Alla inlägg under december 2013

Av Catarina - 17 december 2013 18:04

Har hunnit med att göra lite nya paracord armband och även lyckats göra några beställningar :-)

Av Catarina - 17 december 2013 00:44

Idag har jag verkligen haft en toppendag :-) Första gången på väldigt länge har jag mått bra. Det är som i en saga och jag fick kännaefter flera gånger så det var sant ;-)
Helt smärtfri är jag inte men så mycket bättre att det gör sån otroligt stor skillnad och jag har verkligen njutit av min dag.
Jag fick även sova sex timmar på raken i natt vilket också gjorde underverk.
Det är svårt att visa min glädje i ord så det syns, svårt att beskriva efter dessa hemska veckor. Jag vet att det kommer tillbaka, det kommer att göra ont men kanske inte varje dag, timme, minut utan jag hinner leva emellanåt och pausa så jag hinner hämta kraft.

Ringde även läkaren direkt dom öppnade i morse och blev lovad en telefontid i morgon eftermiddag men han ringde direkt vid lunch och ja, vad ska jag säga. Inte var det mycket bättre samtal än sist men nu kom vi fram till samma sak som jag gjort för längesen om han bara lyssnat. Jag ska inte höja dosen än men däremot ska jag byta plåster redan efter 2,5 dagar då smärtan börjar bli hemsk. Tänk om han tagit sig en minut extra förut så mycket enklare mitt liv varit.
När det var klargjort skulle jag precis öppna munnen med nästa fråga men då kommer det; jag hör av mig om ett par veckor, hej. Klick.
Jaha får väl vänta igen då, det var inget livsviktigt men jag har aldrig varit med om en mer stressad läkare ;-) lite komiskt!

I morse ställde jag till det för barnen, jag glömde tiden totalt och när det var 5 minuter innan dom skulle gå ut genom dörren och till bussen satt Clara i soffan i pyamas. Herrejisses vilken panik! Jag hade inhen som kunde skjussa dom så det var bara att dra på henne kläderna och så var hon ju tvungen att borsta håret ( vilket annars inte brukar vara livsviktigt) och när vi sen försöker dra på ytterkläderna så är det knölar, byxan åkte upp, vanten satt inte på riktigt. Det fanns inte tid, stackars Clara.
3 minuter över åtta puttar jag ut dom genom dörren och säger åt dom att springa ( bussen kommer 5 över) det spöregnade och var blankis och Clara halkade flera gånger, hon fick sån panik när hon inte hann med Gabriel. Det gjorde så ont i mitt hjärta :-( det var ju inte deras fel utan mitt som inte kollade klockan! Hade jag kunnat skulle jag ha kört dom, men just nu vet jag inte när jagkommer kunna köra igen.
Jag har satt larm på mobilen till i morgon så det aldrig mer ska upprepas!

När dom kom hem så byggde vi ihop pepparkakshuset och dom dekorerade pepparkakor, hur mysigt som helst. Jag älskar att göra saker med mina barn och är tacksam att jag kunde det idag. Nu är det att ta vara på varje dag som är bra :-)
Fick klart julkorten också :-) dom är utskrivna och postade och jag kan släppa lite julångest, blev inte som jag hade tänkt men bra mycket bättre än inga alls.
Nu är det bara knäcken och mathandlingen å städningen kvar ( tror jag ) men städningen hoppar jag över utan att känna ångest, lite dammsugning och torka av så duger det, det är inte värt att ha det fint om jag ändå inte kan vara med under jul.

Nu sitter jag och väntar på att Gabriel ska somna så jag får gå och lägga mig, han har sovit i flera timmar men vaknade av blåsten och kan nu inte somna om.

