Direktlänk till inlägg 17 december 2013
Idag har jag verkligen haft en toppendag :-) Första gången på väldigt länge har jag mått bra. Det är som i en saga och jag fick kännaefter flera gånger så det var sant ;-)
Helt smärtfri är jag inte men så mycket bättre att det gör sån otroligt stor skillnad och jag har verkligen njutit av min dag.
Jag fick även sova sex timmar på raken i natt vilket också gjorde underverk.
Det är svårt att visa min glädje i ord så det syns, svårt att beskriva efter dessa hemska veckor. Jag vet att det kommer tillbaka, det kommer att göra ont men kanske inte varje dag, timme, minut utan jag hinner leva emellanåt och pausa så jag hinner hämta kraft.
Ringde även läkaren direkt dom öppnade i morse och blev lovad en telefontid i morgon eftermiddag men han ringde direkt vid lunch och ja, vad ska jag säga. Inte var det mycket bättre samtal än sist men nu kom vi fram till samma sak som jag gjort för längesen om han bara lyssnat. Jag ska inte höja dosen än men däremot ska jag byta plåster redan efter 2,5 dagar då smärtan börjar bli hemsk. Tänk om han tagit sig en minut extra förut så mycket enklare mitt liv varit.
När det var klargjort skulle jag precis öppna munnen med nästa fråga men då kommer det; jag hör av mig om ett par veckor, hej. Klick.
Jaha får väl vänta igen då, det var inget livsviktigt men jag har aldrig varit med om en mer stressad läkare ;-) lite komiskt!
I morse ställde jag till det för barnen, jag glömde tiden totalt och när det var 5 minuter innan dom skulle gå ut genom dörren och till bussen satt Clara i soffan i pyamas. Herrejisses vilken panik! Jag hade inhen som kunde skjussa dom så det var bara att dra på henne kläderna och så var hon ju tvungen att borsta håret ( vilket annars inte brukar vara livsviktigt) och när vi sen försöker dra på ytterkläderna så är det knölar, byxan åkte upp, vanten satt inte på riktigt. Det fanns inte tid, stackars Clara.
3 minuter över åtta puttar jag ut dom genom dörren och säger åt dom att springa ( bussen kommer 5 över) det spöregnade och var blankis och Clara halkade flera gånger, hon fick sån panik när hon inte hann med Gabriel. Det gjorde så ont i mitt hjärta :-( det var ju inte deras fel utan mitt som inte kollade klockan! Hade jag kunnat skulle jag ha kört dom, men just nu vet jag inte när jagkommer kunna köra igen.
Jag har satt larm på mobilen till i morgon så det aldrig mer ska upprepas!
När dom kom hem så byggde vi ihop pepparkakshuset och dom dekorerade pepparkakor, hur mysigt som helst. Jag älskar att göra saker med mina barn och är tacksam att jag kunde det idag. Nu är det att ta vara på varje dag som är bra :-)
Fick klart julkorten också :-) dom är utskrivna och postade och jag kan släppa lite julångest, blev inte som jag hade tänkt men bra mycket bättre än inga alls.
Nu är det bara knäcken och mathandlingen å städningen kvar ( tror jag ) men städningen hoppar jag över utan att känna ångest, lite dammsugning och torka av så duger det, det är inte värt att ha det fint om jag ändå inte kan vara med under jul.
Nu sitter jag och väntar på att Gabriel ska somna så jag får gå och lägga mig, han har sovit i flera timmar men vaknade av blåsten och kan nu inte somna om.
Kram
I onsdags ökade plötsligt smärtorna i lungorna och även andningen påverkades så det blev en tur till VC men väl där så skickade dom mig vidare till akuten i mora. Väl där blir jag sämre och jag får allt jobbigare att andas. När dom kollar syresättnin...
Jag väntar på en ny kampanj
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|