Har varit supertrött och haft jätteont hela dagen. Lederna är nog värst.
Ringde och skulle förnya min VB medicin för jag hade bara ett par tabl kvar och får till svar att receptet är klart nästa vecka.
Insåg i kväll att det inte kommer att hålla, har nu en kvar och om jag ens ska kunna försöka vara människa och inte bli tokig av smärtan så måste jag nog ringa i morgon bitti och tigga och be om det finns nån annan som kan skriva ut. Avskyr att tigga medicin! Känner mig som en skurk. Men vet också att det blir outhärdligt utan. Det allra värsta är om apoteket inte har den hemma då tar det två vardagar :-( Då är jag i knipa!

Gabriel åkte till en kompis efter fritids och det var jätteroligt att han ville, han är helst hemma och när jag har frågat om inte han ska leka med någon så säger han bara att han har ju Clara. Men han hade haft superoligt och jag hoppas det blir mera lek.
Clara har sin kompis i grannhuset och det är superpraktiskt :-) även fast det inte är mycket lektid kvar på em så hinner dom en halvtimme och hon är nöjd. Dom har jättekul ihop även fast det händer att dom blir osams ibland ;-)

Vi har nu beslutat att vi måste lämna tillbaka Mio, till allas sorg.
Han blir bara stressad av att bo här och säger vi åt honom så blir han rädd och kryper ihop. Har kiss markerat hela huset nu och det var droppen. Hur ledsna än barnen blir kan vi inte behålla en hund som inte mår bra hos oss, han skulle nog passa bättre i en familj med äldre barn eller inga barn alls för hans hjärta är så stort och han är en underbar hund.

Ta hand om varandra! Kram

Vaken natt igen, det värker i hela kroppen, det sliter och drar i lederna.
Jag har legat i badet i kokhett vatten för att komma ifrån lite och för att slippa ta extra medicin. Försöker så länge jag kan.
Det tråkiga är att jag får så tungt att andas, hjärtat slår i 120 men slipper ha ont ett tag iaf.
Jag nästan hoppas att det är kalium bristen som gör det värre för då blir det enkelt att fixa :-)
Jag hoppas bara att det inte blir som i går natt då var jag fortfarande vaken när Anders gick upp 03.20 och när klockan ringde vid sex visste jag knappt vart jag var, så fruktansvärt trött.
Jag hoppas fortfarande att det här helvetet med all smärta och värk är över snart så jag får vila...

Ta hand om varandra! Kram