mycket, hon har alltid haft det så här och vet att det går upp och ner.
Ner perioden har varit på tok för lång nu och nu måste jag upp.
Tänk bara om jag kunnat gått ut med dom och gjort någon snölykta, en snögubbe, dragit dom i pulkan....
Vi vill men jag kan inte :-( det är så orättvist men samtidigt är jag glad att jag lever och vi är tillsammans, det är faktiskt det viktigaste!
Jag hoppas att min kärlek till dom kan gottgöra lite.

Jag har tre gånger lurat döden så jag ska inte vara missnöjd, bara tacksam.
Första gången var jag 15, sen 18 och 31 år och jag hoppas det var sista gången.

När jag var 18 fick jag hjärnhinneinflammation och det var på håret för jag väntade för länge med att åka in. Johannes var bebis och som tur var var jag och hälsade på hos mamma och pappa annars hade jag inte åkt in alls. Jag själv kommer inte ihåg något av resan men när vi kom till Fagersta blev det ambulans till västerås och senare fick jag veta att om vi väntat en timme till hade jag varit död.
Visst jag var verkligen urdålig men att det kan gå så fort från att vara helt frisk till att hänga på en skör tråd är svårt att föreställa sig. Därför är det viktigt att försöka ta vara på det man har!
Ett år senare nästan på datumet fick Johannes det men vi kom in snabbt så det var aldrig livshotande. Då var vi isolerade och deras pappa ville inte ta hand om David som var en månad gammal så där var jag med två små barn. David fick inte bli inskriven så mat och blöjor fick jag fixa själv och det var inte lätt när jag ensam hade barnen och ingen hade tid att sitta i rummet medans jag skulle knalla ner på stan.
Ett år efter det fick farmors katt hjärnhinneinflammation och dog.

När jag var 31 var det blodpropparna i lungorna och även då väntade jag förlänge, det började fyra på morgonen och jag åkte inte in förens efter nio på kvällen.

Så jag är tacksam över livet :-) även om jag kan önska det kunde vara lite annorlunda!

Ta hand om varandra! Kram

Ensam....det är underbart men samtidigt väldigt ensamt! När jag inte mår bra är det underbart men när jag är van att ha huset fullt så blir det ensamt, tyst och tomt fast Vilja är hemma.
Just i kväll är det mest skönt eftersom jag inte fick sova mycket i natt.

På eftermiddagen var vi bjudna på middag hos mamma. Syster med familj var också med och det var så roligt, vi åt enormt gott och skrattade och pratade om hur hemska vi var som barn ;-)
Som alltid glömmer vi att hon har efterätt och äter oss mätta och idag hade hon bakat en gräddtårta! Jag visste inte hur sjutton det skulle gå till men fick ner lite iaf, jag brukar inte äta tårta och har svårt att äta bullar och kakor, det bara växer i munnen och det är sååå sött. Men inte lider jag av det, jag behöver knappast äta någonting sånt ;-)

Jag börjar bli lite orolig för Clara, hon har slutat äta sånt som hon älskat förut! Inte ens en hel glass vill hon ha och då är det nåt som är fel så efter alla helger så ska hon gå tillbaka till glutenfritt tyckte dietisten så får vi se om det blir någon skillnad. Hon äter mindre än en bebis och ibland är det ca en dl hon får i sig och det tar väldigt lång tid för henne att äta. Jag som trodde hon äntligen växt ifrån det :-(
Men huvudsaken är att hon mår bra sen får det vara som det vill!


Ta hand om varandra! Kram

Jag såg att jag inte har lagt ut dom nya färgerna på paracorden som jag fått hem.

Det här är dom grövre us550 men går att göra smalare då jag isf drar ur innertråden. Det finns 7 st innertrådar. Det klarar upp till 250 kg.

Den smalare linan har bara tre innertrådar.

Ligger i sängen och vrider, fast inte mycket då det är fruktansvärt trångt och varmt. Jag lät Gabriel sova i våran säng då lillasyster är borta och jag ångrar det enormt. Visst är det mysigt, den första timmen!
Han snurrar och slår med armar och ben och är glödhet. Mitt ben värker än och jag har svårt att ligga stilla och varit på väg upp så många gånger men orkar inte. Kör lite positivt i stil med; jag somnar snart, snart blir det bättre. Vart fasen är John Blund?

Jag vet att jag inte ska beklaga mig, det har varit värre, mycket värre. Och det finns dom som har det mycket värre. Men avskyr tröttheten, den som gör mig så svag att jag inte orkar någonting.

Det härligaste med sonen är att få ligga och lyssna på hans snusningar <3 snart är han för stor att sova hos mamma och pappa och visst vill jag ta vara på tiden man får, vet ju hur snabbt stora grabbarna växte upp.

Sov så gott! Kram