Kram

Av Catarina - 15 december 2013 17:14

Jag blir så full i skratt, det är så komiskt. Hela mitt liv är komiskt och vad ska jag göra förutom att skratta?
Vaknade sent som inte hänt sen jag vet inte när och blir såklart straffad direkt. Skulle bytt plåster tidigt!
Till råga på allt börjar benet att värka igen, tycks inte räcka som det är med all annan smärta. Tur jag är på bra humör idag, lättare att ta det då även om jag faktiskt inte kan förstå hur mycket jag ska behöva ta. Hur länge fixar kroppen att ha så ont och behöva bli istoppad en massa starka mediciner? När säger den upp sig?
I morgon är det jag som ska ringa läkaren och kräva att han får mig smärtfri och så struntar jag i hur han gör!


Missade barnens lillkusins kalas idag :-( det är trist att skicka iväg alla med ett leende och säga att det är okej fast jag innerst inne
är rasande på mig själv.
I morgon kanske allt är bättre!

Kanske skulle ringa neurologen och kolla om det finns tid innan jul, det vore bäst att åka dit när jag har ont i benen, verkar lite som om det kommer i skov. Det var ett tag sen jag hade det senast och nu har det hållt i sig ända från i morse och här hjälper inga piller eller varma bad :-(
Det är ingen jättesmärta men den är där och jag har mer yrsel och svårt att gå så det är nog så irriterande.

Men i morgon kanske....

Kram

Av Catarina - 15 december 2013 01:54

Det kryper i mig så jag inte kan sova, hade jag fått lagt mig för några timmar sedan hade jag nog sovit redan men min son ville inte somna i kväll, det var varm, obekvämt, växtvärk, förmörkt och hungrig. Allt som bara går att hittas på. Anders gick och la sig så jag blev ensam uppe vilket var ännu värre, inte ens någonting på tv:n. Hade jag gått och lagt mig hade Gabriel fått panik, och kan vara uppe många timmar till. Men nu sover han gott sedan några timmar och det är bara jag som är uppe och ugglar. Jag har inte speciellt ont och det är ett stort + utan det liksom bara kryper i hela mig och så har jag nog kommit in i sjuttiandra andningen ;-)

Jag skulle vilja vara mer positiv än jag är, känna mig glad över dom förändringar jag nått och glad över att ha kommit ifrån världens skit medicin. Det är så svårt, jag rusar genom en tunnel och ser slutet men kommer lixom aldrig närmare.
Det tar all energi från mig, att inte kunna se vart det tar slut och bryter ner mig på ett otäckt sätt. Jag kämpar och kämpar och försöker verkligen att komma igenom men lusten blir bara mindre och mindre och så måste jag ta det sista jag har för att intala mig att det går, det kommer att gå! nån dag får jag också vara lycklig och bara bekymra mig för att korvpaketet i kylen passerat bästföre datum.
Jag sårar människor, helst dom som står mig nära, inte med mening, absolut inte men förstår det inte är kul när jag måste tacka nej till saker vi planerat i månader, inte bara kan kika förbi på en kaffe och att inte kunna sitta och skratta och prata över en fika. Jag har dragit mig undan, ville inte prata med någon till och med mina söner har varit besvikna för att jag inte ringt var och varannan dag. Jag kommer absolut inte att vinna "årets mamma" .
Fast mina riktiga vänner står bakom mig iallafall, dom är otroliga och tar emot mig när jag faller fast jag ger så lite tillbaka.
Dom är alla fantastiska och borde ha guldstjärna som orkar <3

Livet blev absolut inte som jag hade tänkt mig eller drömde om, jag måste försöka hitta tillbaka till mig och skapa nya drömmar. Jag kan ju inte bara lägga mig på rygg och stirra i taket resten av livet även om det vissa dagar är det enda jag vill.
Eftersom jag lever så finns det även en framtid!

