Allt är upp och ner och jag är förtvivlad.
Min pappa halkade och ramlade i våras och slog i nacken och huvudet väldigt illa. Han åker till VC och dom tror han sträckt nån muskel och hjärnskakning. Dom ville inte röntga och han skulle inte ens få en nackkrage men den tjatade han sig till.
Han har knappt orkat vara uppe, yr och har svårt att gå, så i flera månader har han mått dåligt och äntligen fick mamma iväg honom till läkaren igen eftersom han inte blivit bättre, även denna gång nekades han röntgen men gav sig inte och fick det tillslut och det tog inte länge förens dom ringde från mora och berättade att han brytit nacken!
Vi alla fick en chock, vi visste att det inte var bra men så illa!
Så han fick åka till mora och röntga nacken i två olika maskiner.
Så nu blir det operation i uppsala snart.
Det är hemskt att han fått gå så länge och mått så dåligt alldeles i onödan!

Det får aldrig vara lugnt, någonting måste hända hela tiden och jag känner mig så trasig.

Johannes är bättre i ansiktet och jag håller tummarna att han inte får fula ärr. Axeln däremot är svullen så jag tycker han ska gå och kolla den igen för det har gått några veckor nu.

Clara var till ögonläkaren i måndags och ögonen har blivit bättre men höger öga är bättre så nu ska hon ha lapp på höger öga 2 tim dag så vänster tränas mer och så blir det nya glasögon med andra styrkor.
Vi lånade hem några och det är så svårt men tillslut hittade vi dom som satt bäst på henne, det blir nog jättebra!

Lite trött och ögonen blev röda pga att pupillerna är så stora efter dropparna.

Stora, stora pupiller.

Ta hand om varandra! Kram