...var det längesen jag var.
Just nu verkar det som om läkarvården är en lekstuga.
Jag åker över 30 mil för att få nån slags hjälp men istället lyckas dom verkligen få mig att helt tappa tron på svenska sjukvården.
Läkaren som kom och ropade upp mig såg ut att vara minst 102 år gammal, det som fanns kvar på huvudet var några grååa fjun bak i nacken. Bra tänkte jag, nån som varit med ett tag, nån som kanske verkligen kan sina saker.
HA! Så fel jag hade
MS som han tydligen skulle utreda åkte snabbt undan och istället började han prata om epilepsi!!! VA? Jag? Allt han frågade kunde jag svara nej på, jag har inte varit medvetslös och kissat på mig, inte varit medvetslös och krampat och bitit mig i läppen! såna symptom har jag aldrig haft!
Det enda som hänt är att jag svimmat nån gång, STOR skillnad!
Men kanske, mumlar doktorn det kan vara ditt problem.
Jag var nära att ramla av stolen.
Ja men jag skriver ut medicin till dig som du får ta i fyra månader. Herre gud! Hjälp!
Han menar på fullaste allvar att jag ska tro att jag har epilepsi och det utan några som helst undersökningar!!! Ja blodtrycket tog han men det var det.
Det är skrämmande och jag vågar absolut inte stoppa i mig nåt sånt utan att riktigt veta att det är så. Mediciner är inget att leka med och jag har nog av dom redan men dom vet jag varför jag tar och att jag inte skulle klara mig annars.
Jag trodde att han var klar men det var han inte, efter att ha skummat min journal i evigheter så har jag nog SLE också och hör och häpna det ska det tas flera prover på.
Ryggmärgsprovet som jag skulle tagit strök han!
Jag är förbaskat besviken och nu är det liksom nog, inga fler läkare och inga fler remisser. Jag får acceptera alla fel och brister jag har och försöka skapa mitt liv utefter det.
DET RÄCKER NU!

Ta hand om varandra! Kram

Nu är jag på väg. Äntligen! Fast nervös är jag.
Vaknade 4.30 och var rädd att jag försovit mig :-)
Barnen var jätteduktiga och hoppade upp direkt jag väckte dom men nog blir det stress när jag inte är van och fixa både mig själv, ungar och alla djuren.
Som tur är fick vi låna bil, hade inte varit så trevligt att åka 17 mil utan värme när det är
-20° kallt, då hade jag frusit rumpan av mig ;-)

Igår morse gick vattenkranen sönder, det är väl så att en olycka kommer sällan ensam.
Jag hoppas att den går att laga för det är den bästa jag har haft.
Den är inte gammal så egentligen borde dom fixa den.

Ha en bra dag! Kram