Kram


Av Catarina - 14 december 2013 18:38

Jag blir så arg,
Vansinnigt besviken och oerhört frustrerad!
Det var ju idag som jag och barnen skulle umgås och pyssla men istället har jag fått tillbringa dagen i soffan med två uttråkade barn som inte gjort mycket annat än att bråka.
Jag ville baka och så göra julklappar med barnen som att måla på ljus, grandekoration, bygga ihop pepparkakshuset och dekorera pepparkakor men det ville inte min kropp. Det har krypit i mig och jag har varit irriterad och grinig, och eftersom att jag inte vill vara det så har jag även blivit arg på mig själv. Skratta eller gråta?
Har försökt ta tag i julkorten som jag tänkt göra men kommer ingenstans, klarar inte att sitta framför datorn och försöka fixa och trixa och göra om när det inte blir bra. Julkorten har börjat trilla in här och jag får ångest! Vi har alltid skickat, ska jag inte fns fixa det i år?
En sån pluttgrej blir så stort.

Det positiva är att i natt sov jag bättre än jag gjort på länge :-)
Det är fantastiskt!

Måste försöka slänga undan all frustration och sluta vara irriterad och arg, då kanske allt skulle bli lättare. Det är så svårt när smärtan river sönder mig och det bara kryper i hela mig, vill bara ställa mig och skrika rakt ut! Om jag bara kunnat :-( Kniven vrids om vid djupa andetag, jag ytandas för att överleva, det spränger och svider i lungorna som om jag vrålat i flera dagar, lederna värker till vansinne och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Piller och heta bad ( det varmaste som går att få ur kranen) är det som lindrar, så ser det ut och jag är hemskt rädd att det är så det ska se ut.

Måste nog skiljas från Mini-Hopp, barnen orkar inte hela ansvaret och jag är inte mycket till nytta. Det är trist men jag vill inte behöva tjata för att han ska få mat bara för att det är mörkt ute och han ska inte lida för det. Då kanske han får det bättre någon annanstans, kunde jag skulle vi tagit in honom så hade det varit lättare men det går inte mitt i vintern.
Vi får se, jag har inte orkat tagit det slutgiltliga beslutet då det är Claras kanin och Gabriel fortfarande sörjer sin. Svårt! Men det kommer att bli för kaninens bästa, inte barnens i slutänden.

Snart blir det lite lördagsmys och jag hoppas att jag får vara med och slippa liggai badet. Det är tur vi eldar med ved annars hade vi varit ruinerade ;-) får följa min man och hjälpa till att hugga ved i vår!
Vattenräkningen bävar jag för, vårat badkar är inte precis litet men är så glad att jag har det och inte valde kaklet ist när vi renoverade.
Det är värt varenda krona och gör så jag inte behöver proppa i mig medicin jämt. För fibron är det underbart.

Ha en mysig lördag kväll ?

Kramar

Av Catarina - 13 december 2013 23:00

I morse var vi på Lucia firande i Gabriel och Claras skola men det var bara Clara som var med. Här är det bara F och 5 an som lussar.Dom var så fina och duktiga allihop! Det var svårt att hålla ögonen torra.
Efteråt fick vi lussefika i skolan och sen var det att åka hem, barnen hade skoldag och Anders jobb. Jag tänkte jag skulle vila men hamnade i paketinslagning :-)
Jag är klar med alla julklappar! Det är så skönt att veta att vi inte måste ut i sista minuten och jaga rätt på något vilket brukar inträffa ;-)
Det blir inte många klappar men jag tror barnen blir nöjda ändå. Jag skulle aldrig någonsin skuldsätta mig för att köpa julklappar vilket många gånger är frästande då man får höra vad "alla" andra får :-) Fast vi behöver inte vara lika varandra, det börjar bli sån press på föräldrar att barnen måste ha för den och den har och märkeskläder. Ibland känns det som en tävling. Jag är glad om dom får något dom önskat sig och vi fårvara tillsammans, det är det viktigaste inte vad dom får och hur mycket.

