Det är tufft, smärtan gör så att jag hamnar på sidan om livet. Jag klarar inte av att hänga med och jag känner mig lite utanför.

Jag har lite att fundera på sen jag blev utsparkad från smärt i Falun. Det skulle dras ner på personal så nu har jag bara VC att förlita mig på. Jag måste hitta en plan, en väg att gå så att jag kommer frammåt. Jag tycker inte det är ok att bara strunta i allt bara för att jag fått sjukbidrag. Jag vill ju fortfarande ha ett bättre liv och inte bara nöja mig med det jag har.

Jag önskar så att en dag.....

Kram