Har klarat mig ganska bra idag, fibron har däremot motarbetat mig. I går kväll kom smärtan som skjuten ur kanonen och fast jag tog all medicin som jag fick släppte det inte. Jag bodde i badet i tre timmar i kokhett vatten, fick gå ut och andas med jämna mellanrum för det var hemskt tungt både för värmen men även smärtan. Efter ca 5 timmar började det klinga av så vid midnatt fick jag gå och lägga mig. Somnade nästan direkt och sov flera timmar i streck vaknade men kunde somna om utan att ha för ont sådet här är nog rekord natt för mig.
Så skönt!
Nu är det inte långt till jul och jag hoppas verkligen att jag kommer att få må bra då, jag önskar det till barnen, jag behöver inga julklappar! Låt mig bara få slippa smärtan dom dagarna så jag kan umgås med min familj och orka vara glad, det är min önskan.

När barnen kom hem så hittade dom en stor kartong i hallen (som det kommit julklappar i ) och dom hoppade i direkt :-) av med kläderna och så skulle dom bada i kartongen. I flera timmar var dom roade tills det var dags att ha lite fredagsmys, det blev filmen Arthur och julklappsrushen (tror den heter så) och godis till barnen och lite glögg till mamman ;-)

Jag önskar er alla en underbar helg!
Kram

Av Catarina - 12 december 2013 18:35

Fattar inte vad som hände med förra inlägget, det for bort, kom tillbaka och flyttade sig säkert för att jag var så trött :-)
Hela förmiddagen var jag som i koma och halvslumrade, sov om vart annat.
Halv fyra ringer Johannes och säger att han
och hans tjej kommer förbi om en stund, jättetrevligt när man ligger däckad och han tar hem en tjej första gången ;-) bra första intryck!
Kvart i fyra var det bara på med kläderna och halka till busshållplatsen och möta barnen. Supersmart att ta gympaskor ;-)

När jag står och stryker Claras lucia linne kommer jag på att hon inte har någonting att ha under, har totalt glömt bort det! Typiskt, min hjärna fungerar inte längre :-(
Jag skickar ett mess till min granne och inom en timme så har hon varit hit olika alternativ :-) Så himla gulligt! Det är tur vi har så underbara grannar.

Kram

Av Catarina - 12 december 2013 03:29

Somnade men efter bara en halvtimme eexploderade smärtan och jag fick vackert försöka ta mig upp och ta morfin. I väntan på att det skulle hjälpa så fick jag lägga mig i ett kokhett bad för attlindra lite.
I morgon är det plåsterbyte och det är inte första gången det är så här kvällen/natten innan dessutom har jag varit ute nästan hela dagen så lite får jag skylla mig själv. Jag hoppas att min ordinarie läkare kommer tillbaka snart så jag kanske kan få lite vettiga svar. Nu börjar det släppa lite och kanske jag får sova nån timme innan jag ska upp. 

















Jag får försöka hålla humöret uppe och se det positiva att smärtan kommer att bli bättre i morgon bitti.
Jag är trött och för att inte sabba nästa natt får jag försöka vara vaken hela dagen, hur jag nu ska klara det, blir väl en sur, elak och vresig tant ;-)
Tur Anders jobbar kväll så jag får hjälp att skicka iväg barnen, annars hade hans klocka ringt snart och jag hade blivit ensam och det hade inte blivit bättre.
Tänk att sömn ska påverka en så mycket, smärtorna tar massor av energi men det gör det även att inte få sova ordentligt. Även om jag slumrar på dagen är jag alldeles slut.
Jag måste säga att jag är glad att barnen nu sover på nätterna annars hade jag blivit lusig. Nu har dom flyttat in i Claras rum och Gabriel sover på madrass på golvet och så länge dom har varandra fungerar det bra. Hade inte gått med två ungar i sängen när jag springer upp stup i kvarten, ligger och vrider och vänder och plickar på telefonen
;-)
Ser frammåt och håller tummarna att galenskaperna slutar snart!

Kram

Presentation

  Jag är en 39 årig 5 barns mamma

Translate

Gästbok

Buzzador

 

Jag väntar på en ny kampanj

 

Arkiv

Frågeruta

20 besvarade frågor

Kategorier

Senaste inläggen

Bloggar jag följer

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30 31
<<< December 2013 >>>

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Fler besökare till bloggen

Bloggportalen

Allmänt

Skapa flashcards